Musiken & Pedagogiken

Min högläsning i förskoleklassen var verkligen en milstolpe på VFUn! När jag satte mig i ”frökens stol” i ringen hamnade jag plötsligt i centrum och klassledaren tog min plats bland barnen. Jag var ombedd att välja en saga på temat vinter/jul och valde Granen av Tove Jansson.

Efter att ha hört med barnen hur mycket det visste om Mumindalen sedan tidigare började jag läsa och barnen satt som små ljus och lyssnade. Vissa ord och formuleringar var kanske svåra att förstå, men huvudhandlingen gick fram. En pojke förutsåg vad jag skulle säga härnäst utan att kunna sagan, vilket visade förståelse för författarens tänk.

Efter läsningen diskuterade vi kort vad vi tyckte om sagan. Några barn drog egna paralleller till hur/om man firar jul i andra länder. Sedan bad jag dem rita något de kom ihåg. De flesta valde själva granen, eller Filifjonkan eftersom hon hade ett så roligt namn. De fick själva gissa hur det såg ut i Mumindalen och jag fick tolv fina teckningar med mig som minne. Efter denna lässtund känner jag mig mycket närmare barnen och de släpper in mig i gruppen på ett nytt sätt. <3

- Det är nog smart att ha ett hus som kan flyga.
- Det är nog smart att ha en sovplats som kan flyga.
- Fast nej, man kan ju ramla av när man sover...


- Hon är min storasyster.
- Jaha, jag trodde hon var din... Store-Mamma!
- Va?
- Jaa, mammor är väl stora, inte små!

VFU betyder Verksamhets-Förlagd Utbildning, alltså ungefär som praktik på en förskola/skola. Man har en "lokal lärarutbildare" på skolan som sin handledare och utför uppgifter om sånt man behandlar på utbildningen. Nu har vi påbörjat vårt första VFU-pass på två veckor. :)

Första dagen planerade vi in när vi ska utföra olika uppgifter, till exempel högläsning, lekledning, observation, samtal med barn och tid för diskussion om utvecklingssamtal och likabehandlingsplan.

En liten kille, cirka 7 år, fick syn på mina strumpor och utbrast:

- Dina strumpor har FYRA olika färger.
- Eh... ja?
- Det är ju heeelt galet!

Nu sprutar det snart föreläsningar ur öronen på oss. Kroppsspråk, språk och lärande, narrativ didaktik, kommunikation, grupprocesser, arbetslag, ALLT! Det har varit roligt att se nytt folk, särskilt att spana på deras olika kroppsspråk...

Tyvärr blir det mycket på en gång, sista timmen på eftermiddagen riskerar man oartigt gäspande hur intressanta de stackars föreläsarna än är. Jonas spanade tydligen på oss häromdagen och kläckte ur sig "ni skulle bara veta hur roliga ni är när ni sitter och försöker se intresserade ut..."

Försöker även att läsa, om det går att klämma in lite mer information. Jag vill ju så gärna kunna ALLT och komma ihåg ALLT (Stefan tycker jag ska slappna av det frenetiska kontrollbehovet ibland - det har jag inte glömt).

Ibland känns det hopplöst med läsandet, går det in någonting i trötthuvudet? Hade dock en lugnande stund igår morse med boken Grupprocesser. Har läst den som bussbok och kommit cirka 100 sidor. Var lite orolig för att jag redan glömt allt, så jag tog ett anteckningsblock, gick tillbaka och gjorde korta sammanfattningar av sånt jag tyckt var viktigt. En hel del saker kom jag allt ihåg och de verkade plötsligt självklara och tydliga när jag fick dem på papper!

