Musiken & Pedagogiken

(Denna information skickades ut via mejl till oss medlemmar i Lärarförbundet. Jag citerar det väsentliga, mer information och hjälp kan ges från deras hemsida.)

"En lärarlegitimation införs från 2012, något som Lärarförbundet har arbetat för i många år. Men vad innebär det här praktiskt för dig som student?

I framtiden kommer enbart legitimerade lärare att kunna få fast anställning och få sätta betyg, enligt det förslag som utbildningsministern Jan Björklund har lagt fram.

För att få legitimationen måste en lärare ha genomgått en introduktionsperiod på minst ett år. Redan den 1 juli 2011 träder de nya behörighetsreglerna i kraft i den nya skollagen. Det innebär att lärarstudenter som tar examen efter dess måste fullgöra det så kallade introduktionsåret för att ansöka om lärarlegitimationen.

För Lärarförbundet är det en självklarhet att du som medlem ska känna dig trygg i det nya systemet med lärarlegitimation. Lärarförbundet ger dig stöd och råd i legitimationsfrågor och i detta ingår även juridisk hjälp.

Ann-Christin Larsson, ombudsman på Lärarförbundet, tycker att det är bra att det nu sätts bättre gränser för läraryrket. Hon är övertygad om legitimationen stärker läraryrket och ger det högre status, vilket i förlängningen kan komma att innebära högre löner.

Vad innebär det här för mig som tar examen före juli 2011, kommer jag att få legitimationen?
– Ja, du kommer att få legitimationen utan krav på ett introduktionsår. Du får legitimationen genom att ansöka hos Skolverket. Exakt information om hur det går till praktiskt kommer längre fram.

Vad innebär det här för mig som tar examen efter juli 2011?
–När du tagit din lärarexamen måste du göra ett introduktionsår. Under det året undervisar du huvudsakligen i de ämnen som du har studerat och du har en mentor på skolan. När introduktionsåret är över ansöker du om legitimationen. I din ansökan måste både din mentor och rektorn intyga att du är lämplig som lärare."

Nu är det sista veckan på våra två första kurser! En av de allra sista uppgifterna är att skriva en Metareflektion på 2-4 sidor. Min börjar med denna inledning, som en kort beskrivning:

"Denna reflektion presenterar min utveckling under mina två första kurser på högskolenivå, på vägen mot läraryrket. Jag jämför här vad jag kunde och hur jag tänkte i slutet av augusti jämfört med nu, efter två avslutade kurser à 7,5 hp. Vad har jag lärt mig?"

Med denna uppgift har våra lärare dessutom satt strikta språkregler. Vi har skrivit ganska fritt tidigare utan mycket krav på grammatik och sånt, men nu börjar det bli allvar! Snacka om att man blir nervös och läser igenom tusen gånger och försöker hitta fel.

Efter en kort feedback-runda från en av våra lärare fick jag beröm för en särskild formlering där jag fick till det riktigt bra, så den tänkte jag dela med mig av. :)

"Skolan är inte ett krig mot bråkiga barn eller mot felstavade ord – utbildning är ett krig mot ignorans, okunnighet, ointresse och omedvetenhet."

Dessa två veckor har haft samma upplägg: Egen studietid mån-tors, redovisning fredag.

Det har varit ganska skönt faktiskt! Slipper pendla med bussen utan kan ligga hemma i sängen och läsa. Vill man ha sovmorgon ett par timmar är det bara att jobba på kvällen istället. Nemas problemas.

Jag har hela tiden haft som mål att hålla mig till 40 produktiva timmar per vecka, och det har fungerat ganska bra. Det behövs inte mer tid än så, om man verkligen är rättvis när man räknar. Lite seminarier, lite läsa på bussen, lite skriva litteraturuppgifter, lite filosofisk diskussion på lunchrasten, lite besöka VFU-platsen och leka med barnen. :)

Under veckorna har jag läst en del men mest skrivit. Blivit färdig och lämnat in texterna till Barndomskartan, Spaningsuppgiften och två litteratursammanfattningar. Min metareflektion, som ska sammanfatta min utveckling i utbildningen hittills, är påbörjad men det vore dumt att lämna in innan vi fått lite mer tips om språk och upplägg från Eva imorrn.

Ingen panik! Alla på en gång! Läget under kontroll!

Underrubrik: Lärares kunskapsbehov och ansvar inom områdena sexuell läggning och homofobi.
Författare: Jenny Sahlström
Ingår i kurs: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Hela häftet, ca 36 sidor.


Detta är en relativt kort och tydlig rapport, som fler borde läsa för att bli medvetna om hur mycket okunskap som fortfarande finns i svenska skolor angående ämnen som sexuell läggning och homofobi. Jag har som litteraturuppgift skrivit en sammanfattning och diskussion på 2 A4 som går att läsa här. Annars kan man gärna läsa hela texten eller några sammanfattande punkter på rapportens hemsida.

