Chaotic Fictions / Alternate Reality Games

Kapitel 10 i The New Digital Storytelling handlar om alternativ verklighet. Hittills har vi talat om fiktiva och icke-fiktiva berättelser, några som sträcker sig över bägge arenor. ARG är en kombination av berättelse och spel som placerar sig mitt emellan dessa två motpoler.

The Beast var det första stora ARG-spelet. Ingen reklam gjordes och ledtrådarna var inte specifikt avskilda utan fanns placerade i verkligheten. Ett påhittat namn fick credit i en trailer för filmen A.I. Genom att googla hennes namn kom man vidare till hemsidor för påhittade universitet, telefonnummer som gick att ringa och lämna meddelanden på, email som gick att få svar från - allt verkar verkligt, men är egentligen ett rent påhitt. Genom problemlösning och kodknäckning kan man hitta nya ledtrådar och nya bitar av berättelsen. Samarbete med andra "medspelare" krävs förmodligen för att få någon rätsida på det hela.

Fenomenet förbryllar och fascinerar mig! Hur kommer man ens på något sådant? Hur förstår "spelarna" vad det är de upptäckt? Det är som att plötsligt finna sig mitt i The Da Vinci Code. The Beast steg till sist fram och presenterade vad spelet gått ut på, vilket inspirerade nya projekt. Ofta drivs de av företag och PR för filmer eller produkter.

Historiskt har liknande projekt funnits i litteratur och film, tänk till exempel på The Blair Witch Project och Cannibal Holocaust. Liknande upplägg har The Last Horror Movie och Paranormal Activity.

Att skapa mysterium är ett kraftfullt sätt att mobilisera publiken. Kraft ligger också i och med de gömda skaparna, fokus hamnar på själva berättelsen och inte på dess författare eller motiv. ARG är utmanande för skaparna eftersom ledtrådar kan missas av publiken och därför behöver kompenseras. Man vet aldrig vilket tempo spelarna arbetar på heller.

När jag tänker efter kan jag komma på ett exempel jag deltagit i som liknade ARG, nämligen ledtrådar via jkrowling.com som hemsidan brukade se ut medan Harry Potter serien ännu var pågående:



Hemsidan hade piffats upp med animationer och klickbara objekt, dold information som krävde problemlösning. Då och då dök det upp något nytt när det fanns nya viktiga ledtrådar om kommande böcker. Jag minns en dörr som var låst och oanvändbar i många månader, innan det plötsligt dök upp en dold nyckel. Det krävdes att man knäckte koder och lösenord för att komma vidare och här samarbetade fans frenetiskt för att nå belöningarna - en av dem innehöll titeln för den kommande boken Harry Potter and the Half-Blood Prince, att lösa mysteriet och hitta namnet var otroligt emotionellt.

Nu höll sig ju detta exempel inom en viss hemsida och det var ganska enkelt att upptäcka om något nytt dykt upp - här fanns ett "spel" att lösa, nyheter att upptäcka. Upplevelsen kan dock liknas vid ARG som sträcker sig över fler plattformer och hamnar närmare verkligheten.

What a mindfuck!

Kommentarer
Postat av: Robert Kjellander

Häftigt exempel det sista, inte så överraskande iofs att Rowling hittat på något sådant! Det finns väl alltid för- och nackdelar att göra på det sättet istället för att publicera all infon, men tanken bakom kan jag tänka mig är att informationen endast skulle nå fram till de fans som var tillräckligt engagerade och var villiga att spendera tid på det såklart. Men för dom få som gör det blir ju upplevelsen mycket större och mystiken bygger ju upp förväntan inför fortsättningen.

2013-02-27 @ 13:33:57
URL: http://www.nattstad.se/robbanskursblogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Min profilbild