Spänningen är mest pedagogiskt produktiv

I kapitlet ”Bröderna Lejonhjärta och repertoarens betydelse” skriver Susanne Schneider om vad som sker i mötet mellan textens och läsarens repertoarer, bland annat att det kan ske en matchning, icke-matchning eller spänning i mötet. Om texten helt matchar läsarens förväntningar, blir läsarens repertoar knappast utmanad eller förändrad (s. 131). Jag tänker även att det kan bli långtråkigt, när man läser böcker och allt för enkelt kan förutspå vad som kommer att hända och vad allt betyder. Det är ju just därför man väljer svårare och svårare böcker när man växer som läsare.

Motsatsen är dock en komplett icke-matchning, då texten blir helt oförståelig. Kanske är texten för svår eller har ett väldigt gammaldags språk (för denna läsare), språnget från text till läsare blir för stort. Det bästa pedagogiska resultatet uppstår vid en spänning mellan repertoarerna, menar Schneider (s. 135). Egentligen har resonemanget en tydlig anknytning till Vygotskijs ”närmaste utvecklingszon” – man måste börja där eleven är och sedan göra stoffet lite svårare, så att det nya är utmanande men inte ouppnåeligt. Men Schneider bidrar med något extra, nämligen att den där spänningen måste innehålla lite frustration eller något som omkastar världsbilden, något som ifrågasätter.

Jag kopplar till en övning jag gjorde en gång på sommarläger. De ville undervisa om anti-rasism, förstår jag nu. Men istället för att predika om hur man ska tycka och tänka, lät de oss delta i en ”lek” hela dagen där olika grupper behandlades olika beroende på vilken ögonfärg man hade. Alla barnen blev upprörda! Orättvist! Hur kunde de bara GÖRA såhär mot människor? Ögonfärg bestämmer ju inte vem som är bättre eller sämre? Diskussionen efteråt hade mycket större tyngd nu när vi verkligen förstod. Lägerledarna vad inte rädda för att skapa lite spänning, lite frustration, lite ilska. Då lärde vi oss mycket bättre.
 
Litteratur: Ehriander, Helene & Nilson, Maria. (red.) (2011). Starkast i världen! Att arbeta med Astrid Lindgrens författarskap i skolan. BTJ Förlag.

Bokstavlig, psykologisk och symbolisk nivå

I kapitlet ”Lindgren och litteraturens tolkningsmöjligheter” skriver Emma Tornborg om hur texter kan tolkas på flera olika nivåer. Hon använder själv berättelsen ”Allrakäraste Syster” som exempel. Barn läser ofta berättelser på en bokstavlig nivå. Om texten förklarar att Barbro har en syster som heter Ylva-Li, men att hon är hemlig och bor i en magisk värld under en rosenbuske som de kallar Salikon (s. 17), då är det precis så det är. Barnet funderar inte mer på det, för detta är en saga där sådana saker kan hända. Den mer erfarne läsaren ser kanske även den psykologiska nivån, nämligen att Barbro är en ensam flicka utan nära vänner och föräldrarna ger mest uppmärksamhet till lillebror (s. 18). Det är inte konstigt att hon längtar efter en tvillingsyster, där hon ligger under rosenbusken, och att hon drömmer sig bort och hittar på allt möjligt underbart som finns i systerns värld. En tredje nivå finns också, nämligen den symboliska. Läsaren kan göra intertextuella referenser eller se symboler och bildspråk i berättelsen som metaforer för en djupare mening (s. 20).

Detta beskriver så väl det jag börjar upptäcka kring Lindgren-texter; de går ofta att tolka på flera sätt. Det fantastiska kanske hände på riktigt (genom magi), men kan lika gärna kan tolkas som karaktärernas fantasi, dröm eller något som händer efter döden. Ofta har karaktärerna ett stort psykologiskt behov av något, vilket magiskt dyker upp. På rak arm kan jag nämna Bröderna Lejonhjärta, Mio Min Mio, Sunnanäng, Karlsson på taket, Nils Karlsson-Pyssling, Draken med de röda ögonen, I Skymningslandet, Ingen rövare finns i skogen, Mirabell med flera!

Litteratur: Ehriander, Helene & Nilson, Maria. (red.) (2011). Starkast i världen! Att arbeta med Astrid Lindgrens författarskap i skolan. BTJ Förlag.

Fula ord berikar?

I kapitlet ”Astrid Lindgren och språkglädjen” skriver Therese Bergman om språket i Ur-Pippi, som hon beskriver som halsbrytande. När Pippi-böckerna kom ut var det många som hade åsikter om språket, det ansågs djärvt och eventuellt skadligt för barnen (s. 139). På 40-talet var man alltså kritisk även till den nedskalade publicerade versionen, men som vi senare sett var originalet (Ur-Pippi) ännu mer vågat. Idag kan vi se tillbaka på bägge texterna med större uppskattning och ser Pippis språk ”snarast som ett genialt drag av Astrid Lindgren” (s. 139), menar Bergman, och jag håller med om att språket är just vad som gör Pippi-böckerna så spännande och underhållande.

