Pedagogiskt arbete med yngre barn

Vecka 76 var sista veckan på moment Specialpedagogik. Mina pollenallergier har börjat bryta ut på allvar, så det var skönt att kunna stanna inomhus hemma och skriva klart vår inlämningsuppgift som examination på momentet, en fallstudie med specialpedagogiska dilemman. På torsdagen hade vi ett "critical friend"-möte där man träffade ett par studiekamrater med sin text och hjälpte varandra att ta sig vidare inför sista skrivdagen på fredagen.

Vecka 77 påbörjas nu kursens sista moment, Flerspråkighet. Istället för längre böcker har vi läst många kortare artiklar via PDF, haft föreläsningar och läst boken Stärkta trådar med litteraturseminarium. Området visar sig inte bara knyta ihop specialpedagogik med flerspråkighet utan behandlar också multikulturalitet, kategorisering, identitet, rasifiering, inkludering och exkludering. Mycket intressant och välbehövligt!

Kände mig smart på bussen häromdagen när en äldre dam sneglade över på min kurslitteratur. Kände mig sedan mindre smart när jag upptäckte vilken sida jag hade öppen: ett långt citat från en etnografisk studie på en högstadieskola, med många ordentliga exempel på etniskt nedsättande ord... Undrar vad den damen trodde att jag läste för böcker.

Jippi, jag blev antagen till mina sommarkurser!

Men men, än befinner vi oss i nuet och specialpedagogiken. Denna vecka har vi arbetat färdigt med och redovisat våra fältstudier i grupp. Mycket nöjd med vårt resultat, skulle gärna publicera rapporten här men det är utlovat till informanterna att hållas inom högskolan så det vore inte särskilt forskningsetiskt.

Sedan har vi läst litteratur om läs- och skrivsvårigheter, haft muntliga examinationer om detta och lyssnat till föreläsningar om neuropsykiatriska och kognitiva funktionsnedsättningar.

Har varit lite trött och distraherad denna vecka, så jag tänker faktiskt inte prata mer om det så här på fredag eftermiddag. Nu går vi vidare. I helgen får vi långväga besök hemma och sedan är det valborg innan jag börjar tänka på inlämningsuppgifter nästa vecka. Ha det gott!

Denna vecka var det fältstudier i fokus. På måndagen var vi på högskolan och pratade om kvalitativa intervjuer och förberedde ett undersökningsområde och intervjufrågor med vår arbetsgrupp. Våra frågor handlar bland annat om hur man (vi frågar både klasslärare, specialpedagoger och andra) definierar ordet specialpedagogik, hur man skiljer begreppen "elever med svårigheter" och "elever i svårigheter", samt vems ansvar det är att eleven får det stöd han/hon behöver.

Tis-tors var sedan fria att disponera för observationer på fältet, intervjuer och egna studier för att sätta resultaten på pränt. På fredag ska vi sedan träffas i gruppen och sammanföra alla resultat till en rapport och förbereda en redovisning för nästa vecka. En liten 1-veckas undersökning. Har gått bra hittills, jag var tillbaka i skolan istället för förskolan och det var kul att se hur det går för dem där och hur de arbetar.

In other news har jag insett att jag kan välja att läsa mina sommarkurser i sommar, ytterligare kurser nästa sommar och sedan ta examen efter sommaren 2013! Det är en termin tidigare än jag trodde, eftersom jag inte räknat med att mina sommarkurser kan slås ihop till en specialiseringstermin. Är jag redo att bli lärare om drygt ett år? Hua, läskig men spännande tanke. Vill jag läsa mer ämnesfördjupningar senare kan jag ju alltid gå tillbaka och göra det...

Mycket i tankarna. Trevlig helg snart!

Som vanligt finns en hel del små helgdagar på vårterminen, i år fick vi ett hyffsat uppehåll för påsk med helt ledigt långfredag till annandag påsk, med tre omgivande hemstudiedagar så att man kunde resa från ön om man ville.

Med dessa studiedagar har jag kommit ifatt med en hel del litteratur, till exempel om koncentrationssvårigheter, diagnospsykologi och barn i utsatta livssituationer. Vi är nu inne i kursens andra moment som handlar om specialpedagogik och det är tunga ämnen som behandlas. Man vill suga upp så mycket kunskap som möjligt, de flesta håller med om att man knappast kan få tillräcklig specialpedagogisk kunskap som lärare!

