Vecka 96-98 (HT12)
Efter tre veckor är vi nu drygt halvvägs igenom matematikkursen inriktad på årskurs 1-3. Med litteratur, föreläsningar och workshops har vi tränats inför Det Stora Provet - salstenta. Det är nu tredje gången vi examineras på ett liknande sätt under utbildningen, så det är inte riktigt lika läskigt längre, men det är helt klart en hel del press på pluggandet när man vet att man skall testas utelämnad och ensam utan hjälpmedel i en tyst sal. Hujedamej.
Med som tur är så tror jag att det gick ganska bra. :)
Ärligt talat så är det en spännande kurs. Just nu läser jag min valbara bok, Elefanten i klassrummet, och reflekterar om min egen matematiska utveckling, från grundskolan och fram till denna kurs. I grundskolan tyckte jag inte om att skriva mellanled till min uträkningar. Ofta skrev jag bara svaret, vilket frustrerade mina lärare eftersom de inte kunde se hur jag hade tänkt (jag kunde ju till och med ha fuskat och tittat på grannens svar). När de frågade hur jag tänkte svarade jag "jag vet bara", för jag hade inte lärt mig att reflektera om hur min huvudräkning fungerade. Därför är jag nu, i vuxen ålder, helt fascinerad av vanliga uträkningar som 49-24 = (49+1)-(24+1) = 50-25 = 25. Jag har liksom aldrig skrivit ut mina tankar på det sättet förut.
Tänk att det är samma tal som jag jobbade med för många år sedan som jag kan titta på nu och tänka helt annorlunda. Tänk att det alltid går att lära sig något nytt och fördjupa sig inom ett område som verkar så självklart. Min uppfattning av matematik ser helt annorlunda ut nu, både med det nya förskoleperspektivet och grundskoleperspektivet.
I mellanstadiet plågade jag min lärare med frågan "varför ska man göra så?". Magistern ledsnade på att förklara för mig och svarade "man gör så bara, du kan ju, räkna nu". Då ledsnade jag på matte, den hade ingen poäng. När jag läser litteraturen är det helt sanslöst hur typisk min situation måste ha varit. Miljontals elever världen över har lidit samma öde som jag. Man söker djupare förståelse och mening, men skolsystemet uppmuntrar drillträning i tystnad, medan provresultaten bara sjunker och sjunker.
Jag önskar mig kompetens som lärare för att behålla elevernas intresse. Jag önskar att alla elever, oavsett kön, etnicitet och samhällsklass ska känna sig kompetenta och finna mening och fascination inom matematiken. Annars kommer det här att gå åt skogen, för matematik behövs i samhället.
Med som tur är så tror jag att det gick ganska bra. :)
Ärligt talat så är det en spännande kurs. Just nu läser jag min valbara bok, Elefanten i klassrummet, och reflekterar om min egen matematiska utveckling, från grundskolan och fram till denna kurs. I grundskolan tyckte jag inte om att skriva mellanled till min uträkningar. Ofta skrev jag bara svaret, vilket frustrerade mina lärare eftersom de inte kunde se hur jag hade tänkt (jag kunde ju till och med ha fuskat och tittat på grannens svar). När de frågade hur jag tänkte svarade jag "jag vet bara", för jag hade inte lärt mig att reflektera om hur min huvudräkning fungerade. Därför är jag nu, i vuxen ålder, helt fascinerad av vanliga uträkningar som 49-24 = (49+1)-(24+1) = 50-25 = 25. Jag har liksom aldrig skrivit ut mina tankar på det sättet förut.
Tänk att det är samma tal som jag jobbade med för många år sedan som jag kan titta på nu och tänka helt annorlunda. Tänk att det alltid går att lära sig något nytt och fördjupa sig inom ett område som verkar så självklart. Min uppfattning av matematik ser helt annorlunda ut nu, både med det nya förskoleperspektivet och grundskoleperspektivet.