Uppdaterat bloggen lite, med länkar till filmer längst ner i kolumnen till vänster på startsidan.

De fyra filmer som finns där nu, har alla rekommenderats till oss som lärarstudenter. Billy Elliot såg vi tillsammans i kursen barn och ungdomar i samhället för en bas att diskutera om genus, men även klass och maktaspekter. Övriga tre filmer, Elina, Den Nya människan och Kautokeino är tips från Jörgen Mattlar angående vårt seminarium om Sveriges nationella minoriteter. Viktiga saker!

Så om du inte är sugen på torr kurslitteratur, kan du i alla fall se en film! :)

På fredag är det dags att redovisa en till examensuppgift, nämligen Barndomskartan. Den går ut på att tänka sig tillbaka till en tid i sin barndom (gärna när man var ungefär så gammal som de barn man vill undervisa, jag har valt ca 7 år), vilket sedan redovisas på tre sätt. Dels ska man (1) rita/skriva ut/animera en fysisk karta över viktiga områden i ens liv vid denna tidpunkt, till exempel bostadsområdet, skolområdet, mormors hus på landet eller andra platser. Dels ska man (2) skriva en text där man berättar om sin barndom, sin familj, skolstarten, kompisar, vad man gjorde på fritiden, och annat som känns viktigt. Här väljer man själv hur personlig man vill vara, och kan göra olika texter som man delar med sig av endast till lärarna eller för hela klassens beskådan. Sist ska man även (3) berätta om allt man kommit fram till i cirka 20-30 minuter, inför en liten grupp.

Det här kan kanske verka flummigt, men efter en hel del seminarier om vilka saker i livet som kan påverka hur vi är, så känns det fullkomligt logiskt att lära känna sig själv som 7-åring. Det kan finnas både bra och dåliga saker som mina föräldrar, kompisar, lärare och andra i min omgivning gjorde, som jag måste vara medveten om. Det är lätt att ta över andra människors beteenden om man inte reflekterar över vad som är bra och vad som var mindre bra, och som man som lärare medvetet måste hitta alternativ till.

Egentligen borde inte bara blivande lärare, utan alla människor göra ett besök i sin barndomskarta, kan jag tycka. Det är ganska märkligt vilka saker man kan upptäcka om sig själv, bara man tar sig tid att fundera på hur det verkligen var. Har man möjlighet kan man "boka intervjutid" med sina föräldrar, eller ta en promenad i sitt barndomskvarter. Plötsligt förstår jag en hel del saker om varför vissa saker är viktiga för mig och andra oviktiga, varför jag känner mig osäker i vissa situationer eller varför jag tycker som jag gör. Det kan vara nyttigt att veta. Egna problem får inte ligga i vägen, när vi ska bli lärare och hantera andra små människors framtid.

Att se könsrelaterade makstrukturer brukar beskrivas som förmågan att se världen genom ett par genusglasögon. Det som då studeras är återkommande fenomen eller regelbundenheter inom och mellan individer, som är knutna till kön.
Det är dock viktigt att hålla i minne att könsmönster i sig själva inte är problematiska. Det är inte automatiskt fel att vara en typisk pojke/man eller flicka/kvinna i enlighet med de traditionella stereotyperna. Problem uppstår först när man finner beteendemönster som av något skäl medför olika makt och möjligheter för individerna. Att en pojke väsnas och tar plats är inget problem. Att en flicka sitter tyst och knappt syns är inget problem. Men om en pojke väsnas och tar plats så att konsekvenser blir att en flicka tystnar och knappt syns - då har vi ett jämställdhetsproblem, liksom om det omvända vore fallet.

-----------------------------
Jag har läst första kapitlet i boken Allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan, från vilken citatet ovan är hämtat.

Tyvärr är det ju alltför sant, det som sägs i inledningen, att de som allra helst borde läsa den här boken, de kommer aldrig komma sig för att göra det. Det finns många som inte tror jämställdhet är något problem här i "världens mest jämställda land" och att de enda som tycker annorlunda är arga feminister som vill skylla världens problem på männen.

Bara efter ett kapitel har jag lärt mig hur mycket vi alla förlorar på att vi har genusbaserade maktstrukturer! Det är inte bara tjejer som får ta skiten, det får ju alla killar också. Om småtjejer förväntas vara på ett sätt och killar på ett annat är inte det särskilt kul för någon.

Det är nästan värre för killar ibland, för tänk på det här:
- En tjej som vill vara lite "killig" och t ex ta för sig, säga ifrån och ta plats, hon uppmuntras av omgivningen. Tänk va bra att tjejen vet vad hon vill! Hon är minsann inte som alla andra tjejer.
- En kille som däremot vill vara lite "tjejig" och t ex leka med "tjejleksaker", sitta tyst och läsa eller tar mindre plats, honom ser man skeptiskt på. Vad är det för fel? Lillkillen är riktigt mesig! Han är ju inte alls som andra killar...

