Nytt jobb, nya dilemman

Oj då, det var visst ett tag sedan jag skrev! Kan börja med att berätta att jag snart ska byta jobb - i mars får jag ändra bloggrubriken till "musiklärare och masterstudent". :D Jag ska undervisa årskurs 1-5 i musik vilket känns mycket spännande!
 
Alltså håller jag på och förbereder någon sorts grundrepertoar och gör mig redo. Hittade många bortglömda tips via diverse Spotify-album som samlar "Allsång". Perfekt med musik på svenska som nästan ingår i allmänbildningen, tänkte att där finns exempel som är lätta att börja med.
 
Kändes bra tills jag lyssnade igenom gamla fina "Ta mig till havet". En vacker låt om sommar och kärlek, eller hur? Hm, kanske inte. Jag lyssnar på texten och finner mig plötsligt i ett värdegrundsdilemma.
 
Men nej, min slutsats är ganska tydlig - jag vill faktiskt INTE att mina små snart-tonåringar ska lära sig att kärlek handlar om att hitta någon som "vågar gå med mig ifrån trängsel och vin", till en strand där "sanden är fuktig och kvinnan är ung, galen av längtan är jag" och mannen är "kanske något berusad, men glasklar ändå" och vill "ha dig när natten ser på"...
 
Romantiserande av berusade one-night-stands med objektifiering av kvinnor vars enda viktiga egenskap är "ung"? Nej tack.
 
*putt surtant*

Vad är socialisering av genus?

The headline of this might seem a bit scandalbased, but the article is one of the most simple, complete and accurate descriptions of socialisation and gender roles, to read for those who are not familiar with the concept. I also love how it has a male perspective, because sometimes we forget that boys have just as much (or more) to gain from gender work as girls.
 
If you care about the future of your children - read this. If you find it too long, read some of it, even just the first paragraph! >>Article from the Good Men Project<<

Vad är värdegrunden?

Nu ska vi reda ut några saker en gång för alla. Läroplanen för förskolan (och skolan) har en viss VÄRDEGRUND som alla i förskolan ska arbeta för. Några värderingar jag valt att representera som förskollärare är till exempel:
 
1. Demokrati
2. Alla människors lika värde
3. Respekt för vår gemensamma miljö
4. Motverka traditionella könsroller
5. Ansvar, solidaritet och tolerans
6. Respekt för varje människa oavsett bakgrund
7. Arbete mot diskriminering
8. Saklighet och allsidighet
9. Livslångt lärande
 
Citerat ur läroplanen:
 
Så nu vet ni det. :) Sedan gör ju varje förskola och varje individ en egen tolkning i sitt huvud och i sitt handlande om vad dessa fina ord innebär. Därför tycker jag det är viktigt att diskutera värdegrunden i relation till verksamheten och enskilda val och handlingar. Ofta.

Grattis till alla som vågar vara unika!

I lördags kväll stod till sist Conchita Wurst från Österrike som årets vinnare av Eurovision Song Contest. Majoriteten av de åsikter jag hört flyga sedan dess verkar vara nöjda med resultatet. Ändå är det något som ligger och gnager. Man verkar nöjd med att hon vågar vara sig själv och har vid det här laget så gott som accepterat att alla inte följer de stereotyper länkade till det kön man är född med. Grattis världen, det tog ganska lång tid (och alla är inte där ännu).

Men ändå verkar det lite jobbigt detta, att Conchita inte heller håller sig till EN av de så kallade "motpolerna" som är vår föreställning av kön. Jag har hört kommentarer som att "man får väl bestämma sig för om man tänker vara man eller kvinna" och "nu är det dags att raka sig". Varför? Jag bara undrar, varför varför varför? Om det är ok att "byta" kön, varför i hela friden är det inte ok att stanna någonstans mitt i mellan? Vad spelar det för roll för DIG hur JAG ser ut och vilken stil jag gillar?

