Vecka 25-26 (VT11)

Oj, nu har jag latat mig med veckoskrivande, så nu blir det två på en gång!

I kursen lärarroll i utveckling har vi sysslat med lite intressanta redovisningsformer. Inför förra måndagen skulle vi ha läst rapporten Tio år sedan förskolereformen och bestämt gemensamt i en grupp om fyra vilka delar vi var mest intresserade av, och vad vi ville "spana" på under en fältstudiedag ute på förskolorna. Vår grupp valde att spana/fråga om förändringar angående resurser till barn i behov av särskilt stöd.

På måndag eftermiddag hade vi tre timmar dramaövningar och gick igenom några olika sätt man kan redovisa fakta i form av drama. Vi tränade i grupp med en kortare redovisning med nonsens-innehåll, till exempel "en diskussionsredovisning om hur man firar valborg", "ett tv-program om hur man klär ut sig till påskkärring" eller "ett case om hur man klär granen". Detta skulle förbereda oss inför en större redovisning, baserat på faktan i rapporten och vad vi såg under fältstudierna. Under hela tisdagen var vi ute på förskolor i par och spanade och intervjuade om vårt valda område.

Följande måndag hade vi hela dagen på oss att förbereda dramaredovisningen i 4-gruppen. Vi delade erfarenheter från fältstudierna, spånade idéer, skrev manus och repeterade sedan. Uppspelet skulle ta 12-15 minuter och innehålla så mycket fakta som möjligt, samtidigt som det var lättsamt och lätt för utomstående att ta till sig. En inte helt lätt uppgift!

På tisdagen redovisade vi, jag var nog rätt nervös men det gick bra till slut. Jag spelade rektor som var hal som en ål - både försökte vara positiv och bussig, men ändå slank undan när kritiken kom från de hårt arbetande förskollärarna i arbetslaget. Allt är ju så braaa på vår fina förskola! ;) Svårast var att komma ihåg alla repliker i rätt ordning, hade en liiiten fusklapp, men vi fick i alla fall bra feedback och det verkar som om våra poänger gick fram som vi tänkt.

I kursen Hållbar Utveckling har teoridelen lidit mot sitt slut. Förra torsdagen hade vi ett frivilligt seminarium med kort genomgång av kursboken Miljödidaktik, för dem som tyckte den var lite svår att ta till sig (de flesta). Sedan fick vi boka tid för litteratur seminarium, jag valde torsdagen efter. Vi var fem stycken som valt den tiden, så alla fick prata en hel del. I en liten sal satt vi fem och vår lärare och lottade ut frågor om boken och diskuterade. Det var ganska lättsamt, hade man glömt någon definition tog man hjälp av varandra och så länge alla hade någonting att berätta så blev vi godkända. Skönt att ha det momentet bekräftat avklarat. :)

Övriga tider har gått till projektarbetet i HU. Första onsdagen skrev jag klart en kort inlämningsuppgift, "Vad är hållbar utveckling för mig?", men sedan var det projektet som gällde. Vi arbetar i en grupp om åtta personer med vår projektidé, har gruppmöten, möte med handledare, fördelar arbetsuppgifter och jobbar sedan med dem på olika håll. Förmodligen skriver jag ett egen inlägg om några veckor när allt är klart, och berättar mer om själva projektet.

Nog om detta. Nu lördagkväll, Melodifestival och god mat!
Trevlig helg! :)

Varför blir det så, fröken?

Ibland är det lite överväldigande att tänka att vi som lärare i förskola eller på lågstadiet egentligen måste kunna allt. Barn frågar ju om allt möjligt de undrar och jag upptäcker mer och mer att det allra bästa sättet för barnen att lära sig något är när de får svar på sånt de är intresserade av. Alltså måste vi vara ständigt redo att möta deras kunskapstörst med en osinlig ström av korrekt information. Det känns så synd att svara med "jaaa jag vet inte riktigt varför det händer så, det får vi ta reda på någon gång".

Jag tänker tillbaka på alla de där högstadielektionerna. Biologi, fysik, samhällsvetenskap... Det fanns så mycket att lära! Visst gick jag ut med bra betyg, men det var ju för att jag visste hur man pluggar till prov. Att verkligen förstå och reflektera och sätta allt i sammanhang, det är något helt annat.