Numera talar forskningen för att Pippi-språket är nyttigt för barn, att det ökar medvetenhet kring språk och att nya ord alltid ökar vårt ordförråd och gör språket rikare, oavsett om orden kan anses ”fula” eller inte (s. 145-146). Nu tycker vi att det är fånigt att ordet ”fluglort” bestämt skulle redigeras till ”flugprick” (s. 146). Vilken tur att Lindgren tog tillbaka makten över lort-ordet senare, jag tänker till exempel på Bröderna Lejonhjärta! ”Ingen liten lort” har ju bättre slagkraft än ”ingen liten prick”...

När jag läser litteraturen kan jag inte låta bli att relatera till mitt eget arbete med musikundervisning i åk 1-5. De äldre grupperna bekantar sig allt mer med populärmusiken och ibland har jag censurerat mig själv när det gäller mina favoritlåtar ur genrer som rock, punk och hip hop. Jag väljer bort det som känns för vågat, egentligen inte därför att jag tror språket vara skadligt för barn, mer kanske för att jag är orolig att någon kollega eller förälder ska tycka det. För mig behöver en del musik sina svärord om man ska kunna uttrycka sina känslor ordentligt. Var jag modigare skulle jag kunna diskutera det hela med eleverna.

Men kanske är jag hypokritisk, för på samma gång finns det nyare musik som barnen gillar och som jag aldrig i livet skulle sjunga på en skolavslutning. Börjar bli grymt irriterad på att knappt kunna säga ordet saxofon innan någon ekar ”Saxofuckingfon!” (vilket är en låt av Samir och Viktor). Kanske reagerar jag så eftersom jag inte ser poängen eller någon konstnärlig vikt i det fallet, känns mest som chockvärde. Ska man svära ska man vara lite ordkonstnär, tycker jag nog.
 
Litteratur: Ehriander, Helene & Nilson, Maria. (red.) (2011). Starkast i världen! Att arbeta med Astrid Lindgrens författarskap i skolan. BTJ Förlag.

Kurslitteratur i ett nötskal

Följande var den huvudsakliga kurslitteraturen i kursen Pedagogisk filosofi och idéhistoria, min första kurs på avancerad nivå inom Masterprogrammet. Tips och sammanfattning för den som är intresserad!
 
The Evolution of Educational Thought
Émile Durkheim
 
Kontext: Durkheim är sociolog och pedagogisk historiker och denna bok motsvarar den kurs han höll år 1904 i Frankrike om Europas utbildningshistoria från antiken till 1900.
Min tolkning av huvudbudskap: Vi måste känna till våra institutioners historia om vi ska förstå vårt nutida skolsystem. Då kan vi undvika att fastna i oreflekterade självklarheter om hur skolan "måste" se ut (det finns många exempel på goda alternativ genom historien) och undviker även att göra allt för hastiga reformer som tillintetgör det goda arbete vi spenderat lång tid för att bygga upp.

The Essential Foucault
Michel Foucault
 
Kontext: En samling av texter från olika böcker under åren 1954-1984. Foucault var en fransk filosof och idéhistoriker som utvecklade en metod för diskursanalys och fokuserade främst på makt och kunskap, maktstrukturer, disciplin, och hur diskurser påverkade olika områden som skola, brott och straff, psykiatri, sexualitet och samhällsordning.
 


Equality : selected readings
Pojman & Westmoreland (Ed.)
 
Kontext: En samling av texter som alla diskuterar jämlikhet, rättvisa eller människors lika värde. Publicerad 1997.
Min tolkning av huvudbudskap: Det finns filosofer och medborgare med många åsikter om jämlikhet, men att tänka "för eller emot" är att förenkla problemet. Det finns så många definitioner av vad jämlikhet är så vad menar vi egentligen? Jämlika möjligheter? Jämlik lön? Jämlikt resultat? Jämlik utgångspunkt? Minimum av rättigheter? Exakt identiska rättigheter? Frihet? Rättvisa? Vad vi än prioriterar, prioriterar vi bort något annat. Inget ideal är optimalt och därför kommer det alltid att finnas olika politiska åsikter om hur vi gör dessa val.

The Oxford Handbook of Philosophy of Education
Harvey Siegel (Ed.)
 
Kontext: En samling av texter om olika områden inom pedagogisk filosofi. Publicerad 2009.
Min tolkning av huvudbudskap: På senare tid har filosofi inte uppmärksammat pedagogisk filosofi som ett särskilt stort eller relevant område inom huvuddisciplinen. Bokens syfte är att påminna om vilka viktiga frågor som uppstår i mötet mellan undervisning och filosofi. Det uppstår ständigt val och frågor om prioritering som inte kan lösas genom vetenskap utan kräver etiska ställningstaganden och filosofiska resonemang. Boken lyfter perspektiv från många olika vinklar för att demonstrera områdets bredd, till exempel pragmatism, politiska mål, läroplan, demokrati, multikulturell undervisning, fördomar, barnperspektiv, feminism, postmodernism.
 