I mellanstadiet plågade jag min lärare med frågan "varför ska man göra så?". Magistern ledsnade på att förklara för mig och svarade "man gör så bara, du kan ju, räkna nu". Då ledsnade jag på matte, den hade ingen poäng. När jag läser litteraturen är det helt sanslöst hur typisk min situation måste ha varit. Miljontals elever världen över har lidit samma öde som jag. Man söker djupare förståelse och mening, men skolsystemet uppmuntrar drillträning i tystnad, medan provresultaten bara sjunker och sjunker.
Jag önskar mig kompetens som lärare för att behålla elevernas intresse. Jag önskar att alla elever, oavsett kön, etnicitet och samhällsklass ska känna sig kompetenta och finna mening och fascination inom matematiken. Annars kommer det här att gå åt skogen, för matematik behövs i samhället.
Översvämning
Matematisk översvämning i mitt huvud. Vad är mönstret? Vad är meningen? #tentaångest
Vecka 95 (HT12)
Sista veckan på terminens första kurs = skriva examinationsuppgift! Titeln är matematiken i skönlitteraturen, jag har valt Sven Nordqvist härliga bok Hattjakten som utgångspunkt för mitt planerade temaarbete. Äntligen färdig! Här kommer ett kort utdrag:
"En mystisk aspekt av Hattjakten är karaktären Någon. Han bor i en låda i ladan och vi får aldrig veta hur han ser ut, han bara lämnar lappar. Detta ger tillfälle att skicka lappar från Någon till barnen som de får hjälp att läsa. Lapparna kan innehålla frågor och uppgifter. Hur tror ni att Någon ser ut? Vad tror ni att hans riktiga namn är? Varför bor han i en låda? Varför är han så hemlig av sig? Barnen kan rita, måla eller skapa figurer i trolldeg, pepparkakor, papier maché eller lera. Men hur stor är Någon egentligen, i verkligheten? Är han större eller mindre än barnen? Här kan man bara gissa, men en ledtråd är hur stor lådan är i boken. Med hjälp av mätning och skala kan barnen uppskatta hur stor lådan är. Lådan kan byggas i verklig storlek, då krävs ritningar och mycket mätning för att det ska bli rätt. När lådan är klar kan barnen leka i den och befästa dess storlek och egenskaper med hela kroppen."
"En mystisk aspekt av Hattjakten är karaktären Någon. Han bor i en låda i ladan och vi får aldrig veta hur han ser ut, han bara lämnar lappar. Detta ger tillfälle att skicka lappar från Någon till barnen som de får hjälp att läsa. Lapparna kan innehålla frågor och uppgifter. Hur tror ni att Någon ser ut? Vad tror ni att hans riktiga namn är? Varför bor han i en låda? Varför är han så hemlig av sig? Barnen kan rita, måla eller skapa figurer i trolldeg, pepparkakor, papier maché eller lera. Men hur stor är Någon egentligen, i verkligheten? Är han större eller mindre än barnen? Här kan man bara gissa, men en ledtråd är hur stor lådan är i boken. Med hjälp av mätning och skala kan barnen uppskatta hur stor lådan är. Lådan kan byggas i verklig storlek, då krävs ritningar och mycket mätning för att det ska bli rätt. När lådan är klar kan barnen leka i den och befästa dess storlek och egenskaper med hela kroppen."
En bild från skräddarmäster Västerknäpps butik, ett uppslag med många möjligheter att studera mönster, symmetri och geometriska former.
Vecka 94 (HT12)
Denna vecka var vi ute på fältstudier och intervjuade och observerade förskolebarn angående matematik. En intressant reflektion fick jag själv eftersom jag återvände till en förskola där jag gjort VFU tidigare. Sist jag var där såg jag massor av deras språkarbete och funderade då på varför man inte anordnade några matematiska aktiviteter. Nu när jag var tillbaka, mitt uppe i att läsa matematikkursen, så såg jag plötsligt! Det fanns matematik överallt! Man måste räkna hur många barn som ska till skolrestaurangen, man jämför ålder, man räknar naturföremål som man hittar och jämför deras storlekar... det var antal, färger, lägesord och mönster överallt. Och nu kunde jag se det, för nu hade jag matematikglasögonen på.
