Dag 1: Översiktig reflektion

Idag är det introduktion till höstens kurser i Visby. Dagens första uppgift var att skriva en översiktlig reflektion om de framsteg vi gjort under undervisningens gång och vad vi ännu har kvar att lära innan vi kan känna oss som färdiga pedagoger. Uppgiften utgick från lärarprogrammets mål och syften. Så här skrev jag:

Många av mina egna föreställningar om yrket omformades snabbt och dramatiskt under den första terminen och lärarrollens komplexitet har fortsatt att ta form i mitt medvetande under vidare utbildning. Först gällde det att komma underfund med vad det egentligen betyder att vara lärare, vad vårt uppdrag är och varför vi gör det vi gör och tänker som vi tänker.

När vi senare började fördjupa oss mer i didaktiska val och ämnesstoff kom nästa genombrott, då jag mer ”i praktiken” började känna mig kompetent och förstå hur de grundläggande lärarkunskaperna gjorde oss möjliga att analysera kvalitet i undervisning och motivera våra val. Teori och praktik började här att mötas, vilket även gjorde att det kommande arbetslivet kändes allt närmare, mer överblickbar och tänkbar.

Min förmåga att omsätta goda och relevanta kunskaper i ämnen känner jag har fördjupats under sommaren då jag lärt om Learning Study och variationsteori, som kan användas för att betrakta varje litet lärandeobjekt ur ett aningen annorlunda perspektiv, där varje kritisk aspekt bör hittas och vara tydlig i undervisningen. Jag har här börjat att skapa förståelse som jag hoppas kan utvecklas mer ju mer jag får chansen att planera min egen undervisning.

Att bedöma och dokumentera elevers lärande är ett klurigt område som jag på allvar började reflektera om först vid min tredje VFU, och då även vad förskolans roll och uppdrag är angående bedömning jämfört med skolan. Även här behövs mer erfarenhet innan jag kan börja känna mig förtrogen.

Samhällets och demokratins värdegrund och även ställning till allmänmänskliga frågor är en viktig del av mig som blivit mer tydlig och reflekterbar allt sedan utbildningen började.

Att förebygga och motverka diskriminering och kränkande behandling är superviktigt! Tyvärr känner jag mig underkompetent med låg erfarenhet. Jag hoppas att en längre tid i samma barngrupp kan hjälpa mig att få bättre överblick av detta arbete.

Könsskillnader och genus har jag funderat mycket på med många tankar om mig själv och min omgivning. Jag skulle gärna arbeta med området och göra mer djupgående analyser på min arbetsplats, för det finns mycket att upptäcka.

Att planera och utvärdera undervisning är roligt och ger mig en ny boost av självförtroende när jag lyckas med nya saker. I mitt framtida yrke hoppas jag få prova mig fram, lära mig mer och utveckla rutin som gör det möjligt att vara effektiv och lägga energin där den behövs. Jag hoppas att jag fortsätter ta del av relevanta forskningsresultat även i mitt arbetsliv.

Informationsteknik är ett starkt område för mig och jag funderar på att läsa 15 högskolepoäng Datorspel och Lärande som en del av min specialisering, för att utnyttja vad jag är bra på och även fylla ett hål på arbetsplatsen bland den äldre generationen som ofta är tacksamma för arbetskamrater som har teknisk kunskap.

Det känns bra att denna termin läsa just matematik och språk, eftersom områdena är basen för barnens utveckling och behövs i alla skolformer.

Varför blir det så, fröken?

Ibland är det lite överväldigande att tänka att vi som lärare i förskola eller på lågstadiet egentligen måste kunna allt. Barn frågar ju om allt möjligt de undrar och jag upptäcker mer och mer att det allra bästa sättet för barnen att lära sig något är när de får svar på sånt de är intresserade av. Alltså måste vi vara ständigt redo att möta deras kunskapstörst med en osinlig ström av korrekt information. Det känns så synd att svara med "jaaa jag vet inte riktigt varför det händer så, det får vi ta reda på någon gång".

Jag tänker tillbaka på alla de där högstadielektionerna. Biologi, fysik, samhällsvetenskap... Det fanns så mycket att lära! Visst gick jag ut med bra betyg, men det var ju för att jag visste hur man pluggar till prov. Att verkligen förstå och reflektera och sätta allt i sammanhang, det är något helt annat.