(Ni märker kanske att jag tyckte bäst om historia och jämlikhet/rättvisa, men hade lite svårare att känna mig hemma inom filosofi. En mycket intressant och utmanande kurs har det i alla fall varit!)

The New Digital Storytelling (kap 1-3)

Boken The New Digital Storytelling är skriven av Bryan Alexander och ingår i kurslitteraturen för min kurs Digitalt berättande och kreativt lärande. Denna uppgift går ut på att sammanfatta bokens första tre kapitel och dela med mig av egna reflektioner.
 
Kapitel 1 heter Storytelling for the Twenty-First Century och börjar med att öppna frågan om vad digitalt berättande egentligen är. Alla möjliga typer av berättande som skapats med digitala teknologier räknas in här, bland annat podcasts, blogg-romaner, digital video, spel, e-böcker och social media. Berättandet kan förmedlas genom en medieform eller sammanfogas av många olika medier samtidigt. Förutom vad det digitala är, måste vi även definiera vad berättelser är. En vanlig förklaring använder Freytags triangel, nämligen teorin om att alla berättelser har en början, en mitt och en slut. Man kan även specificera fler delar i innehållet - problemintroduktion, kris, klimax och upplösning. Många berättelser är kronologiskt linjära, men vissa använder återblickar eller andra tidsmönster. Man kan även säga att berättelser alltid har en mening, till skillnad från rader av data som inte hör samman.

När man jämför begreppen anekdot och berättelse, kan anekdoten beskrivas som en kort, enstaka händelse eller situation. Berättelser är mer komplexa och kan sägas bestå av många anekdoter. En bra berättelse kräver även ett visst element av utmaning. Det problem som uppstår måste vara tillräckligt svårt att övervinna om berättelsen ska bli spännande. Berättelser återfinns inte bara inom fiktion utan även i journalistik, i domstolen, i fallstudier, etiska dilemman och i alla människors vardag. Berättelser finns alltså i alla möjliga former och kommuniseras med alla möjliga medier. Så fort människan uppfunnit ett nytt medie, tar det inte lång tid innan hon vill berätta med hjälp av mediet. I dagens digitala samhälle är det därför inte konstigt att digitalt berättande växer fram. Detta skapar nya möjligheter och definitioner av vad berättelser är och hur de kan utformas.

Jag tycker att kapitlet sammanfattar mycket som egentligen är allmänt känt, men på ett tydligt sätt som gör det fullständigt logiskt och naturligt att människan förstås vill berätta med alla dessa nya verktyg som finns tillgängliga. De senaste åren har läsplattor, smartphones och annan teknik växt explosionsartat och blir en del av vardagen för allt fler människor och allt fler barn. När jag sökte till denna kurs trodde jag att det skulle bli en ganska nischad och liten inriktning, men nu inser jag att digitalt berättande är en fullständigt naturlig fortsättning på en urgammal del av mänsklig kommunikation.

Kapitel 2 heter The First Wave of Digital Storytelling och sammanfattar de former som digitalt berättande tagit sedan de allra första nätverken mellan datorer. De första berättandemiljöer som skapades var helt textbaserade. Fiktion skapades i form av hyper-text som kunde läsas antingen genom att klicka sig vidare till andra delar av texten via länkar på en skärm, eller så kunde man skriva ut ett register av hyper-kort som man navigerade runt mellan. Innan internet fanns publicerades dessa på diskett. Hyper-text var ett steg mer kompliserade än vanliga linjära böcker, eftersom man väljer vilka länkar man klickar sig vidare med. Berättelsen har inte längre en tydlig kronologisk ordning utan läsaren orienterar sig själv. När internet spreds världen över migrerade publiceringen av hyper-texter dit.
 
De första programmerade datorspelen hade inga element av berättande, spel som Pong eller Tetris drevs istället av poängsamlande. Så kom interaktiv fiktion, också text-baserat, där spelaren kunde skriva kommandon som "gå norr" eller "tag äpple" vilket följdes av olika reaktioner i spelet för att föra handlingen framåt. Den första generationen av digitalt berättande använde enkla medel i form av text men hade en tydligt lekfull motivation. Så småningom gick man vidare från text till nästa steg i medieutveckling, nämligen stillbilder. Berättandes spreds till nya användningsområden. Inom utbildning lät man barn visa teckningar som bildspel och läsa in ljudinspelningar som narrativ. Här bildade stillbilder i kombination med ljud en enkel typ av video. Digitalt berättande började bli allt mer accepterat och komplext.

Att utforska digitalt berättande från ett historiskt perspektiv tycker jag är ett effektivt sätt att analysera vad det egentligen är och vilka olika former som finns. Det blir tydligt hur olika medieformer hänger ihop och i vilken ände man kan börja som nybörjare: text är mindre komplicerat än bilder, vilket är mindre komplicerat än ljud och så vidare via video till tredimensionella miljöer och spel.

