Musiken & Pedagogiken

The Love Police är en grupp som ideellt talar i megafon på allmän plats för att sprida ett budskap om att vi är vackra och unika människor, att vi ska älska varandra och att de stora företagen tjänar på att vi läser nyheterna och håller oss skrämda och deprimerade så att vi jobbar övertid för att ha råd att konsumera mer saker vi inte behöver. Oftast dyker polisen eller säkerhetsvakter upp efter ett tag, men inser till sist att gruppen är väl utbildad och vet att de inte kan bli arresterade för att praktisera yttrandefrihet på allmän plats.

Sådana människor gör mig glad. Sådana människor vill jag ha i mitt samhälle. Gör dig själv en tjänst och ge en eller två minuter av ditt liv till videon nedan.

Och kom ihåg: IF YOU'RE NOT CONFUSED YOU'RE NOT LISTENING PROPERLY.
DO NOT TRUST ANYONE NOT EVEN ME.

Jag tycker om när någon rör runt i grytan så att man måste tänka annorlunda en stund. Vad tycker du?

Har du funderat på begreppet pant någon gång?

Varje gång du köper en burk cola blir du faktiskt en liten pantbank. Jordens resurser lånar ut en aluminiumburk till dig och för den lånbyter du en liten pantsumma. Denna summa kan du smidigt få tillbaka i en pantautomat när du har lånat färdigt.

Om du lånat en bok av en kamrat, vad gör du när du läst klart den? Skrynklar du ihop den och slänger bort den? Det gör i alla fall inte jag, då skulle nog kompisen bli rätt sur och inte vilja låna ut något till mig mer.

Jorden har begränsade resurser, precis som din kompis har ett begränsat antal böcker. Jorden blir också sur när du förstör hennes saker. Det förlorar du på i längden - till sist finns inga resurser kvar att låna.

Lämna tillbaka ditt resurslån där det hör hemma, inte i papperskorgen eller dikeskanten!

När du pantar kan aluminium återanvändas och göra nytta för fler människor.

Att se könsrelaterade makstrukturer brukar beskrivas som förmågan att se världen genom ett par genusglasögon. Det som då studeras är återkommande fenomen eller regelbundenheter inom och mellan individer, som är knutna till kön.
Det är dock viktigt att hålla i minne att könsmönster i sig själva inte är problematiska. Det är inte automatiskt fel att vara en typisk pojke/man eller flicka/kvinna i enlighet med de traditionella stereotyperna. Problem uppstår först när man finner beteendemönster som av något skäl medför olika makt och möjligheter för individerna. Att en pojke väsnas och tar plats är inget problem. Att en flicka sitter tyst och knappt syns är inget problem. Men om en pojke väsnas och tar plats så att konsekvenser blir att en flicka tystnar och knappt syns - då har vi ett jämställdhetsproblem, liksom om det omvända vore fallet.

-----------------------------
Jag har läst första kapitlet i boken Allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan, från vilken citatet ovan är hämtat.

Tyvärr är det ju alltför sant, det som sägs i inledningen, att de som allra helst borde läsa den här boken, de kommer aldrig komma sig för att göra det. Det finns många som inte tror jämställdhet är något problem här i "världens mest jämställda land" och att de enda som tycker annorlunda är arga feminister som vill skylla världens problem på männen.

Bara efter ett kapitel har jag lärt mig hur mycket vi alla förlorar på att vi har genusbaserade maktstrukturer! Det är inte bara tjejer som får ta skiten, det får ju alla killar också. Om småtjejer förväntas vara på ett sätt och killar på ett annat är inte det särskilt kul för någon.

Det är nästan värre för killar ibland, för tänk på det här:
- En tjej som vill vara lite "killig" och t ex ta för sig, säga ifrån och ta plats, hon uppmuntras av omgivningen. Tänk va bra att tjejen vet vad hon vill! Hon är minsann inte som alla andra tjejer.
- En kille som däremot vill vara lite "tjejig" och t ex leka med "tjejleksaker", sitta tyst och läsa eller tar mindre plats, honom ser man skeptiskt på. Vad är det för fel? Lillkillen är riktigt mesig! Han är ju inte alls som andra killar...

Ska man inte få vara hur man vill, och leka med vad man vill? Ha på sig vad man vill? Ska inte alla få det, här i "världens mest jämställda land"?

Detta seminarie arrangerades inte av högskolan utan av Lärarförbundet, i Säveskolans aula igår eftermiddag. Målgruppen var skolans personal, men även lärarstuderande var välkomna.

Jag och en klasskamrat gick på ett seminarie av Mats Wingborg igår efter undervisningen. Han är journalist och författare och har bland annat skrivit boken "Slaget om svenskheten - ta debatten med Sverigedemokraterna".

Mats började med att ge en översikt över historian av partier i hela Europa som liknar vad vi idag upplever med Sverigedemokraterna i Sverige. Han menade att det ibland är lite svårt att avgöra vilka partier och grupper man kan räkna in i detta, och vad man ska kalla dem, till exempel "främlingsfientliga". Dock skiljer han på två klara typer av grupper, en som har rötterna i fascism och nazism, och en som växt fram ur populismen.

Jag har svårt att sammanfatta allt som sades, men det var intressant att höra från någon som är mycket kunnig i vad Sverigedemokraterna och liknande partier har för historia, åsikter och argument. Förmodligen är de flesta lärare som har svårt att bemöta elever med odemokratiska åsikter, mest bara okunniga på området och vågar inte ta diskussionen. Att vägra diskussion och ignorera dessa åsikter riskerar bara att situationen blir värre och de som sympatiserar med partiet får en förstärkt känsla av utanförskap och att hela samhället är emot dem, att "de är de enda som vågar säga sanningen".

Skaffa er kunskap och ta diskussionen när den dyker upp! Lärarförbundet delade ut häftet Att motverka nazism och rasism i skolan, som var mycket informativt och går att ladda ner som PDF via denna länk. Där får man bland annat veta hur man som kan känna igen symboler, klotter och musikgrupper med underliggande budskap dyka upp bland eleverna, och vad läraren och skolan har för rättigheter och skyldigheter med att hantera situationen.