UR.se: Tänkvärt om dyslexi

Nu har jag skapat en ny kategori på bloggen, pedagogisk taktik. I kurslitteraturen och runt omkring på nätet hittar jag texter jag vill citera som reflekterar om hur man bör vara som lärare för att vara som mest pedagogisk och främja lärandet hos eleverna. I denna kategori vill jag dela med mig av korta citat och egna tankar, eftersom jag tycker de är intressanta inte bara för lärarstudenter utan för alla som reflekterat om studier och undervisning.

Artikeln nedan är hämtad från URs hemsida, från avdelningen för pedagoger klickade jag mig vidare till artiklar om dyslexi. Läs hela artikeln här.

"Här ger [Josefi Dahlberg] några tips ur sin bok När bitarna föll på plats, om vad man som lärare kan göra för att underlätta för en elev med dyslexi.
  • Prata med mig enskilt så att ingen annan hör. Då känns det bättre för mig och jag kan lättare koncentrera mig på vad du ska säga till mig.

  • Var snäll och ge mig kopior på dina overhead-blad som du ska använda. Annars går all min energi åt till att anteckna och då hänger jag inte alls med under lektionen.

  • Var snäll och lämna studiematerial med text och frågor till mig några dagar innan den aktuella lektionen. Då har jag större möjlighet att vara förberedd. Jag har inte en chans om du på lektionen lämnar studiematerialet och förväntar dig att jag ska läsa igenom, svara på frågor och dessutom vara med och diskutera.

  • Var snäll och förbered mig några dagar innan, eller i bästa fall några veckor innan prov och läxor. Då har jag möjlighet att förbereda mig. Jag har ingen möjlighet att visa dig vad jag kan med spontana prov eller läxförhör.

  • Jag har lättare för att visa dig vad jag kan med muntliga prov än med skriftliga prov.

  • Var snäll och vänd inte ryggen mot klassen när du pratar. Jag lär mig och kommer ihåg bättre när jag ser ditt ansikte.

Ur boken När bitarna föll på plats
2007 Josefi Dahlberg och ICA Bokförlag"


Kommentarer
Postat av: Gurkiss Scrappande

Det där är mycket tänkvärt tycker jag. Jag har själv dyslexi och har fått kämpa och kämpa som en tok genom skolan för att ingen orkade bry sig eller ens lyssna på mig. I gymnasiet blev det KATASTROF då de inte överhuvudtaget hade någon sympati över mitt problem. Där sket sig allt. Jag hängde inte med, de ställde för höga krav, jag fick inga muntliga prov osv.

Först när jag skulle börja plugga igen ämnen på Komvux gjordes en dyslexi utredning.

Det är inte många skolor som hjälper dyslektiker med det de enligt lag ska. De skiter blankt i sina elever med dyslexi. Jag har rätt många sådana historier, där bekanta blivit mycket illa behandlade osv.



Ha de gott.

Kram Gurkiss

2010-05-25 @ 13:21:48
URL: http://gurkiss.com/scrapbooking

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Min profilbild