Kapitel 3 heter The Next Wave of Digital Storytelling Platforms och leder vidare till introduktionen av social media och nya tekniska miljöer som öppnar ytterligare möjligheter. Tre nya trender är här mikroinnehåll, social arkitektur och nya plattformer. Mikroinnehåll är ett namn för delar av hemsidor som till exempel blogginlägg, kommentarer, Twitter-publikationer och liknande. Numera är det enkelt för var och en att skapa mikroinnehåll, något som tidigare endast varit möjligt för individer med stor kunskap om webb och kod. Den gamla webben bestod av ganska konstanta sidor av anonyma författare, medan "den nya webben" eller "Web 2.0" karaktäriseras av en social aspekt där alla kan kommentera och bidra.
 
Spelproduktionen utvecklas också i rask takt på fronter som grafik, narrativ komplexitet och möjligheter till interaktion och samarbete med spelare världen över. Det är en viss skillnad på spel utvecklade för konsoll, som ofta profilerar sig med action-fyllda spel, eller att spel för PC. De socialt fokuserade och komplexa MMO-spelen är särskilt populära för PC. Mindre komplexa är så kallade casual games, som ofta kan spelas direkt i webbläsaren eller på mobila enheter. Nya spelgenrer och hybrider mellan genrer uppstår ständigt. Speltyper värda att notera är till exempel serious games och virtuella världar. Dessa kan vara bra att ha i åtanke när det gäller digitalt berättande, eftersom de inte är belastade med samma negativa rykte som de mest kommersiella spelen.
 
Det är nu jag börjar känna igen min egen upplevlese av dagens digitala landskap, som helt omformats efter introduktion av globala fenomen som Facebook, Wikipedia, Flickr och YouTube. För mig, och jag är säker på att detsamma gäller många andra, så har dessa sajter skapat nya nätverk och helt förändrat sättet jag interagerar och publicerar media. Allt kopplas dessutom allt mer till våra mobila enheter, vilket gör att webben liksom har växt ut i verkligheten och vardagen.
 
Mina tre viktigaste reflektioner:
1. Media har många former med olika grader av komplexitet. Det är först nu som jag börjar inse hur medieformerna förhåller sig till varandra hierarkiskt, vilket är en nyttig kunskap med tanke på de didaktiska beslut som en lärare behöver fatta i sin lektionsplanering. Media kan sorteras efter ökande komplexitet: Text < Bild < Audio < Video < Spel, med många underkategorier där emellan. Jag undrar dock om "svårighetsgraden" ser likadan ut för mindre barn som ännu inte kan läsa? Vad är deras minst komplicerade uttrycksform? Kanske upplever producenten och konsumenten formerna från motsatt håll? Alltså, det är lättast att producera text och svårast att producera spel, medan det är lättare och mer konkret att konsumera spel än att konsumera text (?).
2. Jag har länge känt på mig att webben ser mycket annorlunda ut nu än den gjorde när jag var yngre, men har inte haft några bra begrepp för att sätta ord på detta. Allt verkar liksom höra ihop och interaktionen är större både mellan individer och mellan olika webbplatser. Nu börjar betydelsen av "Web 2.0" bli mer tydlig. Jag hoppas att denna kurs erbjuder fler liknande begrepp så att jag kan utöka min kompetens att kommunicera om digitala fenomen.
3. Berättandekonsten är en urgammal form av samspel mellan människor. När vi gjort grottmålningar, så har vi målat berättelser och anekdoter ur vår vardag. När vi lärde oss att skriva, så skrev vi om våra berättelser. Varje ny medieform fylls omedelbart med vår berättarkonst. På så vis är det fullkomligt naturligt att digitalt berättande följer den lavinartade digitala utvecklingen. Våra barn växer nu upp i en digital värld som är olik den vi själva växt upp i. Just därför ser jag fram emot denna kurs, för att öka min egen medvetenhet om de möjligheter som faktiskt finns - jag vill kunna känna igen och använda mig av dem!

Överlevnadshandbok

Jag vill ge tips om en mycket praktisk bok, som jag hittade bland litteraturreferenser i vår bok "Mentorskap". Den heter Överlevnadshandbok för nya lärare (Harkort-Berge & Nilarp 2001), vilket jag tyckte lät användbart, så jag lånade hem den och läste den.

Boken är skriven av två ganska unga, nya lärare och helt baserad på deras egna praktiska erfarenhet av att vara nyanställda och de svårigheter man möter utan förberedelse. Jag har nog aldrig sett en fackbok som är så praktiskt grundad, med bara ett par referenser i hela boken.

De områden som lärarna fann som svåra och som de därför ger tips om här är:
- Att organisera sin vardag (pappersarbete)
- Att planera lektioner på kort och lång sikt
- Att få en bra start med en ny klass
- Att samtala professionellt
- Att skapa arbetsro i klassrummet

Mycket lättläst och bra att ha i bokhyllan när man börjar jobba tänker jag!