Början och slutet av denna två-veckors period ramas in av föreläsningar och massor av gruppdiskussioner, och det behövs verkligen. Examinationen görs genom att vi lämnar in arbetsanteckningar från det vi läst i böckerna och diskuterat om i gruppen, det är också ett nytt arbetssätt som jag tycker verkar ganska bra. På det viset är högskolan ganska kreativ med att hitta på olika typer av examinationer, inte alltid traditionella salstentor utan även hemtentor, PM, muntliga redovisningar, grupparbeten, litteraturseminarium eller nu diskussioner med arbetsanteckningar.

Nästa vecka: Fältstudier!

Nu börjar sista kursen innan sommaren, Barns förutsättningar i förskola och skola 15 hp. Det har varit en intensiv vecka med ny spännande litteratur, föreläsningar och gott om gruppdiskussioner där vi själva får föra protokoll i basgruppen, ett nytt arbetssätt för oss men säkert ett bra sätt att se till att det blir tid för diskussion och utbyte!

Man känner sig lite skadad i läshastighet och studieteknik efter en så lång VFU-period med läsuppehåll, så det tar nog ett tag att komma tillbaka in i denna relativt teoretiskt tunga kurs. Vi har även en ny kursansvarig som vi inte haft tidigare, så det gäller att hitta in i ett bra samarbete. Som tur är verkar hon öppen för diskussioner, vilket alltid underlättar processen. Jag har gått med i ett "kursråd" som träffas tre gånger under kursen för att kolla läget på hur kursen fungerar. Låter som en god idé! Då slipper man att få all feedback efterklokt när kursen är slut.

För att nämna något av innehållet har jag återbesökt genusområdet i min valbara litteratur. Man kan inte läsa det för många gånger! Trots att man tycker att man är medveten och duktig ute i verksamheten, upptäcker man nya obehagliga sanningar om sig själv. När jag ser tillbaka på min VFU förstår jag nu att jag knappast gett flickor och pojkar samma förutsättningar. Tänk att det sitter så djupt rotat i vår kultur att man inte kan låta bli fastän man vet! Egentligen vet jag ju! Kanske dags att läsa om en bok som jag har kvar i bokhyllan sedan första året, allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan.

Under ett seminarie idag kom ämnet kommunikation i tal och skrift upp till diskussion, om våra digitala samspel. Som med allt annat i livet finns det ju fördelar och nackdelar med allt, och trots alla möjligheter med sociala medier vill man kanske ibland komma bort lite från det digitala livet?

Jag kom att tänka på en vacker låt av Loke om medeltidsveckan i Visby och hur den kan ta oss bort från nutiden en stund. Ett utdrag ur texten går:

Och med magmedicin
och med livstilsmagasin,
snickrar vi på våra luftpalats.
Och trots att var människa har bil,
så är ens facebook-profil,
ens mest frekvent besökta mötesplats.

Dags att runda av kursen Undervisningens villkor och genomförande 15 hp. Sista VFU-tiden var rolig och sorglig, vill stanna kvar! Höll ett härligt matematikpass där alla hade kul och vi inte ens märkte att en hel timme flög iväg. Det passet tar jag med mig till min uppsats och till VFU-föredrag på högskolan.

Sista veckan är examination med uppsatsskrivande och förberedande mån-ons, sedan seminarier tors-fre där vi håller individuella föredrag och även arbetar i par för att hålla en "fiktiv lektion" för åk 3 där övriga studenter får spela 10-åringar. Lite märklig situation, men vad ska man göra för att träna undervisning om man inte har några barn att experimentera på. ;)

Lång vecka med dålig sömn för min del, men den härliga vårsolen hjälper till och sprider energi och glädje i hjärtat. På måndag börjar nästa kurs, 10 veckor kvar till sommar!

Just det, undrar när jag får besked om min sommarkursansökan...

The Love Police är en grupp som ideellt talar i megafon på allmän plats för att sprida ett budskap om att vi är vackra och unika människor, att vi ska älska varandra och att de stora företagen tjänar på att vi läser nyheterna och håller oss skrämda och deprimerade så att vi jobbar övertid för att ha råd att konsumera mer saker vi inte behöver. Oftast dyker polisen eller säkerhetsvakter upp efter ett tag, men inser till sist att gruppen är väl utbildad och vet att de inte kan bli arresterade för att praktisera yttrandefrihet på allmän plats.

Sådana människor gör mig glad. Sådana människor vill jag ha i mitt samhälle. Gör dig själv en tjänst och ge en eller två minuter av ditt liv till videon nedan.

Och kom ihåg: IF YOU'RE NOT CONFUSED YOU'RE NOT LISTENING PROPERLY.
DO NOT TRUST ANYONE NOT EVEN ME.

Jag tycker om när någon rör runt i grytan så att man måste tänka annorlunda en stund. Vad tycker du?