Därför har jag reserverat lite biblioteksböcker: Matematik för grundskollärare och Biologi A med naturvetenskap, till att börja med. En liten bit i taget kanske det går att hitta tillbaka till de där läromedlen som egentligen innehöll så mycket som man inte hade tid att verkligen läsa. Att läsa av rent intresse. För det är då man lär sig.

Om att hjälpa en annan

"Om det verkligen skall lyckas att leda en människa till ett bestämt mål, måste man först och främst se till att finna honom där han är, och börja där. Detta är hemligheten i allt hjälpande. Den som inte kan det, han lurar sig själv, när han anser sig kunna hjälpa en annan. För att verkligen kunna hjälpa en annan, måste jag förstå mer än han, men ändå först och främst det som han förstår. Om jag inte gör det, så hjälper min merförståelse honom alls inte."

- Søren Kierkegaard

Citerad i boken Grupprocesser
(Stensaasen & Sletta 1997)

YouTube i skolan

Dagen och gårdagen har varit lite intressant. Vi har nämligen tränat på olika muntliga presentationer i samband med nya kursen Lärande och kommunikation, med mål att idag filma oss själva när vi berättar om något i 3-5 minuter. Det hela skulle sedan upp på youtube för att vi lätt skulle kunna länka till varandras övningar.

Jösses vad alla är blyga med att filma sig! Vi måste förstås inte lägga upp filmerna för allmänheten, men de som var mindre tekniska blev oroliga över hackers och allt möjligt. Internet och YouTube är en del av samhället nu, och jag tror det är viktigt att vi som lärare vet hur det fungerar och kan använda oss av de medel som finns.

Själv avvägde jag fram och tillbaka och bestämde till sist att skapa ett helt öppet konto för denna blogg. Klicka här för att komma till mitt YouTube konto! När dagens övning är färdigprocessad kommer den finnas att beskåda där, förhoppningsvis inom ett par timmar. I framtiden kan det hända att vi gör fler filmer, då har jag nu ett ställe att förvara och visa upp dem på. :)

Skratta allt ni vill åt min nervösa konstiga redovisning! Vi är här för att lära oss! xD

Jämställdhet

Allt som behöver sägas har redan sagts.
Men eftersom ingen lyssnade måste allt sägas igen.

- André Gide, citerad i inledningen till boken allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan.

-------------------------------------
Visst känns det så ibland? Det finns så många smarta saker i världen, och nästan alltid när jag lär mig något nytt så tänker jag "jahaaa, gud va braaaa, det här borde ju egentligen alla veta!" Förmodligen är det väl därför tanken på att få undervisa små människor känns så bra - tänk att få lära någon någonting det inte skulle ha vetat annars!

Frågor som jämställdhet, antirasism, fungerande demokrati, etik och moral kan man aldrig sluta diskutera. Det är bara att säga allt igen.

Respekt, kunskap och entusiasm

"Men så finns det lärare som framstår i ett sällsynt skimmer, lärare som haft ett livsavgörande inflytande. - Det var NN som gav mig tillbaka tron på mig själv! - Det är tack vare NN på mellanstadiet som jag livet igenom alltid har... Om samtalet sedan letar sig djupare för att ta reda på varför just dessa lärare gjorde sådant intryck brukar tre karaktärsegenskaper nämnas: respekt, kunskap och entusiasm. Respekt för elevens personlighet och problem skänkte självförtroende och självrespekt. Solid sakkunskap gav auktoritet i klassrummet och kunskaper som ännu sitter i. Entusiasmen förmedlade upptäckarglädje och la grunden till en livslång lust att lära."

- Citat från sidan 188 i "Lärarens handbok", ur den av Tomas Brytting författade introduktionen till avsnittet "Yrkesetiska principer för lärare".

Lärarens Handbok är för övrigt en mycket bra samling skrifter, som ingår i välkomstpaketet när man blir medlem i Lärarförbundet. Denna åttonde upplaga innehåller samtliga läroplaner (Lpfö98, Lpo94 och Lpf94), Skollagen (1985:1100), Yrkesetiska principer och FN:s barnkonvention - vilka alla är texter som varje lärare och personal som arbetar med barn och unga borde hålla sig väl kunniga om.


