Musiken & Pedagogiken

Då var andra veckan med kursen om arbetsbelastning över. Uppgifter och diskussioner i förra veckan har blivit godkända av kursansvarig, så det är bara att gå vidare. :)

Denna vecka har jag läst boken Gränslöst arbete om socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Det handlade inte specifikt om läraryrket utan mer om hur arbetsmarknaden förändrats och hur dåligt många människor mår, vilket var lite deprimerande. En del arbetar för mycket och blir utbrända medan andra har stora svårigheter att bli anställda alls eller fastnar i deltidsarbete. Tråkigt. Förskolläraryrket är visserligen eftertraktat och det finns fasta anställningar på heltid, men man blir ju lite nere över samhällets allmänna situation.

Sedan har jag även dokumenterat hur jag fördelar min tid när jag arbetar (eller i mitt fall studerar), så att jag kan analysera min tidsplan. Ska sätta igång med rapporten idag så att jag kan lämna in på måndag.

Lite sommar har jag hunnit med också, med bad och grillning i går kväll med trevligt sällskap. Ha en trevlig helg nu!

Det var tur att jag låg före i förra veckans planering, så fort jag lämnat in min examination fick jag influensa och det blev inte mycket gjort på flera dagar. Nu har den nya kursen börjat och jag är som tur är frisk igen. :)

Denna vecka har jag läst om Mentorskap och Street-Level Bureaucracy. Efter läsning skulle en reflekterande text på ca 400 ord skrivas, så att vi kan diskutera i grupper på forumet. Här är min text:

----
Jag har inte tänkt på att mentorskap varit lagstiftat sedan 2000, det är nog tur att mentorssystemen kommit igång lite med tanke på att nyexaminerade lärare nu skall genomgå introduktionsår med mentor för att få sin lärarlegitimation. Legitimationen har kanske fått en del kritik, men denna litteratur styrker min åsikt om att det finns många fördelar med att ha en mentor den första tiden. Det underlättar ett mer reflekterat förhållningssätt till sin yrkesroll, för att våga ifrågasätta sig själv och de rutiner som rullar oavbrutet på den nya arbetsplatsen.

Intressant att se var även vilka ämnen som diskuterats mest med mentorn och därför valts för de fem introduktionsmötena: praktiska problem, bedömning av elever, typer av ledarstil, arbetsuppgifter och yrkesetik. Det ger en indikation av vilka områden som är svåra när man är ny. I min egen lärarutbildning behandlades liknande områden ganska tidigt och teoretiskt, kanske behöver man återkomma till dessa diskussioner när arbetet väl blivit konkret och verkligt för den nyanställda.

Lipskys text ger en god teoretisk bakgrund till de arbetsvillkor som skapar oro och missnöje hos de yrkesverksamma. Hur mycket man än försöker kan man aldrig skapa optimal undervisning, utan måste med begränsade resurser nöja sig med att vara ”ok”. För den ambitiöse som vill hjälpa världen kan denna svåra insikt leda till att man ger upp och drar sig tillbaka, antingen genom att lämna yrket eller genom att mer mentalt bli frånvarande och oengagerad. Att ständigt komma till korta blir alltför plågsamt och kräver strategier för att vara uthärdligt.

Begreppet ”triaging” påminner mig om hur vi prioriterar vår undervisningstid och hjälp till elever på olika kunskapsnivåer. Mest diskuteras hur vi ska hjälpa dem som har svårt att hänga med och bli godkända. Då och då argumenterar någon för att vi inte ska glömma bort de duktiga eleverna som alltid ligger före och som kan bli helt uttråkade utan utmaningar. Trots detta har vi ändå glömt någon. De elever som ligger på en nivå mellan hög och låg, som klarar sig själva för det mesta och presterar genomsnittligt, får allra minst uppmärksamhet. Vem vet vilka oanade höjder de skulle kunna nå till med optimal undervisning och handledning. Här är alltså problemet – alla är viktiga. Som Lipsky säger, ”if all clients are treated as emergencies, none can receive emergency help” (s. 139).
----

Sökte en hel hög med extra kurser i höst, kom inte in på den jag i första hand tänkt, men nu har jag tackat ja till den här istället! Verkar faktiskt superspännande och kursledaren säger att den är i högsta grad relevant för blivande lärare i förskola. :)

Det blir första gången jag studerar mer än 100% på en gång, men det ska nog gå bra. Kan ju tjuvstarta lite med litteraturen i slutet av sommaren.