Därför har jag reserverat lite biblioteksböcker: Matematik för grundskollärare och Biologi A med naturvetenskap, till att börja med. En liten bit i taget kanske det går att hitta tillbaka till de där läromedlen som egentligen innehöll så mycket som man inte hade tid att verkligen läsa. Att läsa av rent intresse. För det är då man lär sig.

Vecka 24 (VT11)

(Copy-paste från min internlogg för kursdeltagare, innehållet kan därför vara smått förvirrande för utomstående. Har dock ingen tid att skriva om, så hoppas det ändå ger någon insight.)

Efter en intensiv vecka förra veckan var det skönt med tre hela dagar för skrivande och läsning. Trodde det skulle bli svårt med så kort tid att skriva, men det löste sig till slut, som vanligt fick jag utrymmesproblem och kunde inte förstå varför jag bara att påbörjat mina resonemang och redan fyllde hälften av utrymmet. ^^

Alla tolkade nog skrivuppgiften lite olika och det ska bli intressant att se hur omdömet blir när det kommer tillbaka. Man vill ju berätta så mycket om det förflutna, men det riktigt svåra är ju nutid och framtid! Sedan läste jag "tio år efter förskolereformen" på onsdagen och önskade genast att det varit med i skrivuppgiften, då hade det varit lite lättare med det nutida perspektivet.

Tyckte verkligen om föreläsningen med Maria Hedefalk, särskilt intressant om man verkligen läst artiklarna ordentligt. Underbara exempel om barnens kompetens och drivkraft - tänk att vi är så dåliga på att låta dem utnyttja deras förmågor! Säger även något om ämnet när det finns så lite forskning om "utbildning för HU". Man blir nästan sugen med C-uppsatsen, bara man är försiktig och inte väljer för stor omfattning.

Som vanligt lyckas Stefan vidga mina perspektiv. Många verkade ha det svårt med den "negativa" inledningen, men jag blir bara inspirerad och imponerad när man lyckas tänka på högre nivåer och på helt nya sätt. Våra tankegångar blir så små och oviktiga ibland! Faktiskt så är vi ju inte mer än "en fjärt i universum", jag tror det är ett viktigt perspektiv som man inte måste bli livrädd för. Våga tänka nytt!

Jag har reflekterat lite om hur HU-frågor fungerar i det mänsliga medvetandet, och drar paralleller med de fem faser man pratar om inom medicin - de fem faser som en döende patient går igenom efter att de får nyheten att de inte kommer överleva.

1. DENIAL (förnekelse)
2. ANGER (ilska)
3. BARGANING (förhandlande)
4. DEPRESSION
5. ACCEPTANCE

För många människor blir nog dessa problem så stora att de fortfarande sitter fast i förnekelsefasen. Andra hänger upp sig på fas två och blir arga och militanta. Jag tror inte att vi kan göra något konstruktivt tillsammans innan vi nått den sista fasen och därifrån kan arbeta oss vidare med vad vi ska göra åt våra problem.

Mycket tankar, som sagt skingras de nog snart för vinden!
Trevlig helg!

Medalgon.se

Igår fick jag det här mejlet från Medalgon.se:

"Hej! Jag vet inte om du känner till Medalgon Utbildning men vi arrangerar föreläsningar och kurser med en tydlig profil mot pedagogisk personal på runt 25 orter i Sverige. Några av våra populäraste föreläsningar handlar om ADHD, Aspergers syndrom eller olika pedagogiska metoder.


Vi håller just nu på att sätta samman en länklista med bloggar och hemsidor som vi tror är intressanta för våra kunder och då vill vi gärna ha med din blogg. Vi hoppas att du tycker att det är okej!"


---
Det är så trevligt att höra från folk som tycker det är värt att länka till mig! Man knyter så fina kontaktnät när man bloggar. Även om jag bara har kanske 15-25 läsare på aktiva dagar så märks det att de som läser inte hittat hit av en slump utan verkligen är intresserade. Superkul!