När jag såg titeln Tagga ner! Lagom bra föräldrar är bäst på biblioteket blev jag lite förvånad. Därför lånade jag den, för om något förvånar mig är det säkert ett bra tillfälle att tänka på ett annorlunda sätt. Det var nog bra, för redan första sidan får jag lust att citera:

"Alla vill vi vara bra föräldrar.
Frågan är bara: hur är man då?
En förälder som aldrig gör fel, som alltid är klok och balanserad och som alltid har tålamod?
Nej absolut inte!
En bra förälder är långt ifrån perfekt. En bra förälder är lagom bra.
Med en alltför perfekt förälder lär sig barnet inte hur världen och hur andra människor fungerar. Barnet kommer ut i livet totalt oförberett på hur tufft det kan vara. Det får ingen erfarenhet av hur man kan hantera orättvisor, klara av förhandlingar, misstag och missförstånd, hur olika åsikter kan brytas mot varandra och hur man kan lösa konflikter. Dessutom finns en stor risk att barnet känner sig misslyckat när det jämför sig med en alltför fantastisk, "ofelbar" förälder".
- Tagga ner! av Alfvén och Hofsten 2010

Sådana här böcker behöver jag läsa ibland, som en kontrast till alla pedagogiska böcker som återigen påminner om hur viktigt det är att vara lärare och hur svårt allting är och att vi måste kämpa och hur fel det kan gå med barn som behandlas fel och blaa bla bla. Man blir ju riktigt livrädd inför tanken på att senare i livet kunna vara förälder också - det är ju ännu svårare! Ibland behöver vi komma ihåg att ingen är perfekt och att vi gör vårt bästa och att vi måste vara nöjda med det vi gör bra om vi inte allesammans ska springa huvudstupa rätt in i Väggen.

Så var glad! Det är vår!

Namnen nedan är fingerade.

På min VFU-plats sitter Olle 5 år vid samma lunchbord som Kalle 1 år. Olle dukar för lunch och jag noterar att han häller upp varmt vatten i kannan med dricksvatten till bordet.

Jag: "Men Olle, ska vi inte ha kallt vatten? Det är väl godare?"
Olle: "Nej, jag ska göra en luring mot fröken! Hihi!"
Jag: "Men tänk på Kalle då, tänk om han får lite vatten och tänker dricka och så är det helt varmt och äckligt. Stackars Kalle!"
Olle: ".... okej då, jag tar kallt vatten."

Ville bara dela med mig av denna fina kille som verkligen lärt sig att känna empati med sina yngre kamrater på ett helt nytt sätt. Man kan diskutera fördelar och nackdelar med att äta i åldershomogena eller heterogena grupper, men detta ser jag som en stor fördel i åldersblandade grupper. :)

Förra veckan var schemalagd för att vara hemma och påbörja skrivande av en VFU-relaterad uppsats, eventuellt med bokad tid för handledning på högskolan. Själv valde jag att skriva mån-ons, och sedan vara tillbaka på VFU tors-fre för att kompensera lite för sjuktid.

Uppsatsen består av tre delar. Del 1 ska redovisa och analysera två av de undervisningspass vi haft under VFU-tiden. Del 2 ska redovisa och analysera den pedagogiska verksamheten som råder på VFU-platsen. Del 3 handlar om mina egna visioner som framtida lärare.

Jag har fått diskutera med min handledare om hur svårt det är att objektivt analysera en verksamhet som vi nu blivit så bekanta med. När jag analyserar litteratur kan jag ofta vara kritisk och ifrågasätta författaren, men ute i verkligheten handlar det ju om komplexa situationer, verkliga människor och deras förutsättningar och personligheter. Vilken rätt har jag, som är student och dessutom helt grön i förskolevärlden, att ifrågasätta och analysera vad som pågår här? Varje verksamhet är förstås bättre på vissa saker och kan förbättra andra, så tänk att det ska vara så svårt att vara objektiv helt plötsligt! Man känner sig nästan orättvis och kall. Det är inte lätt att kombinera akademisk saklighet med komplex verklighet.

I övrigt har verksamheten flutit på, jag har fortsatt med mycket högläsning, assisterat vid temaarbetet och även haft egna pass med musik, matematik och provat på lite yoga. Min handledare säger att jag börjar finna var jag kan fylla en funktion i verksamheten. Så nu är det supertråkigt att jag bara får vara ute EN vecka till!

Kommer att sakna allt! <3

En intensiv vecka på VFU denna vecka, äntligen tillbaka från sjukdom och ville förstås klämma in så mycket som möjligt för att ta igen.