Litteratursammanfattning: Att läsa och skriva

Referens: Frykholm, Clas-Uno, Hyltenstam, Kenneth, Liberg, Caroline och Mats Myrberg (2007). Att läsa och skriva - forskning och beprövad erfarenhet. Skolverket och Liber Distribution. (129 sidor)


Sammanfattning av budskapen i varje kapitel, som jag uppfattar dem:

Kapitel 1
: Text och språk är inte bara böcker på skrivspråk, utan olika språk finns inom alla uttryckssätt. Vi lär oss med alla sinnen och skapar vår identitet och vårt tänkande med hjälp av de språk vi behärskar. Lärare kan erbjuda material och verktyg för att lära nya språk.

Kapitel 2
: Alla lär sig inte att läsa och skriva på samma sätt. Fonologisk medvetenhet hör ihop med kodknäckningen, men textrörlighet kan komma både före eller efter och påverkar läsförståelsen. Att möta läsupplevelser ofta och på ett lämpligt sätt kan höja intresse, motivation och påvisa syfte.

Kapitel 3
: Skolresultat för elever med ett annat modersmål än svenska beror till stor del på hur mycket språkligt stöd de får, om de får stimulans i båda språken genom både svenska som andra språk och modersmålsundervisning. Att ”ta bort” det ena språket orsakar bara problem. Väl fungerande tvåspråkighet kan istället vara en rikedom.

Kapitel 4
: Läs- och skrivsvårigheter är ett komplicerat problem som kräver lärarkompetens, tidiga insatser och en textrik miljö för att förebyggas. Det finns olika orsaker, vanligast är bristande fonologisk medvetenhet men även ortografisk förmåga.


Litteratursammanfattning: Engelska kapitel 1

Referens: Lundberg, Gun. 2011. De första årens engelska. Lund: Studentlitteratur.


KAPITEL 1: Engelskämnet i grundskolans tidigare år


SAMMANFATTA: Det har länge diskuterats vid vilken ålder man bör introducera engelskan. Från och med Lgr 62 blev ämnet obligatoriskt från årskurs 4 till 7, ej tidigare eftersom det saknades lågstadielärare med kompetens. 69 utökades årskurserna från 3 till 9. Ett problem var att mellanstadielärarna började om på nybörjarnivå. På åttiotalet startade endast 10-15% i åk 3 och övriga fördröjde till åk 4. Från och med Lpo 94 fick kommunerna själva bestämma. Trots att direktiven pekat för tidig engelskstart sedan 40-talet är det fortfarande bara ungefär hälften som börjar i åk 1.

Nu finns ett centralt innehåll för engelska i åk 1-3. Man måste inte börja i åk 1, men eleverna ska ha mött allt innehåll innan slutet av åk 3. Att börja samtidigt skulle ge önskvärd likvärdighet över landet. Ämnet har inga kunskapskrav, trots att det senare blir ett behörighetsgrundande ämne tillsammans med svenska och matematik. Tidig engelska påstås ibland ha negativ inverkan på läs- och skrivinlärning, men forskning stödjer att tidig start främjar språkligt självförtroende och ger fördelar även för det senare tredjespråket.

Innehållet i engelska är baserat på den europeiska referensramen GERS och indelat i de kommunikativa begreppen reception, produktion och interaktion. Språk i handling står i fokus, som ett verktyg för kommunikation. Förmedlande av budskap är viktigare än grammatik och stavning, särskilt med de yngsta. När man väljer stoff bör man fråga sig i vilka språkliga situationer eleverna kan hamna och vilka verktyg de behöver för att kommunicera där. Denna bok behandlar undervisning i engelska från förskoleklass till årskurs tre och fyra.

BUDSKAP: Det finns vinster med att starta engelskan tidigt, i åk 1 eller redan i förskoleklass. Detta har rekommenderats sedan 40-talet men genomförs fortfarande inte, mest på grund av bristande kompetens och negativa attityder. Trots att ämnet är behörighetsgrundande prioriteras det inte alls på samma vis som svenska och matematik, vilket får konsekvenser både för engelskinlärning och de senare tredjespråket.

NEDSLAG: ”Ytterligare ett problem med nedflyttningen av engelskan till årskurs tre var att mellanstadielärarna sade sig vilja behålla ämnet som ett nybörjarämne, vilket fick till följd att stadieövergången till årskurs fyra i praktiken kom att innebära en omstart för eleverna.” s 10

FRÅGA: Hur kan det komma sig att mellanstadielärarna ovan verkar bry sig mer om att behålla det arbetssätt de är vana vid, än att ge eleverna optimal undervisning anpassad till deras förkunskap? Gör vi samma misstag oftare än vi vill erkänna?