Hur man inte ska göra

The lives and lifestyles of a group of young comprehensive school teachers in Bristol forms the backdrop for this critically acclaimed Channel 4 comedy drama series.

Teachers is a funny, irreverent look at the people we entrust our kids' education to. It follows a group of young teachers who aren't really that different to their pupils. They smoke behind the bike-sheds, argue with their parents and always have an excuse as to why they're late for school. More than anything Teachers reminds us that just because you're supposed to be a role model, doesn't mean you don't share the same concerns as every other twenty-something: what an I doing with my life and am I getting enough sex...?

>> Köp fyra säsonger av Teachers via amazon.com <<

Att veta "allt"

Jag tror att jag alltid haft lärarinstinkt i blodet, en vilja att förklara och berätta. Till och med när vi var riktigt små, och någon kamrat sa till exempel "undrar varför månen ser olika ut hela tiden egentligen", då sa jag "joo förstår du, det fungerar så här, månen roterar runt jorden..."

Hur kan du veta ALLT hela tiden? svarade de ibland. Det gör jag väl inte, tänkte jag. Det finns ju hur mycket som helst att veta.

Hemligheten är nog bara att vara nyfiken. Det är jag. Nyfiken och otroligt lättroad. Mycket av den tid som andra barn lade på att spela tvspel lade jag på att läsa, fundera och ställa frågor. Om det låg ett brev på köksbordet med bilens nya kontrollmärke, då frågade jag pappa vad det skulle vara bra för och fick en ingående föreläsning om trafikförsäkring, besiktning och fordonsskatt. Om någon på TV sa att ljuset färdas från solen till jorden på åtta minuter, då tog jag fram miniräknaren. Hur långt färdas ljuset på en sekund? En dag? Ett år?

Att vara lite nyfiken varje dag, det sparar ihop mycket information under en livstid. Men att veta allt...? Nej, det tror jag inte är möjligt. Minns vad Sokrates sa: The only true wisdom is in knowing that you know nothing.

Facit

Igår diskuterade jag lärarutbildning med min mentor från gymnasietiden, som från början är utbildad lärare för årskurs 4-9. Jag berättade lite om kurslitteratur jag börjat läsa och om bloggare jag redan fått bra tips och insight från.

Min mentor berättade då om en vanlig missuppfattning på lärarutbildningen. Många av de som läste samtidigt som honom verkade tro att man skulle få någon typ av "facit-bok", en handbok där allt man kan råka ut för som lärare finns med och som tar upp hur man ska göra för att lösa varje problem. De verkade mycket förvånade när en sådan kurs aldrig dök upp. (Men... när kommer den praktiska kursen då, om hur man ska göra?)

Han sa att jag måste komma ihåg det, att utbildningen är till för att ge bakgrund så att vi själva kan fatta de viktiga besluten. Det finns inget facit. Under högskole tiden måste vi utvecklas som personer och anpassa vårt tankesätt så att det blir möjligt för oss att lösa våra egna problem.

Det låter lurigt, men är förmodligen mycket sant.

I övrigt skulle jag vilja tipsa om en mycket bra krönika om matematikundervisning som jag stötte på igår. Den går att läsa här.

Att tänka sig in i andra människor

En risk jag tror att jag måste se upp med framöver, är att komma ihåg att alla människor inte är precis som jag. Det är så lätt att ha stora åsikter om saker och ting, utan att tänka på att andra kanske inte alls reagerar som jag själv.

Jaaa, betyg från 6an blir väl bra, tänker jag - för det hade jag nog klarat bra i den årskursen, inga problem. Men hallå där, säger en liten röst i mitt huvud, allt handlar ju inte om dig! Hur blir det med de som inte är så motiverade? Att få ett betyg med bara G eller IG i alla ämnen i sexan kanske bara gör saker värre. Man kanske behöver ett annat system där man ger mer detaljerade utvecklingplaner som uppmuntrar förbättring, som inte gör så tydligt att man är "sämre" än de andra i klassen. Du vet kanske inte alltid bäst Lisa, okej?