Två engelska sånger som jag introducerat förrförra veckan kom flera barn ihåg, riktigt imponerande att de redan kan sjunga med trots att de bara hört texten ett par gånger. Även de lite yngre barnen kunde hänga med på rörelserna i sångerna och förstod att det var samma sånger som de svenska fast på ett annat språk. Roligt!

Med hjälp från två andra pedagoger fick jag planera och leda en förmiddag att passa in i det pågående vänskaps-temat. Reflekterar nu om skillnader mellan att vara ensam med en barngrupp, och att samarbeta med andra pedagoger. Man måste verkligen förstå varanda, kunna kommunicera och fatta snabba, outtalade beslut tillsammans om det ska fungera bra att dela ansvar för en grupp. Hmmm, det är lurigt detta och mycket träning behövs märker jag!

Jag ökar successivt svårighetsgraden med de pass jag leder. Första gången på VFU i förskola var jag ensam med en liten grupp, nu ensam med en större grupp och framåt mot samarbete med andra i en större grupp. Varje dag håller jag i en "läsvila", alltså planerad högläsning efter lunch med en grupp som varierar mellan ca 4-8 barn. Eftersom jag har lätt för högläsning är det ett bra tillfälle att varje dag få en stunds träning i de andra bitarna; att välja rätt böcker, att samla barnen, väcka intresset, behålla deras uppmärksamhet, samtala om böckerna och uppmuntra reflektioner.

Nu ska jag vara hemma och skriva uppsats några dagar och förhoppningsvis även hinna ta igen lite sjuktid nästa vecka. Hoppas att de kvarlingrande förkylningssymptomen kurerar sig snart också, det är så tråkigt att gå och snora hela dagarna.

Den 21 februari öppnar anmälan för sommarkurserna 2012. Som tur är har jag äntligen bestämt mig för vettiga alternativ. :)

Förstahandsval: Först 5 veckor Learning Study och sedan 5 veckor Hantering av arbetsbelastning och stress i lärararbetet. Vill vill vill komma in! Studera distans i sommar... mmm sitta på gräsmattan och läsa Vygotskij i solen med en kall drink. <3

Andra hand: Först 5 veckor Samtidshistoria och sedan 5 veckor Modern historia. Inte lika relevant för läraryrket men i alla fall vettig allmänbildning.

Tredje hand: 10 veckor Juridik. Hoppas dock att komma in på något ovanstående och slippa detta!

Denna vecka har jag haft min traditionella VFU-sjukdom och legat till sängs. Tråkigt! VFU är ju den mest värdefulla tiden och ändå blir det alltid avbruten med dum sjukdom. Trist att behöva klämma in smådagar här och var för att ta igen den tiden sen, men man har inte så mycket val när immunförsvaret suger. Äntligen tillbaka i verksamheten imorgon!

Första veckan på terminens VFU har jag återvänt till samma förskola som jag bekantat mig med i höstas. Halvvägs igenom utbildningen känns det äntligen som om vi får fler och fler exempel på metodik som vi nu byggt upp verktyg för att analysera, redigera och välja medvetet bland.

Under 5 veckor ute i verksamheten ska vi hålla i minst 10 planerade lektioner eller pass. Först tyckte jag att det lät mycket (jämfört med sist då vi hade 3) men det är det faktiskt inte. Att planera och utvärdera går snabbare och smidigare för varje gång. Redan första veckan har jag nu haft två längre planerade pass där jag varit ensam med barngrupp om cirka 10 barn och lett lekar, sång och övningar som bland annat introducerat bokstäver, siffror och förberedande engelska. Jag har även lett fyra "läsvilor" med förberedd högläsning.

Ju mer jag provar nya saker och blir mer aktiv i verksamheten, ju mer gör jag val där jag efteråt tyckte att jag gjorde fel och resultatet inte blev som jag tänkt. Vissa stunder är det lätt att känna sig som en dålig pedagog. Sedan kommer jag ihåg att jag lär mig någonting varje gång det blir fel, eller hur? Ingen är perfekt och jag är här för att lära, man blir aldrig för gammal eller erfaren för att lära sig av sina misstag. :)

Det känns overkligt men är faktiskt sant - nu är jag ute på min fjärde och näst sista VFU-period. Sedan kommer det bara EN till i slutet av utbildningen, och då ska det samlas empiri till C-uppsatsen.

Denna gång har jag varit duktig och fört anteckningar varje dag om vad jag faktiskt gjorde så att jag ska kunna föra vettig veckoblogg, det är ju synd att tappa bort allt man får i huvudet när man är ute i verkligheten.

Alla veckologgar för denna period trillar därför in snart i kategorin Veckobok termin 4 (VFU-veckorna är vecka 64-69).