Vojne vojne, vi har mycket genusarbete kvar i denna värld känner jag.

Vantar

Arbete med genusfrågor och normkritik måste vara något av det svåraste och viktigaste man kan syssla med i förskola och skola (delad plats med hållbar utveckling, kanske). Precis när man råkat tänka tanken "åh vilka fina, fria barn vi har i vår verksamhet, de väljer helt själva hur de vill vara utan en tanke på samhällets traditionella könsroller!", så upptäcker man något man missat, där normerna lyser igenom med smärtsam styrka.
 
Jag talade med en flicka idag som hade blött ner sina enda vantar, så vi letade därför i lånelådan efter ett par hon kunde låna en stund. Det var kallt ute, vi behövde något varmt. Hon fick syn på ett par tunna, rosa, glittriga vantar först. Jag tyckte att de säkert också skulle bli blöta lika snabbt, vilket hon höll med om. Jag hittade de varmaste och mest vattentäta vantarna, ett par svarta. De vore väl bättre att välja? Flickan skruvade på sig och såg väldigt besvärad ut. Till sist sa hon "jag kan ju inte ha killvantar..."
 
Aj. Det gör ont i hjärtat på mig när jag påminns om vad vi gör mot våra barn. Det är SÅ viktigt att tillhöra en könspolaritet, att man hellre borde frysa än råka se icke-feminin ut. Var kommer logiken ifrån? Var gör vi fel?
 
Som tur är hade jag med en klok flicka att göra. Det räckte med ett kort resonemang angående vantarnas fördelar vad gäller värme, samt lite propaganda om att tjejer också kan ha svarta vantar (jag har ju det!), innan hon accepterade förslaget.
 
Varför finns det förresten inga rosa, glittriga, tjocka, varma och vattentäta vantar? Vilka signaler sänder vi? Det borde vara tillåtet att tycka om rosa och samtidigt tycka om att gräva i snön med händerna. Det vore ett litet steg på väg.

Om berget inte kommer till Muhammed

Jag läser Pedagogiska magasinet, en artikel om så kallade hemmasittare som av någon anledning inte kommer till skolan (kanske av psykologiska, självkänsle- eller fobirelaterade skäl, tänker jag). Till bilden finns en illustration. En stackars elev står utanför skolbyggnaden och stirrar uppåt, mot den milshöga dörrtröskel som hen är alldeles för liten för att klättra över. Inifrån hörs en vuxen röst: "För en del förefaller det vara förknippat med oöverstigliga hinder att ta sig till skolan".
 
Det är en träffande illustration och den gör mig lite ledsam. Den får mig att fundera på hur den vuxna med den överlägsna rösten skulle kunna agera annorlunda?
 
Det första förslag jag kommer på innebär att den vuxna kommer ut, tar barnet på sina axlar och säger "jag hjälper dig upp!". Det känns bättre, men inte helt rätt. Denna variant har ännu inte förändrat det förgivettagna - att eleven måste upp och in, för det är så man ska göra, sådan man ska vara. Hur obekvämt det än må vara för individen i fråga.
 
I mitt hittills bästa förslag myllrar både lärare och kamrater ut genom dörren och eleven utanför lyser upp när de säger "så roligt det är att se dig, vi kan ha skola här ute istället!". För hur var det egentligen, det där gamla rådet - om man ska komma någonvart tillsammans, måste man börja där barnet befinner sig. Har vi glömt bort det?

Genus i sagans värld

Jag hoppas att min Keynote uppgift blir som kursledarna tänkt sig... Beskrivningen känns inte direkt anpassad till planering för förskolan, men de har ju sagt att förskola är ok, så jag kanske inte ska oroa mig. Det blir ju lite skillnad angående bedömning, längd på "lektioner" och upplägg på planering när man har att göra med så små barn och en icke-obligatorisk verksamhet.
 
