Web 2.0 Storytelling

Kapitel 4 i The New Digital Storytelling handlar om berättande på den nya webben, web 2.0. Den nya webben karaktäriseras av mikroinnehåll och i detta kapitel talar man om hur berättande kan praktiseras med hjälp av mikroinnehåll på plattformer som bloggar, Twitter, Wikis, sociala bilder och Facebook.

Bloggar har funnits ett bra tag nu så det finns många exempel på berättandeprojekt. Plattformen är även lätt att introducera för nybörjare eftersom formatet kan liknas vid "dagboksskrivande" och andra traditionella medieformer som användarna är vana vid. Bloggar kan användas för att skriva om privatliv, företag och nyheter men även för att skapa fiktion. Berättelser kan publiceras på en ensam blogg eller i ett närverk av olika bloggar, kanske för att visa olika perspektiv, eller i samverkan med andra medieformer.

Jag fastnar för de exempel där bloggens tider ger en extra aspekt av textupplevelse. Texter i bokform publiceras en gång och kan läsas när som helst, men bloggar kan dela upp texter i små bitar och mata läsaren med små munsbitar vid specifika tillfällen. Det finns historiska bloggar som återskapar andra världskriget genom att publicera anekdoter över flera år, vid exakt ett visst antal år efter den verkliga händelsen. Den som följer bloggen kan alltså läsa krigen i "real time". Ett annat exempel är ett Dracula-project som publicerar boken bit för bit, med avsnitt som sker vid midnatt publicerade just vid midnatt. Interaktionen som sker i kommentarfält skapar en virtuell "bokklubb" med alla typer av läsare, de som är nya till boken och inbitna litteraturforskare som bidrar med sitt perspektiv. Min bloggportal tillåter att man skriver inlägg och väljer ett senare datum/tid för publikation och dessa projekt exemplifierar verkligen kreativa sätt att använda denna funktion.

Twitter kan verka som en osannorlik plattform för avancerat berättande, men enkelheten, lättheten och de många aktiva användarna har skapat stor kreativitet. Användare har gått ihop och skapat projekt som statuerar utomjordiska invasioner eller zombie-attacker som ger en illusion av fiktionen som vardagsnära verklighet. Andra skapar mikronarrativ med superkorta berättelser (max 140 tecken). Även här finns historiska och biografiska återskapelser.

Wikis är hemsidor eller dokument som kan redigeras enkelt av många användare utan att gå in i HTML-kod. Exempel på detta är Wikipedia-projektet och liknande sidor, samt Googles mer privata tjänst Google Docs. På så vis kan många människor världen över skapa texter och berättelser tillsammans. Man kan stafett-skriva eller redigera alla delar öppet. Penguin Publishers har till och med drivit ett projekt där allmänheten skrev en roman tillsammans, den grenade av och fick olika versioner och slut. Bryan Alexander tycker att wiki lär oss en viktig läxa: på nätet kommer människor att använda material som jag skapat och det ligger utanför min kontroll.

Själv tycker jag att Wikipedia och liknande specialiserade sidor som fördjupar sig i populärkultur (wiki för Harry Potter, Minecraft, Pokémon, Fallout eller vad du än tycker om) är fantastiska projekt som underlättat mitt liv och förändrat min syn på världens kunskap. Jag har hört lärarkollegor som ojar sig över informationens opålitlighet, men där tycker jag att man får ha rätt förhållningssätt till wiki. När jag bara snabbt vill veta någon faktakunskap är wiki perfekt. Sedan skulle jag förstås inte referera dit som forskningskällor direkt... Tänk dock på att Wikipedia alltid ska lämna källor för sin information, om något skulle verka tveksamt så är det dags att träna källkritik (det kan eleverna också behöva träna på)! Om källa saknas eller källsidan visar sig opålitlig, så sök andra oberoende källor innan du litar på fakta.

Bilder har alltid varit en viktig del i mänsklig kultur. Nu är Flickr det största sociala mediet för delande av bilder. En grupp som heter "tell a story in 5 frames" har strikta riktlinjer för sin form av bildberättande. Flickr kan betraktas som mikroinnehåll eftersom det är mycket lättare att skapa, dela och kommentera än på HTML-baserade webbsidor.

Facebook är världens största plattform för social media. Varje profil är en berättelse om våra liv. Trots Facebooks policy mot fiktiva profiler, finns till exempel en representation av en ung pojkes liv, Henio Zytomirski, född år 1933 och offer till Förintelsen. På en så stor plattform kan vi vänta oss allt fler berättandeprojekt. I nästa kapitel ska jag läsa om rikare sätt att berätta med hjälp av social media.

Som reflektion på detta - tänk så många sätt det finns att publicera text! Jag har alltid varit en skrivande människa och skapat egna berättelser sedan jag kunde hålla en penna. När jag var cirka 12-13 startade jag en ganska lång spökhistoria som aldrig blev riktigt färdig. I gymnasiet skrev jag en roman på engelska om ett futuristiskt samhälle i Storbritannien där musik förbjudits och fått en status liknande illegala droger. Romanen var mitt projektarbete, alla kapitel blev inte riktigt klara utan den har liksom ett hål i mitten där några kapitel ersatts med en sammanfattning av handlingen. Jag har alltid skrivit med en strävan att publicera romaner en vacker dag, men tänk på alla andra möjligheter! Jag kanske skulle starta en bokblogg och lägga ut mina kapitel som följetänger där? Tänk vad spännande att se kommentarer eller om någon skulle fortsätta skriva på mina texter och fylla i de bitar som saknas med egna idéer. Ja, det är nog värt att fungera på. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Min profilbild