Entusiasm är nyckeln till världen
Jag tror att jag vill bli lärare eftersom jag haft så många bra lärare som har fascinerat mig. Jag älskar personer som kan prata om något egentligen ganska ointressant och får det att låta fantastiskt. På fysiklektionerna på högstadiet när alla andra såg ut att sova så lyssnade jag med halvöppen mun och tänkte "wow! den som ändå var fysikprofessor. eller rymforskare! eller... optiker!"
Det spelade liksom ingen roll vilket ämne det rörde sig om. Om jag lyssnar i 20 min på en riktigt bra talare kan jag vara fullständigt övertygad om att mitt livskall är journalistik / arkeologi / politik / frimärkssamlande / marinbiologi / glasblåsning. Jag älskar helt enkelt att vara lättimponerad och fascinerad, det är en skön känsla i magen.
När jag sedan försökte återberätta mina uppenbarelser för vänner och familj blev jag otroligt frustrerad när de inte delade min entusiasm. Varför förstod de inte? Jag ville inget hellre än att kunna sprida min fina upptäckt. Men, easy come easy go och nästa dag hade jag ett nytt livsmål. För det var inte målet som var poängen, utan lärandet, upptäckten, livsglädjen, möjligheten.
Jag vill bli en riktigt bra lärare som kan skänka livsglädje och möjligheter till människor. Entusiasm behöver uppmuntras, särskilt hos barn och ungdomar. Dåliga lärare och andra vuxna influenser kan verkligen ta död på alla potentiellt fantastiska egenskaper som finns i varje människa. Även när jag kände mig helt rådvill om vad jag egentligen ville "bli när jag blir stor" så visste jag en sak. Jag vill jobba med något som bidrar till att göra världen lite bättre.
Och nu vet jag. Det här ska bli mitt bidrag.
Det spelade liksom ingen roll vilket ämne det rörde sig om. Om jag lyssnar i 20 min på en riktigt bra talare kan jag vara fullständigt övertygad om att mitt livskall är journalistik / arkeologi / politik / frimärkssamlande / marinbiologi / glasblåsning. Jag älskar helt enkelt att vara lättimponerad och fascinerad, det är en skön känsla i magen.
När jag sedan försökte återberätta mina uppenbarelser för vänner och familj blev jag otroligt frustrerad när de inte delade min entusiasm. Varför förstod de inte? Jag ville inget hellre än att kunna sprida min fina upptäckt. Men, easy come easy go och nästa dag hade jag ett nytt livsmål. För det var inte målet som var poängen, utan lärandet, upptäckten, livsglädjen, möjligheten.
Jag vill bli en riktigt bra lärare som kan skänka livsglädje och möjligheter till människor. Entusiasm behöver uppmuntras, särskilt hos barn och ungdomar. Dåliga lärare och andra vuxna influenser kan verkligen ta död på alla potentiellt fantastiska egenskaper som finns i varje människa. Även när jag kände mig helt rådvill om vad jag egentligen ville "bli när jag blir stor" så visste jag en sak. Jag vill jobba med något som bidrar till att göra världen lite bättre.
Och nu vet jag. Det här ska bli mitt bidrag.
Kommentarer
Trackback
