Pojkböcker och flickläsare

I sommar läser jag kursen Harry Potter och hans världar genom Linnéuniversitetet! En mycket trevlig och givande kurs, så jag tänkte dela med mig lite av vad jag skriver om. Min första uppgift handlar om att kritisera forskningsartiklar och jag valde en text på temat genus.
-----------------
 
Artikeln med titeln ”Locating Harry Potter in the ”Boys’ Book” Market” (Doughty 2002) handlar huvudsakligen om att tolka de budskap som förmedlas i pojkböcker. Terri Doughty frågar sig hur vi skulle ha tolkat Potter-serien om huvudpersonen var en flicka, kanske vid namn Harriet Potter? (2002, s. 243) Hon gör en textanalys av de första fyra Harry Potter-böckerna i relation till tre andra pojkböcker; Monster, Making Up Megaboy och Tangerine (dessa böcker är författade av Walter Dean Myers, Virginia Walter respektive Edward Bloor och publicerade under sent 1990-tal).
 
Från mitt perspektiv, som läste Potter redan som ung flicka och delade intresset med massor av tjejkompisar, känns det märkligt att se på böckerna som ”pojkböcker” överhuvudtaget, men det är från detta perspektiv som Doughty valt att betrakta dem. Hon menar till exempel att den humor som används generöst i böckerna är särskilt riktade mot pojkar (2002, s. 255). Här tycker jag att Doughty borde ha tänkt ett extra varv och kritiserat sin egen genusslentrian. Som mamma till småpojkar tycker hon kanske att skämt om öronvax-bönor och spräng-stjärtskrabbor är särskilt ”pojkiga”, men det måste inte vara den enda sanna tolkningen. Visst kan skämten vara lite barnsliga och slapstick, men jag hade inget problem med att som flicka uppskatta stilen från kvinnliga författaren Rowling. Att jag på något vis överskred köns-normer i min smak för litteratur var jag glatt omedveten om.
 
Däremot håller jag med om själva slutsatsen – helt klart skulle vi läsa böcker om Harriet Potter på ett annat sätt (Doughty 2002, s. 257). Hur då? För det första tror jag att färre pojkar skulle våga ens titta i en bok med titeln Harriet Potter, vilket säger något om den rådande könsnormen. Det är okej för flickor att läsa böcker om pojkar (det är vi redan så vana vid), men inte tvärt om. Det hänger nog ihop med att flickor fortfarande betraktas som ”det svagare könet”, på samma vis som flickor kan bära byxor betydligt lättare än pojkar kan bära kjol. Att flickor försöker efterlikna pojkar upplevs som naturligt, men inte motsatsen.
 
När Harry för första gången inser vad han är riktigt bra på – att spela quidditch – kan jag verkligen leva mig in i hur han känner sig. Vilken känsla det måste vara, att flyga på en kvast och upptäcka att just det här är jag som född att göra! (Rowling 2014d, s. 159) Här tror jag att fantasy-elementet spelar roll för min möjlighet att relatera, som flicka med obefintligt sportintresse. Om Harry fann sitt kall i fotboll skulle min iver förmodligen svalna. Precis som Malin Alkestrand beskriver i sin avhandling, är det lättare att se med nya ögon på fenomen som ”främmandegörs” (Alkestrand 2016, s. 88). Att kunna flyga är en önskedröm för både flickor och pojkar och sporten quidditch saknar förutbestämda könsroller från vardagslivet. Förresten, är det inte häxor (kvinnor) som traditionellt flyger på kvastar? Här är kanske Potter-världen inte så könstypisk som vissa kritiker verkar tro. I trollkarlsvärlden finns det måhända några stereotypt ”manliga” män, som James och Sirius, men även mer normbrytande karaktärer som den omtänksamme Lupin (Rowling 2014e, s. 89; 198; 450), den spindelskygge Ron (Rowling 2014a, s. 163-164) och omhändertagande, moderliga Hagrid (Rowling 2014d, s. 16; 253).
 