En sak vi och många andra upptäcker, är att barn har svårt att svara på frågan "vad tycker du att matematik är?", möjligen om man sa "matte" istället, men då tänkte de på skola och läxor, inte på sina egna kunskaper. Kanske är det så att man arbetar med mycket bra matematiska saker i förskolan, men glömmer bort att berätta för barnen att det är matematik vi håller på med? Det är risk att matematik blir någon svårt, som bara händer i skolan och som inte har någonting med mig och mina kunskaper att göra. Man behöver höra begreppet ofta och i olika situationer, annars blir definitionen för snäv när barnen drar slutsatser: ett barn svarade "matematik är när man sorterar knappar i olika högar". En bra start, men begreppet behöver vara bredare!
Vi hade även workshop på Fenomenalen med tema geometriska former och mönster. Tänk att man lär sig något nytt och konkretiserar på ett nytt sätt varje gång!
Tangram, pexagram och andra redskap för att skapa mönster.
En sak vi och många andra upptäcker, är att barn har svårt att svara på frågan "vad tycker du att matematik är?", möjligen om man sa "matte" istället, men då tänkte de på skola och läxor, inte på sina egna kunskaper. Kanske är det så att man arbetar med mycket bra matematiska saker i förskolan, men glömmer bort att berätta för barnen att det är matematik vi håller på med? Det är risk att matematik blir någon svårt, som bara händer i skolan och som inte har någonting med mig och mina kunskaper att göra. Man behöver höra begreppet ofta och i olika situationer, annars blir definitionen för snäv när barnen drar slutsatser: ett barn svarade "matematik är när man sorterar knappar i olika högar". En bra start, men begreppet behöver vara bredare!
Vi hade även workshop på Fenomenalen med tema geometriska former och mönster. Tänk att man lär sig något nytt och konkretiserar på ett nytt sätt varje gång!
Tangram, pexagram och andra redskap för att skapa mönster.
Vecka 93 (HT12)
Förra veckan jobbade vi mycket med statistik, olika typer av diagram och sannolikhetslära. Häftigt att återupptäcka gammal mellanstadiekunskap och inse att redan förskolebarn kan skapa stapeldiagram och cirkeldiagram om man presenterar det på rätt sätt, kontextbundet och konkret.
Här visar vi med ett stapeldiagram hur många cyklar vi såg som var svarta, röda, blå, silver, gröna.
Här visar vi med ett stapeldiagram hur många cyklar vi såg som var svarta, röda, blå, silver, gröna.
Dag 2: Matematik i skogen
Dagens tema var matematiska begrepp, vi var på plats i Krokska dungen, Visby, för lite utomhuspedagogik.
Med några välkända och andra nyare lekar och övningar har vi behandlat former, lägesord, riktningsord med mera. Faktiskt är det helt sant att man inte vet hur en övning känns innan man har provat att göra den själv! Och även om man tror att man som vuxen förstår det mesta på förskolenivå så hittar alla något nytt att fundera på. Var är egentligen definitionen av något som är runt? Eller rundat? Och vad blir det för skillnad i resultatet av Blindbock när man varierar instruktionen mellan sväng vänster, snurra vänster, vrid vänster eller flytta vänster?
Många bra tips och mycket att lära idag, nu är jag helt slut!
Med några välkända och andra nyare lekar och övningar har vi behandlat former, lägesord, riktningsord med mera. Faktiskt är det helt sant att man inte vet hur en övning känns innan man har provat att göra den själv! Och även om man tror att man som vuxen förstår det mesta på förskolenivå så hittar alla något nytt att fundera på. Var är egentligen definitionen av något som är runt? Eller rundat? Och vad blir det för skillnad i resultatet av Blindbock när man varierar instruktionen mellan sväng vänster, snurra vänster, vrid vänster eller flytta vänster?
Många bra tips och mycket att lära idag, nu är jag helt slut!