Jaha... ja, kanske det... *skämms*

Rutin vs omväxling

När jag talat med jämnåriga om att jag kanske ändå skulle bli lärare, har jag mötts av blandad respons. Ofta får jag positivt svar (åh va roligt, ja det skulle du passa jättebra som), men ibland en mindre munter reaktion. Då såg inställningen ut ungefär så här:

"Jaha, oj... lärare? Men... det måste väl ändå vara långtråkigt. Fatta att prata om samma sak igen och igen och igen. När man är klar med tre år är det ju bara att börja om från början, liksom."

Som tur är kan jag nu ganska lätt konstatera (särskilt efter att ha läst Rapporter från ett skolgolv) att den uppfattningen måste vara ett stort missförstånd. Uttråkad är nog det sista jag kommer bli i det här yrket! Alla är ju olika och varje klass, varje elev kommer vara helt unik och ta med nya utmaningar till min arbetsplats.

Man kan ju undra hur unga tror att andra jobb kommer vara? De flesta yrken innehåller väl rutiner och upprepningar, det spelar nog ingen roll om man är sjuksyster, kassörska, journalist eller lärare.

Varför studera pedagogik?

Ur Mälardalens Högskolas kurskatalog:

"Pedagogik är en vetenskap som studerar mötet mellan individ och samhälle. Vad är det som sker när människans egen vilja och strävan konfronteras med samhällets förväntningar och krav? I pedagogikämnet intresserar vi oss särskilt för hur vi formas men även hur vi formar den kultur och det samhälle där vi befinner oss såväl i hemmet, i utbildning och folkbildning som i arbetsliv och fritid. Då är förutsättningar som könstillhörighet, etnisk och religiös bakgrund, social bakgrund, hälsa och ålder betydelsefulla. I en tid när vi ständigt ställs inför olika val och där tillgången till information är enorm och möjligheterna att skaffa sig kunskap synes oändliga, kan studier i pedagogik bidra till insikter om hur samspelet mellan individen och hennes omvärld kan se ut. Inte minst kan kunskaper i pedagogik stärka förmågan att aktivt medverka i pågående förändringar av arbetslivet och andra sammanhang där individ och samhälle möts."

Vidare skriver man om kurser i specialpedagogik:

"Kunskap inom det specialpedagogiska området blir allt angelägnare i ett samhälle som bygger på människors lika värde och aktiva medverkan. Specialpedagogiken bidrar starkt till förståelse och förändring i miljöer som t ex dagens och framtidens förskola, skola, fritidshem, habilitering, social omsorg och socialtjänst. Centralt för specialpedagogik är att utveckla kunskap om förutsättningar för gynnsam utveckling, lärande, vardagsfungerande för individen samt om hur de demokratiska värdena som gynnar social gemenskap och mångfald kan tillämpas och realiseras. I dina studier inom det breda och tvärvetenskapliga fältet som specialpedagogik utgör, har du god möjlighet att skaffa dig professionella och kraftfulla verktyg för att bedriva ett praktiskt pedagogiskt arbete. Du utvecklar ett förhållningssätt med utgångspunkt i barns, ungar och vuxnas olikheter, frisk- och riskfaktorer, som gör att du kan bearbeta pedagogiska problem på individ, grupp- organisations- och samhällsnivå. I våra kurser och program kommer du att utgå från ett miljötänkande där den pedagogiska problematiken fokuseras snarare än den "problematiska" individen, vilket utmanar det traditionella tänkandet."

Måhända informativa texter, men egentligen tycker jag det är tråkigt att man formulerar sig med ett så fackligt språk när man vänder sig till blivande studerande. Visst, är man kvalificerad för vidare studier ska man väl klara lite torra formuleringar, men är det verkligen alltid nödvändigt? Det är som om bildade människor inte kan låta bli att låta smarta när de skriver en text. Jag trodde vi pratade om pedagogik här. Ska inte en pedagog förklara på ett pedagogiskt sätt? :)

Att känna säkerhet

Nu har tiden gått ut för att ändra sig, och anmälan till lärarprogrammet är inskickad. Ingen återvändo. Jag känner efter i magen om det finns några oroliga ångerkänslor, men de uteblir. Nu är det bara att vänta på antagningsbeskedet.

