Uppgift: Barndomskartan
På fredag är det dags att redovisa en till examensuppgift, nämligen Barndomskartan. Den går ut på att tänka sig tillbaka till en tid i sin barndom (gärna när man var ungefär så gammal som de barn man vill undervisa, jag har valt ca 7 år), vilket sedan redovisas på tre sätt. Dels ska man (1) rita/skriva ut/animera en fysisk karta över viktiga områden i ens liv vid denna tidpunkt, till exempel bostadsområdet, skolområdet, mormors hus på landet eller andra platser. Dels ska man (2) skriva en text där man berättar om sin barndom, sin familj, skolstarten, kompisar, vad man gjorde på fritiden, och annat som känns viktigt. Här väljer man själv hur personlig man vill vara, och kan göra olika texter som man delar med sig av endast till lärarna eller för hela klassens beskådan. Sist ska man även (3) berätta om allt man kommit fram till i cirka 20-30 minuter, inför en liten grupp.
Det här kan kanske verka flummigt, men efter en hel del seminarier om vilka saker i livet som kan påverka hur vi är, så känns det fullkomligt logiskt att lära känna sig själv som 7-åring. Det kan finnas både bra och dåliga saker som mina föräldrar, kompisar, lärare och andra i min omgivning gjorde, som jag måste vara medveten om. Det är lätt att ta över andra människors beteenden om man inte reflekterar över vad som är bra och vad som var mindre bra, och som man som lärare medvetet måste hitta alternativ till.
Egentligen borde inte bara blivande lärare, utan alla människor göra ett besök i sin barndomskarta, kan jag tycka. Det är ganska märkligt vilka saker man kan upptäcka om sig själv, bara man tar sig tid att fundera på hur det verkligen var. Har man möjlighet kan man "boka intervjutid" med sina föräldrar, eller ta en promenad i sitt barndomskvarter. Plötsligt förstår jag en hel del saker om varför vissa saker är viktiga för mig och andra oviktiga, varför jag känner mig osäker i vissa situationer eller varför jag tycker som jag gör. Det kan vara nyttigt att veta. Egna problem får inte ligga i vägen, när vi ska bli lärare och hantera andra små människors framtid.
Det här kan kanske verka flummigt, men efter en hel del seminarier om vilka saker i livet som kan påverka hur vi är, så känns det fullkomligt logiskt att lära känna sig själv som 7-åring. Det kan finnas både bra och dåliga saker som mina föräldrar, kompisar, lärare och andra i min omgivning gjorde, som jag måste vara medveten om. Det är lätt att ta över andra människors beteenden om man inte reflekterar över vad som är bra och vad som var mindre bra, och som man som lärare medvetet måste hitta alternativ till.
Egentligen borde inte bara blivande lärare, utan alla människor göra ett besök i sin barndomskarta, kan jag tycka. Det är ganska märkligt vilka saker man kan upptäcka om sig själv, bara man tar sig tid att fundera på hur det verkligen var. Har man möjlighet kan man "boka intervjutid" med sina föräldrar, eller ta en promenad i sitt barndomskvarter. Plötsligt förstår jag en hel del saker om varför vissa saker är viktiga för mig och andra oviktiga, varför jag känner mig osäker i vissa situationer eller varför jag tycker som jag gör. Det kan vara nyttigt att veta. Egna problem får inte ligga i vägen, när vi ska bli lärare och hantera andra små människors framtid.
Kommentarer
Trackback
