Ett nytt sätt att "tävla i musik"...

En skrivuppgift på mellanstadiet blev nästan ett tävlingsmoment utan att jag tänkte på det innan, och resultaten är lite intressanta. Uppgiften går ut på att komma på så många instrument som möjligt och skriva in dem i rätt instrumentgrupp (tex slagverk, stråkinstrument, bleckblås osv.)
 
Med den första klassen sa jag: "Skriv så många instrumet ni kan!" och de skrev och skrev, rekordet i klassen blev en som kom på 18 stycken. Vad bra, tänkte jag.

I nästa klass sa jag: "Skriv så många instrument ni kan! I en annan klass blev rekordet 18 stycken, undrar om någon klarar att slå det?" och de skrev och skrev. Nya rekordet blev 21 stycken.

I nästa klass sa jag: "Skriv så många instrument ni kan! I en annan klass blev rekordet 21 stycken, undrar om någon klarar att slå det?". Plötsligt skriver halva klassen omkring tjugo vardera, nya rekordet blir 26.

Nästa gång borde jag säga att rekordet är 83 och se vad som händer...? (Skojar, men bara nästan.)

Tidspress

Jag börjar nog känna den där omtalade pressen som vi lärare lider under. För hur går det ihop egentligen? Jag har mer än 400 elever i 5 årskurser att undervisa på min 75% arbetstid. Det blir 1-2 minuter undervisning per elev och vecka. Då ska jag hinna lära dem något och dessutom se vad de har lärt sig, utvärdera och ge feedback, få alla att må bra och ha roligt. Gärna ska det bli ett toppen luciatåg och julavslutning också. Men innan dess ska varje elev uppnå typ 10-20 kunskapsmål och få ett omdöme och det är fanimej inte många veckor på en hösttermin. Var tar tiden vägen? o.O

Allmänbildning - The Playlist

Nuförtiden är det mitt jobb att ansvara för den musikaliska allmänbildningen av en hel ort. Det kan kännas ganska stort och omöjligt, att få in allt inom några minuter per elev och vecka. Egentligen hinner ingen undervisning göra mycket mer än att väcka ett intresse, erbjuda ett prova-på som varje elev kan bygga vidare på i fritid och framtid.
 
För ett par veckor sedan påbörjade jag en spellista i Spotify, med titeln Allmänbildning. Någon sorts resurskälla måste jag ju bygga, tänkte jag. Vissa artister ska man ju bara ha hört talas om. Jag vet själv hur svårt det är, jag blev alldeles för vuxen innan jag bekantade mig ordentligt med ABBA, Beatles och Michael Jackson. Det är ju pinsamt, ärligt talat.
 
Listan växer snabbt - man "måste" ju ha lite one-hit-wonders också, representanter från alla genrer och alla årtionden. Javisst, och så svensk musik, och folkmusik, och visor. De viktigaste klasisska verken. Och soundtracks från stora filmer!
 
I skrivande stund är jag uppe i över 300 spår med en speltid på 22 timmar, trots att jag är långt ifrån färdig. Det skulle ta mer än en termin att bara lyssna igenom på lektionstid, så jag har accepterat omöjligheten i att introducera allt. Men själva samlandet är ändå både intressant och lärorikt, och skapar dessutom en stor pool jag kan plocka ur senare.
 
Vad tycker ni - vad får jag inte missa? Vilka artister, hits, visor, kompositioner och soundtracks är oumbärliga i vårt gemensamma medvetande? Skriv gärna till mig!
 
(Kan tillägga att jag hittills varit ganska heltäckande inom rock och Mozart, har desto mindre pop, svenskt och andra kompositörer och genrer. Se min spellista här. Det går bra att sortera efter artist, nuvarande ordning är helt godtycklig.)

Musik - värt att satsa på?