Dagens litteraturuppgift: Vygotskij

Sammanfatta varje kap med högst 12 rader samt formulera en tanke/fråga till kapitlet. Boken innehåller åtta kapitel ( drygt 100 sidor sammanlagt). Det betyder åtta sammanfattningar och åtta tankar.

Kapitel 1: Kreativitet och fantasi


Kreativitet är en mänsklig aktivitet som skapar någonting nytt. Mänskligt beteende består av två typer av handlingar – återskapande handlingar är förknippade med minnet och kreativa eller kombinatoriska handlingar är förknippade med skapande. Fantasi handlar inte bara om påhitt och overkliga ting, utan är nödvändigt för allt kreativt skapande, inom både konst, vetenskap och teknik. Varje liten uppfinning består av ”kristalliserad fantasi”. Skapandet är igång redan i barndomen och har stor betydelse för barnets allmänna utveckling och mognad. Barnens lek är aldrig enkel hågkomst, utan kombinerar erfarenheter till nya verkligheter.

Tanke: Trots att den svenska skolan påstår sig vara inspirerad av Vygotskij har vi fortfarande svårt att se hur människans fantasi är lika viktig som dess minne.


Litteratursammanfattning: Ett sociokulturellt perspektiv

(Ett exempel på en kort skriftlig uppgift denna termin.)

Boken Förskolebarns gemensamma lekar (Löfdahl 2004) inleds med ett kapitel om kommunikation ur ett sociokulturellt perspektiv, där man betonar relationen mellan individ och omgivning. Kulturen är barnens gemensamma ram och inom den är individen tillåten att leka och utforska. Förskolan är barnens omgivning och utgör en kontext, ett sammanhang. Barn använder sig av olika redskap, till exempel fysiska artefakter och det talade språket, för att kommunicera budskap. Att hantera verkligheten med hjälp av dessa redskap kallas mediering.

Barnen skapar i leken gemensam mening för ord, symboler och föremål och skapar därmed en intersubjektivitet, ett delvis gemensamt medvetande. Barn är skickliga på att känna igen olika lekars diskurser, de har alla olika regler och subkulturer som man kan hitta tillbaka till genom att referera till rätt diskurs. Författaren ger ett exempel med uttrycket ”Jag väljer dig!” som barnen i en grupp känner igen som Pokémonlek med ett visst innehåll och vissa handlingar.

Språket är ett kognitivt redskap som både förmedlar och förändrar innehåll, aktörerna och deras omgivning påverkar varandra. Enligt Vygotskij skapas lärande först mellan människor (intersubjektivitet) och blir sedan en del av ”mig” när barnet gör den nya kunskapen till sin egen (internalisering).

Lisa Swahn, 2011-08-31

Didaktiklitteratur

Fråga från Hanna: Du har inga bra tips på didaktiklitteratur som du kan dela med dig av? Vi har nämligen inte berört didaktikområdet så pass mycket, mest integrerat.

Den enda teoretiska bok vi läst om vad didaktik är osv. är boken Didaktik. Den är tyvärr ganska svår och ansträngande att ta sig igenom (VM i svåra ord). Våra lärare beklagade sig lite över att vi inte fick välja en bättre bok, eftersom det var Uppsala som bestämt vår litteratur. Själv tyckte jag mest den handlade om vad didaktik inte är och hur man inte kan använda didaktiska teorier. Då blev man inte så motiverad till didaktiska studier direkt.

Övrig litteratur vi haft är istället ganska praktisk och ger exempel på hur olika didaktiska idéer kan praktiseras ute i verksamheten. Gillar man Vygotskij (eller tvärt om inte vet så mycket om honom) kan jag rekommendera två böcker, Vygotskij i praktiken : bland plugghästar och fusklappar samt Vygotskij och pedagogiken.

Lyssnandets pedagogik är en mycket inspirerande bok om demokratiskt arbete i förskola. Undervisning i förskolan? är en ganska intressant doktorsavhandling om vad lärarstudenter tänker om begreppet "undervisning" och vad det innebär.

Detta är några böcker jag haft användning av i vår didaktik-kurs i alla fall, hoppas att du hittar något du tycker om Hanna!

Citat om vår syn på barn

När det gäller känslor överträffar de oss
med en kraft som är ohämmad.
När det gäller intellektet är de jämställda med oss,
det är bara erfarenheten som saknas.
Det är därför som en vuxen så ofta liknar ett barn
och ett barn är så lik en vuxen.
Alla andra skillnader reduceras till
det faktum att de inte tjänar några pengar
och är beroende av oss för sitt uppehälle
och måste foga sig efter vår vilja.

- Janusz Korczak
citerad i inledningen till kapitlet "Vår syn på barn"
i boken Etik i pedagogiskt vardagsarbete

"En utmaning för heteronormen"


Underrubrik:
Lärares kunskapsbehov och ansvar inom områdena sexuell läggning och homofobi.
Författare: Jenny Sahlström
Ingår i kurs: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Hela häftet, ca 36 sidor.