Ska man inte få vara hur man vill, och leka med vad man vill? Ha på sig vad man vill? Ska inte alla få det, här i "världens mest jämställda land"?

Att redovisa Spelet om skolan i slutet på vecka 5 var mycket trevligt, då man både fick se andra spela vårt spel och prova andras spelidéer och frågor. Jag förvånades över hur mycket om skolans uppbyggnad vi egentligen lärt oss, ingen av dessa frågor hade jag väl kunnat besvara för ett par månader sedan. I alla fall fick hela planen om att göra roliga spel innehållande knastertorr politisk kunskap ett mycket gott resultat, då alla läst på för att kunna skapa kluriga frågor och vi därför lärt oss större mängder tråkiga fakta på ett roligt och mindre ansträngande sätt. Smart va? Det är ju så skolan ska vara - för man lär sig bäst när man har roligt!

Vi redovisade även våra valda kapitel ur boken Genus, medier och masskultur, både genom diskussioner och genom att skapa 5-minuters drama scener som spelade upp olika aspekter ur våra kapitel. Där har vi ännu ett exempel på hur man gör lärande trevligare. Visst minns man en humoristisk scen om en familj som kollar på såpor hemma i vardagsrummet, mycket bättre än en "vanlig skolpresentation" om fenomenet såpor i svensk tv?

Under vecka 6 började vi sedan med ett par dagar egna studier. Vi hade som sagt långväga familjebesök hemma, och jag bevisade för mig själv att jag har tillräcklig rutin och läsvana nu att jag kan avsätta tid att läsa tillräckligt även när det är folk i huset som lockar att göra andra saker. Främst använde jag dessa dagar att skriva barndomskarta och läsa en bok valfri litteratur - jag valde Etiska möten i skolan som jag presenterade under ett litteraturseminarium på fredagen.

Resten av veckan bestod av diverse seminarium. Värdegrundsbegreppet i skolan sändes på distans från Uppsala av Silvia Edling. Inför detta hade vi rekommenderats att läsa Värdegrundsboken, som här fick mer konkret förklaring och bakgrund. På torsdagen följde Stefan upp detta med vidareutveckling på seminariet Etiken i förskolan och skolan.

Jörgen Mattlar reste från Uppsala för att träffa oss Gotlandsstudenter och hålla två seminarium. Det första hette Skolan och minoriteterna och knyter an till kurslitteraturen Sveriges nationella minoriteter. Det andra handlade om det stora examensarbete på 15hp som vi ska skriva under vår sista termin på utbildningen. Visserligen känns det ganska långt borta nu, men det var ganska skönt att höra ungefär vad som förväntas av oss för detta arbete och att börja bolla lite idéer för vilja frågeställningar som är lämpliga att välja, hur man bör tänka. Verkar spännande tycker jag!

Nu börjar vecka 7 med mycket egna studier. Jag återkommer! :)

Allt som behöver sägas har redan sagts.
Men eftersom ingen lyssnade måste allt sägas igen.

- André Gide, citerad i inledningen till boken allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan.

-------------------------------------
Visst känns det så ibland? Det finns så många smarta saker i världen, och nästan alltid när jag lär mig något nytt så tänker jag "jahaaa, gud va braaaa, det här borde ju egentligen alla veta!" Förmodligen är det väl därför tanken på att få undervisa små människor känns så bra - tänk att få lära någon någonting det inte skulle ha vetat annars!

Frågor som jämställdhet, antirasism, fungerande demokrati, etik och moral kan man aldrig sluta diskutera. Det är bara att säga allt igen.

"Vad har eleverna för garantier för att skolan utför sitt demokratiska uppdrag? Dessvärre är elevers rättsliga status svag och det finns få möjligheter för en elev att överklaga om han eller hon t.ex. inte får utöva inflytande och inte skyddas från kränkande behandling. Dagligen överträds skolans lagstiftning utan påföljd. Eleverna är till stor utsträckning hänvisade till de vuxnas personliga goda vilja, insikt och kompetens. Även om grundskolan inte löser problem med t.ex. kränkande behandling, måste eleven gå dit. Föräldrarna är dessutom skyldiga att skicka sina barn till grundskolan, även om barnens trygghet inte kan garanteras. Den obligatoriska skolans legitimitet är därmed i gungning."
... "Vi anser att skolplikten inte bara skall ses som en skyldighet för föräldrar och elever. En skolplikt för eleven måste också vara förenad med skyldigheter för skolan gentemot eleven. Detta kräver en förskjutning av fokus i synen på makt och på vem som är subjekt och objekt i skolan. Att målen verkligen styr verksamheten och uppnås är en fråga om elevers rättssäkerhet, men också om att demokratiska beslut fullföljs."