Musiken & Pedagogiken

Kapitel 12 i The New Digital Storytelling inleder avsnittet "Building Your Story" och handlar om hur digitalt berättande kan läras ut som metod i en rad workshops, och vidare om hur individer eller små grupper hittar story flow i sin berättelse.

Den klassiska Center for Digital Storytelling-workshoppen pågår i tre intensiva dagar och resulterar i individuella videoklipp. Det krävs ofta två instruktuörer och minst en dator med hög prestanda per deltagare. Det krävs även ett annat rum, utan datorer, för diskussioner och planering som slipper distraktioner. Ett tredje, mycket tyst, rum krävs för ljudinspelning. Innan deltagarna kommer har de funderat på möjliga ämnen till sin berättelse och tagit med sig förslag på media.

 

Dag 1 introduceras digitalt berättande, man diskuterar vad det är och inte är (se kapitel 1 i boken). I mindre grupper presenterar man sina idéer. Vissa har redan kommit långt, andra kör fast och kan ledas vidare med diskussionsfrågor. När man har en idé är nästa steg att författa och spela in voiceovers. En tumregel är att tre minuter filmsnutt inte rymmer mer än cirka 150 talade ord. Även här kan det leda vidare att besvara frågor om den egna berättelsen. Om den är karaktärsbaserad handlar frågorna om vem personen är, relationer, prioriteringar osv. Andra frågebatterier används för berättelser om äventyr, platser, kärlek, utforskande osv. Deltagarna får skriva sina manus hur de vill, ofta i två kolumner, en för talade ord och en för allt annat (bilder, audio, video). Storyboarding är ett mer visuellt alternativ, med en rad kronologiska bilder med text under som filmens voiceover växer fram från. På en mer konceptuell nivå kan man även rita konceptkartor om sin berättelse.

Workshoppen vill komprimera manusförfattande till en förståerlig helhet och använder sig av sju huvudprinciper som integreras i skapandet:
1. Point of view, skapa berättarens perspektiv.
2. Dramatiska frågor, bygg spänning inför upplösningen.
3. Emotionellt innehåll, engagemang krävs för att vi ska bry oss.
4. Gift of voice, att tala sin voiceover med känsla ger djup.
5. Soundtrack, innehåller både ljudeffekt och musik.
6. Ekonomi, trimma ner antalet talade ord.
7. Tempo, variera hastigheten för effekt.

När deltagarnas manus börjar bli klara spelar man in voiceovers. De bör vara ryggraden i berättelsen och deltagarna uppmuntras därför att göra en enda lång tagning och inte stycka upp ljudet för mycket. Vid lunch dag 1 är voiceover klara och man går vidare med bilder och soundtrack. Deltagarna har egna bilder, söker källor som är copyright-fria eller tar nya foton och redigerar dessa. Vissa vill filma video till sina berättelser, andra håller sig till bilder. I slutet av dagen kollar man inte programmet för videoredigering och avslutar med reflektioner om sina upplevelser hittills.

Dag 2 spenderas i videoredigeringsprogrammet. Man varierar mellan presentationer i helklass och individuell konsultering och teknisk hjälp. Ofta stöter många på problem med copyright och man håller en kort gemensam genomgång om detta. Vid slutet av dagen har alla någon videosnutt som går att se, men arbete kvarstår. Under dag 3 blir filmerna "klara" även om man känner sig ofärdig. Det går alltid att fortsätta redigera i oändlighet. Nu krävs en lektion i publicering, både för DVD och för Webb. Till sist får man se varandras projekt och utvärdera.

Förutom hårdvara krävs mjukvara för redigering av audio, bild och video. Några ledande program är Audacity, Photoshop och iMovie. Själv använder jag gärna GarageBand och Sony Vegas Pro. Jag känner igen skapandeprocessen som beskrivs i kapitlet, man lär sig allt eftersom varför det blir tokigt om man klipper upp audio för mycket eller vilka vanliga misstag som gör att video och audio blir osynkade, skräpiga och oanvändbara. Jag jobbade mycket med video under gymnasiet och har gjort en del hemma på fritiden sedan dess, förmodligen några projekt per år de senaste 6 åren. Till sist börjar man få flyt och det tar mindre än tre heldagar för att skapa enkla projekt. Workshoppen verkar rikta sig mot vuxna med begränsad tidigare erfarenhet av videoredigering. Idag känns det som att många unga finner videoredigering ganska naturligt och de flera har experimenterat med det någon gång.

Bryan Alexander menar att eget berättande startar med en liten idé som kan få utrymme att växa. Brainstorming är ofta väl använd tid, låt idéerna få utrymme. Räkna med att produktionstiden och kostnaden ofta förlängs. När du väl publicerar på webben har berättelsen sitt eget liv utanför din kontroll. Minns valen du har från kapitel 8. Kom ihåg copyright, skapa gärna eget material eller se till att du har rätt att använda material som du lånar.

Det märks att Alexander börjar knyta ihop påsen på boken nu, han refererar tillbaka till tidigare kapitel och allt börjar hänga ihop.