Musiken & Pedagogiken

Ja, det är mycket som ska göras i detta yrke. En annorlunda sak med sommarförskolan, jämfört med ordinarie verksamhet, är att vi är så många i personalen jämfört med antal barn. Det är långt ifrån alla barn som anmäler närvaro för sommaren som faktiskt kommer. Men personalen kommer. Och med dem kommer en lyx som vi i normala fall inte har råd med - extra tid.

 

Visst vore det trevligt att ta semester hela sommaren, men på ett sätt tycker jag om att vara här under sommarförskolan. Jag har varit pedagogiskt ansvarig under de veckor jag jobbat och varje dag haft möjlighet att ta ut två timmar planeringstid för att arbeta med dokumentation av dagens arbete och förberedelse inför nästa dag.

Två timmar. Varje dag. Vilken superlyx! Tänk att för en gångs skull kunna känna sig färdig med något. Under sommaren har vi arbetat med projektet "Rörelse: inom och utom" och det känns som att vi på fyra veckor hunnit ungefär lika mycket aktiviteter och dokumentation och lärdomar som man i normala fall skulle hinna på fyra terminer. Och så hinner man förbereda sig inför kommande termin, dessutom.

Allt detta får mig att fundera på hur jag normalt fördelar min tid. Jag har insett att jag sällan delegerar uppgifter till andra än mig själv. På sommaren går det utmärkt att göra så, under terminerna kanske det inte håller på samma sätt. Man måste prioritera. Ibland är det nästan en slump vad som råkade bli viktigast just då. "Nej jag hann inte skriva någon kortreflektion om dagens aktivitet, det tog 20 minuter att städa färg i ateljén och sedan skulle vi äta och sedan måste jag torka bord och så behövdes hjälp med påklädning..."

Hejsan pedagoger och bloggläsare!

 

Hoppas att ni alla haft många fina helgdagar och lugna stunder om ni haft lov och semester. Till mina fd studiekamrater som nyligen skrivit klart en hög med examensarbeten - ett stort GRATTIS och lycka till med framtiden!

 

Ni har kanske märkt att jag varit ganska inaktiv med det pedagogiska bloggandet. Jag har varit tjänstledig en tid av familjeskäl. Nu ser jag dock fram emot planeringsdag med kollegorna på tisdag, och sedan att få träffa alla barn igen på onsdag. Härligt!

 

Styrka och lycka till er alla detta nya år!

Har ni någonsin undrat hur barnen ser er som pedagoger? Kanske tittar de uppåt och får syn på detta:

... att snacket vid mellanmålet, på barnens initiativ, sprängfylls med diskussioner om addition, tians multiplikationstabell och storheten hos talet hundra. Mer än en halvtimme satt vi, vissa aktivt frågande och svarande, andra ivrigt lyssnande, och räknade på fingrarna och hittade på matematiska problem. Hur många fingrar har vi om du håller upp åtta och jag håller upp åtta? Hur ska vi göra för att det ska bli nitton istället? Hur många blir det om ALLA barn håller upp åtta fingrar? Hur många fingrar är hundra?

Ingen var tvingad att delta. Ingen behövde göra ett prov och inga kunskapskrav pickade mig i bakhuvudet. Barnen bestämde samtalsämne enligt eget intresse, det är otroligt vilken skillnad det gör för motivationen. När samtalet till sist kunde avslutas med en definition av vad matematik egentligen är, och en flicka glatt utropade "matematik är roligt!" kunde jag känna mig riktigt nöjd. Detta ögonblick var värt alla tidiga morgnar och långa pendlar. Jag är så glad att jag är förskollärare.