Det kom en tid i mitt liv, någon gång mot slutet av gymnasiet, när jag konstaterade den trista sanningen. Egentligen hade jag väl vetat det länge - det var ganska föga troligt att jag skulle bli framgångsrik som rockstjärna eller deltagare i Idol. Inte heller hade jag någon särskild chans som konsertpianist, tonsättare, producent, trubadur eller operasångerska på Dramaten. Det var dags att inse faktum. Dags att välja en vettig utbildning som skulle leda till jobb och göra mig till en redig människa. Jag sökte till Lärarprogrammet.
 
Och nu står jag här. Med ett gyllene tillfälle att få jobba inom musik (-undervisning) och önskar att jag samlat på mig lite fler högskolepoäng i ämnet, egentligen. Tänk att jag alltid ska lida av min beslutsångest. ;)
 
Nej men ärligt talat kan det väl ännu sluta lyckligt, eftersom jag ännu studerar så har jag valt in kurser i musik, så kan jag bygga vidare på den teoribas jag fick i Uppsala Musikklasser och Mediaprogrammet genom grund/gymnasieskola. På så vis hoppas jag utöka min lärarbehörighet till att inkludera musik åk 1-6, allt som en del i min pågående masterexamen i pedagogik. Leve valfriheten!
 
Slutet gott, men det har fått mig att fundera kring varför jag valde som jag gjorde. Jag har ju alltid älskat musik och fått all uppmuntran från vuxna och lärare. Ändå valde jag bort det, och jag tror att det var av rädsla. När jämnåriga sökte till musikhögskolor rös jag och undrade om de inte var riktigt kloka. Och jag tror att det beror på ett tankefel jag gjorde - att den enda möjligheten att arbeta med musik vore om man blev "kändis". Vilket ganska få blir. Det gjorde mig nervös, jag trodde att jag riskerade att hamna i en återvändsgränd.
 
Som tur är (!) så finns det ju många som är som mig (fast helst lite modigare). Som älskar musik. Som bär på en hunger som gör att man tar varje tillfälle att få sjunga i duschen, gå med i kören, skriva en sång till födelsedagsbarnet eller ställa upp i någon lokal musikalproduktion. Som tycker att det är viktigt att alla barn ska få studera musik i skolan. Som hittar på initiativ och stödjer lokal kultur och som gör det möjligt för oss andra att ta del av det härliga. Som hittar sina egna sätt att syssla med musik, på jobbet eller på fritiden.
 
Det tackar jag er för, ni som är modiga. Nu får jag en andra chans. Nu får jag sjunga och spela och skapa musik tillsammans med unga människor varje dag. Det är ett privilegium att få arbeta som musiklärare. Hoppas bara att eleverna har lika kul!

Nytt jobb, nya dilemman

Oj då, det var visst ett tag sedan jag skrev! Kan börja med att berätta att jag snart ska byta jobb - i mars får jag ändra bloggrubriken till "musiklärare och masterstudent". :D Jag ska undervisa årskurs 1-5 i musik vilket känns mycket spännande!
 
Alltså håller jag på och förbereder någon sorts grundrepertoar och gör mig redo. Hittade många bortglömda tips via diverse Spotify-album som samlar "Allsång". Perfekt med musik på svenska som nästan ingår i allmänbildningen, tänkte att där finns exempel som är lätta att börja med.
 
Kändes bra tills jag lyssnade igenom gamla fina "Ta mig till havet". En vacker låt om sommar och kärlek, eller hur? Hm, kanske inte. Jag lyssnar på texten och finner mig plötsligt i ett värdegrundsdilemma.
 
Men nej, min slutsats är ganska tydlig - jag vill faktiskt INTE att mina små snart-tonåringar ska lära sig att kärlek handlar om att hitta någon som "vågar gå med mig ifrån trängsel och vin", till en strand där "sanden är fuktig och kvinnan är ung, galen av längtan är jag" och mannen är "kanske något berusad, men glasklar ändå" och vill "ha dig när natten ser på"...
 
Romantiserande av berusade one-night-stands med objektifiering av kvinnor vars enda viktiga egenskap är "ung"? Nej tack.
 
*putt surtant*


bloglovin

bloglovin

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Vetenskap bloggar

RSS 2.0