Men det ska nog bli bra, jag siktar på att skapa en lärarhandledning som jag faktiskt kan ge till kollegor och som de kan förstå. Riktigt pepp på detta projekt! Även om det är knappt med tid, jag har lovat att vara färdig på fredag. :)
 
Ett annat dilemma att ta ställning till, som alltid, är frågan om genus. Hur mycket kan man slakta traditionella folksagor för att de ska bli lämpliga? Jag tycker oftast att det är fånigt när folk skriver "snälla" varianter av sagor, vargar som stänger in mormor i garderoben istället för att äta upp henne, till exempel. Barn tål att prata om döden!
 
När det gäller genus kände jag mig dock tvungen att anpassa lite. För vad säger vi egentligen med Rödluvan? Vi har fem karaktärer, tre kvinnliga och två manliga. Vi har vargen - elak och ondskefull. Vi har jägaren/skogshuggaren - räddaren i nöden som med sitt mod och sitt vapen räddar de stackars kvinnorna.
 
För att kompromissa lite bad jag min bror att rita mig en kvinnlig jägare till min animation. Så långt får man väl sträcka sig, vem har sagt att jägaren måste vara en man? Nu blev det lite bättre! (Det var den enda bilden jag inte kunde ladda ner färdig - det är nämligen ingen som ritar kvinnliga jägare utan sexuell, olämplig vinkling. Fy skäms på dig, internet!)
 

Hållbar utveckling och genusperspektiv

Ett par till utdrag från förra veckans examinationsuppgift:


 

Everything Is Ok

The Love Police är en grupp som ideellt talar i megafon på allmän plats för att sprida ett budskap om att vi är vackra och unika människor, att vi ska älska varandra och att de stora företagen tjänar på att vi läser nyheterna och håller oss skrämda och deprimerade så att vi jobbar övertid för att ha råd att konsumera mer saker vi inte behöver. Oftast dyker polisen eller säkerhetsvakter upp efter ett tag, men inser till sist att gruppen är väl utbildad och vet att de inte kan bli arresterade för att praktisera yttrandefrihet på allmän plats.

Sådana människor gör mig glad. Sådana människor vill jag ha i mitt samhälle. Gör dig själv en tjänst och ge en eller två minuter av ditt liv till videon nedan.

Och kom ihåg: IF YOU'RE NOT CONFUSED YOU'RE NOT LISTENING PROPERLY.
DO NOT TRUST ANYONE NOT EVEN ME.

Jag tycker om när någon rör runt i grytan så att man måste tänka annorlunda en stund. Vad tycker du?


Panta mera

Har du funderat på begreppet pant någon gång?

Varje gång du köper en burk cola blir du faktiskt en liten pantbank. Jordens resurser lånar ut en aluminiumburk till dig och för den lånbyter du en liten pantsumma. Denna summa kan du smidigt få tillbaka i en pantautomat när du har lånat färdigt.

Om du lånat en bok av en kamrat, vad gör du när du läst klart den? Skrynklar du ihop den och slänger bort den? Det gör i alla fall inte jag, då skulle nog kompisen bli rätt sur och inte vilja låna ut något till mig mer.

Jorden har begränsade resurser, precis som din kompis har ett begränsat antal böcker. Jorden blir också sur när du förstör hennes saker. Det förlorar du på i längden - till sist finns inga resurser kvar att låna.

Lämna tillbaka ditt resurslån där det hör hemma, inte i papperskorgen eller dikeskanten!

När du pantar kan aluminium återanvändas och göra nytta för fler människor.

Alla förlorar på ojämställdhet

Att se könsrelaterade makstrukturer brukar beskrivas som förmågan att se världen genom ett par genusglasögon. Det som då studeras är återkommande fenomen eller regelbundenheter inom och mellan individer, som är knutna till kön.
Det är dock viktigt att hålla i minne att könsmönster i sig själva inte är problematiska. Det är inte automatiskt fel att vara en typisk pojke/man eller flicka/kvinna i enlighet med de traditionella stereotyperna. Problem uppstår först när man finner beteendemönster som av något skäl medför olika makt och möjligheter för individerna. Att en pojke väsnas och tar plats är inget problem. Att en flicka sitter tyst och knappt syns är inget problem. Men om en pojke väsnas och tar plats så att konsekvenser blir att en flicka tystnar och knappt syns - då har vi ett jämställdhetsproblem, liksom om det omvända vore fallet.