När böcker ska göras om till film måste oundvikligen många delar klippas bort och tyvärr blir denna reducering ibland på bekostnad av kvinnliga sidokaraktärer. I böckerna ser vi exempel på beundransvärda kvinnliga quidditchspelare som Angelina Johnson, Katie Bell och Alicia Spinnet, Gryffindors jagare (Rowling 2014d, s. 198-199), Ginny Weasley, som senare går med i laget efter en utmärkt audition (Rowling 2014c, s. 188) och Gwenog Jones som är kapten för laget Holyhead Harpies (Rowling 2014c, s. 59). Till och med Cho Chang är sökare för Ravenclaw (Rowling 2014e, s. 270). I böckerna uppskattar Harry tjejer som kan flyga bra, vi kan notera att han aldrig blir romantiskt förtjust i någon han inte sett på quidditchplanen först. I första filmadaptionen, poängterar dock Doughty, så blir Harrys kvinnliga lagkamrater till stumma statister (Doughty 2002, s. 243). Trenden håller tyvärr i sig i följande filmers quidditch-sekvenser (Columbus 2002, 50:52-56:25; Cuarón 2004, 51:51-55:03) och vi nämner inte ens Katie Bell vid namn förrän hon plötsligt förhäxas av halsbandet i sjätte filmen (Yates 2009, 49:37-50:43) och därmed blir relevant för huvudhandlingen.
 
Doughty jämför Potter-serien med tre mer realistiskt baserade pojkböcker som bygger en särskild bild av maskulinitet, där det betraktas som problematiskt att växa upp till man (2002, s. 245-246). Harry har visserligen problem med att vara just den-kände-Harry-Potter, men inte direkt med att vara pojke (s. 250), vilket Doughty lyfter som en anledning till seriens framgång (s. 253). Rowling hanterar istället moraliska livsproblem på en djupare, symbolisk nivå, menar Doughty (s. 256). Trots att Harry upptäcker likheter mellan sig själv och den ondskefulle Voldemort, lär han sig att de egna besluten skiljer honom från att gå samma ondskans väg (s. 258), vilket är ett tema som fortgår hela vägen genom serien.
 
På så vis skiljer sig Harry från de kriminella och avvikande pojkarna i Monster eller Making Up Megaman. Harry har trots allt goda manliga förebilder (Doughty 2002, s. 253) och blir en man genom att göra rättfärdiga val. Närhelst Harry gör något farligt och djärvt så är det inte för att verka mer manlig utan för att rädda andra, även när det gäller den ultimata uppoffringen – att offra sitt eget liv för att rädda världen (Rowling 2014b, s. 564; 575). Doughty placerar Rowling inom en ”äldre narrativ tradition” (2002, s. 253), men förhoppningsvis speglar seriens popularitet det faktum att vi fortfarande tror på hjältemod och omtanke i kampen mot det onda.
 
 
Litteratur och film:

Alkestrand, Malin (2016). Magiska möjligheter : Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete. Göteborg/Stockholm: Makadam förlag.
Columbus, Chris (2002). Harry Potter and the Chamber of Secrets. DVD. Warner Bros.
Cuarón, Alfonso (2004). Harry Potter and the Prisoner of Azkaban. DVD. Warner Bros.
Doughty, Terri (2002). Locating Harry Potter in the ”Boys’ Book” Market. I Whited, Lana A. (red.) Ivory Tower and Harry Potter. Columbia: University of Missouri Press, ss. 243-257.
Rowling, J.K. (2014a). Harry Potter and the Chamber of Secrets. London: Bloomsbury Publishing. Nytryck med omslag av Jonny Duddle.
Rowling, J.K. (2014b). Harry Potter and the Deathly Hallows. London: Bloomsbury Publishing. Nytryck med omslag av Jonny Duddle.
Rowling, J.K. (2014c). Harry Potter and the Half-Blood Prince. London: Bloomsbury Publishing. Nytryck med omslag av Jonny Duddle.
Rowling, J.K. (2014d). Harry Potter and the Philosopher’s Stone. London: Bloomsbury Publishing. Nytryck med omslag av Jonny Duddle.
Rowling, J.K. (2014e). Harry Potter and the Prisoner of Azkaban. London: Bloomsbury Publishing. Nytryck med omslag av Jonny Duddle.
Yates, David (2009). Harry Potter and the Half-Blood Prince. DVD. Warner Bros.


bloglovin

bloglovin

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Vetenskap bloggar

RSS 2.0