Läraryrket har alltid känts som ett säkert val, något jag kunde falla tillbaka på om jag inte kom på något annat fantastiskt jag ville bli. "Man kan ju alltid bli lärare", har varit min säkerhetslina. När jag nu ser mig omkring bland jämlikar i ålder, inser jag att det är en tanke få att dem delar med mig. Att bli lärare finns inte alls på deras karta, men på min börjar den framträda allt mer som ett seriöst alternativ. Det finns tusentals andra suddiga fläckar på kartan men jag kan inte få dem i fokus, de skrämmer bort mig.

Vissa utbildningar skryter med att vara "vägen till framtidens jobb". Vi utbildar till jobb som inte ens finns än, bra va? Jag ryser ända in i märgen. Snacka om att köpa grisen i säcken. Visst kommer det vara förändringar även i läraryrket alltsom åren går, men det känns som en mycket mindre dramatisk förändring. Kanske är arbetssättet i Sveriges skolsystem helt annorlunda år 2030, men lärarna finns nog åtminstonde kvar. Att ändra ett skolsystem tar tid, och jag tror inte robotar tar över det hela i första taget. Jag skulle vara mer orolig för det om jag var busschaufför, byggarbetare eller webbdesigner.

Jag har ju läst media på gymnasiet, och om något är säkert med mediabranschen så är det att inget är säkert. Trenderna går och tekniken utvecklas, nya tjänster kan dyka upp och försvinna lika snabbt. Många frilansar. Det är inte ett arbetsliv jag kan se mig själv i. Jag drömmer om en fast arbetsplats! Någon sa till mig att barn är ju väldigt oförutsägbara och det får man ju förstås hålla med om, men inte på samma sätt. Vuxna människor skrämmer mig betydligt mer än barn.

Barn har möjligheter att utvecklas, de är så orörda och oskyldiga. Problem är mindre och okomplicerade när man är liten. Tonåringar skulle jag aldrig klara av, då skulle jag bli helt deprimerad. Men förhoppningsvis kan jag ge många unga en bra utbildningsgrund så att de kan gå vidare till de svårare tonåren med någonting bakom pannbenet.

Barn är framtiden. Så är det. Jag hör alldeles för många som berättar om de inkompetenta lärare de hade när de var mycket små, lärare som var oengagerade och okunniga. Jag ryser. Det här måste vi ändra på. Och alla vet ju, att vill man ha något gjort ordentligt så får man göra det själv.
Mot lärarprogrammet!


Om lärarprogrammet, Högskolan på Gotland HT10

Högskolan på Gotland, Utbildningskatalog 2010

Entusiasm är nyckeln till världen

Jag tror att jag vill bli lärare eftersom jag haft så många bra lärare som har fascinerat mig. Jag älskar personer som kan prata om något egentligen ganska ointressant och får det att låta fantastiskt. På fysiklektionerna på högstadiet när alla andra såg ut att sova så lyssnade jag med halvöppen mun och tänkte "wow! den som ändå var fysikprofessor. eller rymforskare! eller... optiker!"

Det spelade liksom ingen roll vilket ämne det rörde sig om. Om jag lyssnar i 20 min på en riktigt bra talare kan jag vara fullständigt övertygad om att mitt livskall är journalistik / arkeologi / politik / frimärkssamlande / marinbiologi / glasblåsning. Jag älskar helt enkelt att vara lättimponerad och fascinerad, det är en skön känsla i magen.

När jag sedan försökte återberätta mina uppenbarelser för vänner och familj blev jag otroligt frustrerad när de inte delade min entusiasm. Varför förstod de inte? Jag ville inget hellre än att kunna sprida min fina upptäckt. Men, easy come easy go och nästa dag hade jag ett nytt livsmål. För det var inte målet som var poängen, utan lärandet, upptäckten, livsglädjen, möjligheten.

Jag vill bli en riktigt bra lärare som kan skänka livsglädje och möjligheter till människor. Entusiasm behöver uppmuntras, särskilt hos barn och ungdomar. Dåliga lärare och andra vuxna influenser kan verkligen ta död på alla potentiellt fantastiska egenskaper som finns i varje människa. Även när jag kände mig helt rådvill om vad jag egentligen ville "bli när jag blir stor" så visste jag en sak. Jag vill jobba med något som bidrar till att göra världen lite bättre.

Och nu vet jag. Det här ska bli mitt bidrag.


bloglovin

bloglovin

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Vetenskap bloggar

RSS 2.0