-----------------------------
Jag har läst första kapitlet i boken Allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan, från vilken citatet ovan är hämtat.

Tyvärr är det ju alltför sant, det som sägs i inledningen, att de som allra helst borde läsa den här boken, de kommer aldrig komma sig för att göra det. Det finns många som inte tror jämställdhet är något problem här i "världens mest jämställda land" och att de enda som tycker annorlunda är arga feminister som vill skylla världens problem på männen.

Bara efter ett kapitel har jag lärt mig hur mycket vi alla förlorar på att vi har genusbaserade maktstrukturer! Det är inte bara tjejer som får ta skiten, det får ju alla killar också. Om småtjejer förväntas vara på ett sätt och killar på ett annat är inte det särskilt kul för någon.

Det är nästan värre för killar ibland, för tänk på det här:
- En tjej som vill vara lite "killig" och t ex ta för sig, säga ifrån och ta plats, hon uppmuntras av omgivningen. Tänk va bra att tjejen vet vad hon vill! Hon är minsann inte som alla andra tjejer.
- En kille som däremot vill vara lite "tjejig" och t ex leka med "tjejleksaker", sitta tyst och läsa eller tar mindre plats, honom ser man skeptiskt på. Vad är det för fel? Lillkillen är riktigt mesig! Han är ju inte alls som andra killar...

Ska man inte få vara hur man vill, och leka med vad man vill? Ha på sig vad man vill? Ska inte alla få det, här i "världens mest jämställda land"?

Seminarie: Att möta främlingsfientliga åsikter

Detta seminarie arrangerades inte av högskolan utan av Lärarförbundet, i Säveskolans aula igår eftermiddag. Målgruppen var skolans personal, men även lärarstuderande var välkomna.

Jag och en klasskamrat gick på ett seminarie av Mats Wingborg igår efter undervisningen. Han är journalist och författare och har bland annat skrivit boken "Slaget om svenskheten - ta debatten med Sverigedemokraterna".

Mats började med att ge en översikt över historian av partier i hela Europa som liknar vad vi idag upplever med Sverigedemokraterna i Sverige. Han menade att det ibland är lite svårt att avgöra vilka partier och grupper man kan räkna in i detta, och vad man ska kalla dem, till exempel "främlingsfientliga". Dock skiljer han på två klara typer av grupper, en som har rötterna i fascism och nazism, och en som växt fram ur populismen.

Jag har svårt att sammanfatta allt som sades, men det var intressant att höra från någon som är mycket kunnig i vad Sverigedemokraterna och liknande partier har för historia, åsikter och argument. Förmodligen är de flesta lärare som har svårt att bemöta elever med odemokratiska åsikter, mest bara okunniga på området och vågar inte ta diskussionen. Att vägra diskussion och ignorera dessa åsikter riskerar bara att situationen blir värre och de som sympatiserar med partiet får en förstärkt känsla av utanförskap och att hela samhället är emot dem, att "de är de enda som vågar säga sanningen".

Skaffa er kunskap och ta diskussionen när den dyker upp! Lärarförbundet delade ut häftet Att motverka nazism och rasism i skolan, som var mycket informativt och går att ladda ner som PDF via denna länk. Där får man bland annat veta hur man som kan känna igen symboler, klotter och musikgrupper med underliggande budskap dyka upp bland eleverna, och vad läraren och skolan har för rättigheter och skyldigheter med att hantera situationen.


bloglovin

bloglovin

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Vetenskap bloggar

RSS 2.0