 

Efter vårt sista litteraturseminarium om Vygotskij, var det enda som återstod den individuella skriftliga uppgiften. Jag skrev ca 5 A4 där jag planerade min egen Learning Study, jag valde lärandeobjektet "tiokamrater" eftersom jag tidigare arbetat med detta i förskolan, tror att det var under didaktikkursen förra året.

Rätt nöjd med resultatet av min uppgift! Hoppas bara att läraren tycker detsamma så att det blir ett högt betyg. Nu är kursen Learning Study faktiskt färdig och allt inlämnat hela 48 timmar innan deadline. Som tur är kan man redan 1 vecka innan nästa kurs öppna kurshemsidan och börja arbeta med den istället. :)

Den nya kursen heter Hantering av arbetsbelastning och stress i lärararbetet. I studiehandledningen står det att de första veckorna har högst tempo med litteraturen, så det är nog lika bra att tjuvstarta med den så blir det lite lättare.

Ahhhh det är rätt skönt med sommarkurser faktiskt. <3

Tredje veckan av Learning Study har helt bestått av läsning, inför litteraturseminarium nummer 2 med tema Vygotskij.

Vygotskijs verk Tänkande och språk är ett tjockt band på nästan 500 sidor, förmodligen den längsta bok jag läst på ett tag. Därför delade jag upp boken i lagom stora bitar för varje dag, vilket fungerade ganska bra.



Istället för denna bok kunde man ha valt att läsa två kortare böcker med ungefär samma innehåll, nämligen Vygotskij och pedagogiken samt Vygotskij i praktiken. Själv hade jag redan läst den sistnämnda tidigare, så det kändes mer intressant att utmana sig med originalverket.

Tänkande och språk var Vygotskijs sista publikation som inte blev färdig förrän på dödsbädden. Här granskas många tidigare teorier om tänkande och språk, särskilt Piaget och Stern, som samtliga får skarp kritik. Vygotskij och hans kollegor utreder den genetiska bakgrunden för mänskligt tänkande och mänskligt språk och redovisar sedan sina egna resultat och teorier kring egocentriskt språk, begreppsbildning och närmaste utvecklingszon.

Inför seminarium 2 har jag tagit fram dessa diskussionfrågor:

1. Enligt många studier är tänkandets och språkets genetiska bakgrunder helt annorlunda och har helt olika ursprung. Vygotskij påstår dock ändå att den nutida, vuxne människans tänkande är helt beroende av språket. Kan vi gemensamt konkretisera vad sambandet är mellan mänskligt tänkande och mänskligt språk?

2. Om jag uppfattat det rätt utvecklas barnets begreppsbildning i tre steg: synkretiska bilder, komplex och till sist potentiella begrepp. Komplex kan vara av olika typer: associativ, kollektioner, kedjekomplex, diffust komplex, pseudobegrepp. Vad tänker ni om dessa kategorier och kan vi skapa fler exempel baserade på egen erfarenhet?

3. Vilka spår av Vygotskijs teorier ser ni själva i dagens skola och läroplan?

4. Äkta begreppsbildning uppstår först i samband med puberteten. Hur borde undervisningen anpassas med tanke på denna slutsats?

5. En viktig del av Learning Study är att utreda elevernas förkunskaper. Skulle dessa resultat kunna användas för att hitta varje elevs närmaste utvecklingszon?

Ska bli spännande att diskutera med kurskamraterna!
Ha det bra!