Jag har alltid kännt att jag inte riktigt "hörde hemma" i min omgivning. Jag har haft svårt att identifiera mig med det jag uppfattat som majoriteten av samhället. Men på senare tid har dett skett något märkligt. Radiopratare känns intressantare. Bloggare känns uthärdliga. Ny musik börjar bli bättre och ny forskning relevant. De populäraste hemsidorna, produkterna, tidningarna, podcasterna - allt verkar mer intressant. Jag kan identifiera mig mer och oftare. Jag vet inte om jag på rätt sätt kan beskriva den märkliga känsla jag upplevt på senaste. Då inser jag något. För det finns en skillnad inte bara med mig, utan med samhället om man jämför nutid med dåtid. Just nu finns det fler människor i närheten av min egen ålder som skapar, som arbetar, som bestämmer, som influerar, än någonsin förut. Min generation har blivit vuxen - och vunnit ökat makt.Jag känner lycka över detta. Jag känner även sorg över det allt mer bekräftade faktum att barn saknar makt, saknar demokrati, saknar influens över sin omvärld. Det är inte önskvärt att vara barn, och det är inte önskvärt för vuxna att lyssna på barn. Barn skapar inte media. Det är vuxna som skapar "barnmedia". De får inte sin kultur och sina tankar uppmärksammade alls på det sätt som jag just nu börjar erfara.Jag märkte det redan kring sex års ålder. Jag gick i sexårsverksamhet och hade "slutat leka" för jag tyckte att det var "barnsligt". Att vara barn och vara barnslig var icke strävansvärt. Man skulle vara stor, man skulle vara vuxen. Samtidigt uppmanade de vuxna ständigt, "ni vet inte hur bra ni har det, passa på att leka och vara barn medan ni kan!". Jag begrep aldrig vad det var jag skulle passa på med. Jag var alldeles för upptagen med att försöka växa upp så fort som möjligt och bli en fullvärdig människa. Jag undrar när höjdpunkten av min generations influens inträffar. Nu är vi ännu en minoritet på arbetsmarknad och i media. Når vi en punkt då vi befodrats och vunnit tillit tillräckligt att bli en majoritet? Går det därefter utför, ett oundvikligt fall mot ålderdom då den nya generationen tar över makten?Jag undrar hur det blir. Jag undrar vad vi gör med makten och kulturen medan vi har den. Tänker vi hålla fast hårt i vår egen lilla bit av historien, eller tänker vi släppa in alla människor att delta i kultur och samhällsskapande? Oavsett ålder. Är det möjligt?