Vet inte så mycket om Medalgon, men såg på hemsidan att de till exempel erbjuder Pelle Sandstraks föreläsning Mr. Tourette och jag. Jag fullkomligt älskar hans bok med samma namn, den är hur inspirerande som helst, så helt fel ute kan de ju inte vara! :)

Vecka 23 (VT11)

Tredje veckan på terminen har varit ganska intensiv med undervisning alla dagar.

I kursen lärarroll i förändring kör vi nu en liten slutspurt inför kursens första skriftliga inlämningsarbete. Distanssänt seminarium på måndagen som var fortsättning om förskolans historia, följt av besök från en Uppsalalärare på tis-ons som höll i föreläsning, filmvisning och laborationer om Friedrich Fröbel, hans pedagogiska idéer och inverkan på dagens förskolor. Nu har vi all info vi behöver för att skriva skriva i nästa vecka och sammanfatta allt vi vet. :)

Hållbar utveckling kör på med heldagsföreläsningar tors-fre. Första halvan av kursen är nämligen intensiv teori, så att vi får massor av tid till projektarbete i flera veckor senare. Denna vecka besöktes vi av flera olika gästföreläsare och lärde oss om till exempel Fair Trade, hållbar energiförsörjning, begrepp inom miljö och natur, Ekobyar och Ekokommun Gotland.

Mot slutet av veckan börjar det bli varning för skrivkramp och deghuvud. Det är så synd om stackars föreläsare som kommer sist på dagen och pratar om jätteintressanta saker - och vi ser ut som zombies i ansiktet. Vi bryr oss, jag lovar! Vi har bara lite short attention span! :D

Bra länktips om hållbar utveckling:
Breathing Earth - interaktiv karta för utsläpp och befolkningsökning
Transition Network
Omställning Sverige
Carrotmob - the opposite of a boycott!
Fairtrade Sverige - trade, not aid!
Suderbyn - en satsning för ekologiskt boende och permakultur i Ekobyn

Panta mera

Har du funderat på begreppet pant någon gång?

Varje gång du köper en burk cola blir du faktiskt en liten pantbank. Jordens resurser lånar ut en aluminiumburk till dig och för den lånbyter du en liten pantsumma. Denna summa kan du smidigt få tillbaka i en pantautomat när du har lånat färdigt.

Om du lånat en bok av en kamrat, vad gör du när du läst klart den? Skrynklar du ihop den och slänger bort den? Det gör i alla fall inte jag, då skulle nog kompisen bli rätt sur och inte vilja låna ut något till mig mer.

Jorden har begränsade resurser, precis som din kompis har ett begränsat antal böcker. Jorden blir också sur när du förstör hennes saker. Det förlorar du på i längden - till sist finns inga resurser kvar att låna.

Lämna tillbaka ditt resurslån där det hör hemma, inte i papperskorgen eller dikeskanten!

När du pantar kan aluminium återanvändas och göra nytta för fler människor.

Svar på kommentar från Alexander

Kommentar på Vecka 22:

"Hmm, intressant. 1500 träd på ett rymdskepp för 100 individer, men är inte det rätt få?
100 individer, 20% över 60 och 20% under 20 säger vi för att behålla mångfalden. Det ger oss 60 personer kvar varav 30 kvinnor och 30 män, tror att det kan finnas risk för inavel på 6000 år, undrar hur de ser ut när det kommer fram, som utomjordingar kanske.. i för sig skulle det förklara varför de verkar se ut som det gör!

Har läst en artikel om att det behövs mins 3600 personer för att motarbeta inavel, då skulle vi ha 54000 träd, oj då, man får nog akta sig för att komma vilse :P
"

-------------------------------
Hej Alexander, kloka tankar du tillför, det är sånt vi också funderade på.

Jo, en av frågorna var "hur motverkar ni överbefolkning och inavel?" men ärligt talat verkar det ganska omöjligt med 100 människor! Så småningom vill man bara öka antalet människor, öka djuren, öka växterna och tillslut är det inte ett rymdskepp längre utan ett välmående jordklot man önskat sig.

Och då vet vi ju vad det är vi vill ha, eller hur? :)


bloglovin

bloglovin

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Vetenskap bloggar

RSS 2.0