Detta är en relativt kort och tydlig rapport, som fler borde läsa för att bli medvetna om hur mycket okunskap som fortfarande finns i svenska skolor angående ämnen som sexuell läggning och homofobi. Jag har som litteraturuppgift skrivit en sammanfattning och diskussion på 2 A4 som går att läsa här. Annars kan man gärna läsa hela texten eller några sammanfattande punkter på rapportens hemsida.

"Rapporter och uppsatser"

 

Författare: Jarl Backman
ISBN: 9789144048260
Ingår i kurs: Ingen, men bra förberedelse för alla som ska skriva arbeten på högskolenivå.





Fick syn på detta standardverk rekommenderat på en hemsida för kurslitteratur, och såg till att reservera det från mitt bibliotek. Alla vi som är nya till högskolestudier kan behöva viss introduktion till hur man skriver ett arbete på högre nivå än vad vi är vana vid på gymnasiet. Och man ska ju inte bara skriva, utan även veta hur man söker, hittar och läser andras vetenskapliga dokument.

Denna bok berättar om relevansen i att använda ett vetenskapligt arbetssätt när du skriver ett arbete, oavsett om du skriver en stor vetenskaplig rapport om dina nya banbrytande upptäckter, eller en uppsats som ska bevisa att du läst på om din hemläxa. Jarl Backman förklarar hur du bäst använder internationell standard i ditt arbete, hur dispositionen bör se ut, vad som ingår i varje avsnitt, hur du refererar litteratur, skapar tydliga tabeller och diagram, gör texten lätt att läsa med rätt grafisk utformning och mycket mer.

Ett måste för dig som känner dig vilsen!

"Jag är ändå jag"


Underrubrik:
Fyra killar om Aspergers Syndrom
Författare: red. Oskar Ekman
ISBN: 91-89091-41-8
Ingår i kurs: Ingen, men läsvärd ändå :)



Vadå den ingår inte i kurslitteraturen. Det går att läsa böcker helt frivilligt också! (Jag vet att det låter sinnessjukt, men det är faktiskt sant!) Den här boken är dessutom värd din tid, för den är mycket lättläst och innehåller värdefull information direkt från källan av ett svårförståeligt ämne.

Aspergers Syndrom är inte helt sällsynt, och ofta har en kunnig lärare störst chans att upptäcka problemet tidigt för att kunna ge det stöd som barnet behöver. Det finns mycket litteratur och information om Aspergers, jag kan till exempel även rekommendera Aspergers syndrom, universum och allt annat skriven av Kenneth Hall, en klok tioåring (!) med diagnosen.

Mycket av den information som finns tillgänglig handlar dock om hur syndromet fungerar hos mindre barn. Det intressanta med denna bok är att den är skriven av fyra tonåringar med diagnosen, via en skrivarverkstad som gav bättre resultat än man kunnat vänta sig. Här talar unga killar modigt om hur det är att få en diagnos, acceptera den, hantera den, skaffa och behålla vänner, bestämma vem man berättar för, och på samma gång försöka vara en vanlig ung kille med alla andra problem det innebär.

För en lärare är detta väldigt viktigt att i alla fall veta lite grann om. När som helst kan du få en elev som antingen redan har, eller som kunde bli hjälpt av att få denna eller liknande diagnoser. Då är det viktigt att vara beredd på att denna elev kommer att ha annorlunda behov, utan att för den skull få honom/henne att känna sig annorlunda behandlad. Alla är vi dessutom olika, även två personer med samma diagnos. Denna bok ger början till en förståelse för hur lika och olika vi alla är, och hur vi ser på oss själva och vår omvärld.

"Tala - samtala - lära"


Underrubrik:
Om lärares och elevers tal i undervisningen : en handledning.
Författare: Synnöve Prage, Per Olov Svedner
ISBN: 91-89040-26-0
Ingår i kurs: Allmänt utbildningsområde I,
Lärande och kommunikation (7,5 hp)
Att läsa: Hela häftet, 43 sidor.


Detta häfte ligger visserligen lite längre fram på terminen, men den var så liten och tunn att jag började kika i den när jag hade den hemma från biblioteket.

Här ger man en mycket bra och konkret handledning i hur man som lärare använder samtal, presentationer, högläsning och berättande inför sina elever. Många saker kan tyckas självklara, men jag tror att det är bra att få en påminnelse om sånt man egentligen redan vet. Hur bör man hålla boken vid högläsning? Vad är skillnaden mellan berättande och informerande? Hur förbereder man sig bäst innan man talar inför sin klass?

Kurslitteratur på nätet

Det visar sig snart att ganska mycket kurslitteratur går att ladda ner som PDF-filer helt kostnadsfritt. Det är jättebra tycker jag, verkligen ett steg i rätt riktning! Många texter ges ut av Skolverket, som på sin hemsida har ett stort förråd av publikationer i PDF-format. Ofta är ju dessa texter sånt som ska vara lättillgängligt för alla, även intresserade föräldrar kan jag tänka mig vill få viss insikt - och då finns den här informationen bara några klick bort. Dessutom sparar man förstås miljön genom att läsa på skärm hellre än att trycka hundratals papperskopior.