Det ligger något i den där med skrivande, att det tvingar oss formulera vad vi vet...
*AHA-moment*

Sammanfattande reflektion för kroppsspråk inom kursen Lärande och kommunikation. De senaste veckorna har vi via flera seminarier gjorts medvetna om vårt egna kroppsspråk och röstanvändande. Charlotte citerade Albert Mehrabian när hon berättade att vårt intryck av ett framförande endast består till 7% av de ord som egentligen sägs - resten tas in genom avläsning av röst och tonfall (38%) samt icke-verbalt kroppsspråk (55%).

Jag tror att jag allt för ofta förlitar mig på vilka ord jag säger. Vid sagoberättande målar jag helst med orden och möjligen inlevelse i tonfall, medan kroppen inte alltid naturligt hänger på. Röstmässigt känner jag igen mycket av vad Malin talade om från min erfarenhet av körsång och röstundervisning. Jag har sedan barndomen haft en stark och tydlig röst naturligt, möjligen talar jag för fort ibland, särskilt om jag blir nervös. De övningar vi gick igenom med Charlotte om kroppshållning och andning verkar hjälpa bra inför denna nervositet.

Kroppsspråkets femtiofem procent kan förmodligen behöva en del arbete och jag känner att processen nu påbörjats med ett medvetandegörande. Nu har jag lättare att känna vilka signaler jag sänder med hur jag sitter, står och talar. Jag tog särskilt till mig övningen om hur man bör sitta när en elev verkar vilja berätta om något jobbigt - intresserad och mjuk i lagom mängd. Jag ser fram emot att utvärdera hur jag egentligen gör, när jag går ut på VFU med detta i åtanke!

(Ett par av mina berättandeövningar finns på min YouTube.)

Vecka 9 var avslutande vecka för våra första kurser, alltså Förskolans och skolans samhällsuppdrag och Barn och ungdomar i samhället. Nu var det dags att runda av, lämna in alla skrivuppgifter, presentera sina texter muntligt och utvärdera hur det gått hittills. Med hjälp av skrivuppgiften Metareflektionen fick vi tänka igenom och sammanfatta vad vi egentligen lärt oss och hur det förändrat hur vi tänker.

Faktiskt blev det ingen panik på slutet, utan min planering höll ganska bra. Alla böcker blev lästa och uppgifter inlämnade utan katastrof. Nu är det bara att invänta betygen!

Vecka 10 inleder nu nya, spännande kurser; Lärande och kommunikation och Ledarskap och grupprocesser. Det verkar bli ganska mycket egen planering nu, en lång radda böcker som ska läsas innan kursen är slut som vi får sätta egna delmål för själva. Mycket tid går bort för två veckor VFU och vid tiden runt jul då vi inte har schemalagda lektioner. Alltså kommer alla seminarier och övningar på en gång NU och allt annat sen. Hoppas jag lyckas med självdiciplin så det inte blir hemskt när det börjar närma sig... (bam bam bammmm) ... hemtenta!

Wish us luck!

Dagen och gårdagen har varit lite intressant. Vi har nämligen tränat på olika muntliga presentationer i samband med nya kursen Lärande och kommunikation, med mål att idag filma oss själva när vi berättar om något i 3-5 minuter. Det hela skulle sedan upp på youtube för att vi lätt skulle kunna länka till varandras övningar.

Jösses vad alla är blyga med att filma sig! Vi måste förstås inte lägga upp filmerna för allmänheten, men de som var mindre tekniska blev oroliga över hackers och allt möjligt. Internet och YouTube är en del av samhället nu, och jag tror det är viktigt att vi som lärare vet hur det fungerar och kan använda oss av de medel som finns.

Själv avvägde jag fram och tillbaka och bestämde till sist att skapa ett helt öppet konto för denna blogg. Klicka här för att komma till mitt YouTube konto! När dagens övning är färdigprocessad kommer den finnas att beskåda där, förhoppningsvis inom ett par timmar. I framtiden kan det hända att vi gör fler filmer, då har jag nu ett ställe att förvara och visa upp dem på. :)

Skratta allt ni vill åt min nervösa konstiga redovisning! Vi är här för att lära oss! xD