Via Uppsala universitets hemsida kan man hitta kursplanen för den första terminen, Allmänt utbildningsområde I. Här listas all kurslitteratur (förstås kan det bli några ändringar till nästa termin, men det mesta borde stämma). Om texten finns tillgänglig via nätet finns ofta en länk för nerladdning.

Den första delkursen, Förskolans och skolans samhällsuppdrag, har extra många tillgängliga PDF-filer. Jag har laddat ner nio stycken till en prydlig mapp, redo att läsas. :)

"Den dolda läroplanen"


Författare
: Donald Broady
ISBN: 91-7696-022-6
Ingår i kurs: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Artikeln "den dolda läroplanen",
ur KRUT 16, december 1980 - sidan 48-139.



Donald Broady talar om uttrycket "den dolda läroplanen", som ungefär betyder det som eleven lär sig i skolan utan att läraren och skolledning nödvändigtvis är medveta om att det lärts ut. Till exempel lär sig en elev som har läs och skrivsvårigheter att han eller hon alltid måste ha extra hjälp, att hon är mindre värd än de andra och därför inte borde ha så höga ambitioner i livet. Detta är inget läraren medvetet försöker lära henne förstås, men i hur hon behandlar eleverna så sker det ändå.

Broady menar att denna "läroplan" inte alltid varit dold, utan blev det i och med progressivismen. Innan dess var man mer medveten om att skolan skulle fostra och lära ut en hel massa saker förutom att läsa, skriva och räkna, särskilt när det gällde arbetarklassens barn. På senare tid är man mindre medveten om att detta sker, och Broady menar att den dolda läroplanen visserligen inte går att avskaffa, men att man kan lyfta fram den i ljuset och göra den mindre dold. Detta skulle hjälpa lärare att vara medveta om vad som faktiskt undervisas.

Boken tar upp svåra ämnen men Broady skriver på ett relativt lättläst sätt och tar några bra exempel ur autentiska skoldialoger för att understryka vad han menar. För att citera Nils Schwarts i Göteborgs-Tidningen, "...Eftersom han skriver lättläst och engagerat också om komplicerade sammanhang - en föredömlig pedagog - kan han läsas med behållning även av föräldrar. Och elever."

"Unga demokrater"

Underrubrik:
En översikt av den aktuella forskningen om ungdomar, politik och skolans demokrativärden.
Författare
: Myndigheten för skolutveckling
ISBN
: 91-85128-04-X
Ingår i kurs
: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Sidan 1-42.



I denna bok ska man för kursen läsa den första av bokens tre delar. Här sammanfattar man hur skolväsendet ser på demokrati och hur man använder sig av och undervisar om demokratin i skolan. En kort historik berättar om hur skolan ändrat sin syn på vad undervisningen ska åstadkomma. Vad är meningen med att bilda det svenska folket? Vad är viktigast; att fylla eleverna med faktakunskap, att uppmuntra deras personliga utveckling och värdegrund, eller producera kvalificerad arbetskraft?

Man berättar om att samhällsvetare har forskat förvånadsvärt lite om demokratin i skolan. Numera står det i våra läroplaner att den demokratiska värdegrunden ska "genomsyra" all undervisning. Men vad betyder det egentligen, och vet verkligen enskilda lärare hur man konkret ska genomföra detta?

"Sveriges nationella minoriteter"

Underrubrik: Att gestalta ett ursprung i barnomsorg och skola.
Författare
: Skolverket
ISBN
: 91-85009-42-3
Ingår i kurs
: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Hela häftet, 60 sidor text.


Detta kortare häfte tar upp de erkända nationella minoriteterna i Sverige och hur man kan uppmärksamma och upprätthålla deras språk, kultur och traditioner i skolan. Rapporten tar upp exempel från olika skolor där det finns elever som tillhör minoriteter, och hur man på skolorna har anpassat utbildningen för att allas behov och kulturer ska gå ihop. Man informerar även om vilka skyldigheter kommuner och skolor faktiskt har enligt lag, när det gäller att erbjuda undervisning i modersmål och stödja minoritetskulturer.

Det kan inte vara lätt att försöka hålla ett språk vid liv när antalet som talar aktivt hela tiden minskar. Ibland är varken eleverna eller föräldrarna själva särskilt motiverade, ibland är föräldrarna istället väldigt bestämda om hur de vill ha det. Allt handlar om förståelse, kompromiss och att använda skolans resurser rätt.

Eftersom det är Skolverket som ger ut denna text, finns den lättillgänglig både i tryck och i digital form. Hela texten kan laddas ner som PDF på Skolverkets hemsida, klicka här.

Tidigare inlägg

bloglovin

bloglovin

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Vetenskap bloggar

RSS 2.0