Konsten att delegera

Ja, det är mycket som ska göras i detta yrke. En annorlunda sak med sommarförskolan, jämfört med ordinarie verksamhet, är att vi är så många i personalen jämfört med antal barn. Det är långt ifrån alla barn som anmäler närvaro för sommaren som faktiskt kommer. Men personalen kommer. Och med dem kommer en lyx som vi i normala fall inte har råd med - extra tid.
 
Visst vore det trevligt att ta semester hela sommaren, men på ett sätt tycker jag om att vara här under sommarförskolan. Jag har varit pedagogiskt ansvarig under de veckor jag jobbat och varje dag haft möjlighet att ta ut två timmar planeringstid för att arbeta med dokumentation av dagens arbete och förberedelse inför nästa dag.

Två timmar. Varje dag. Vilken superlyx! Tänk att för en gångs skull kunna känna sig färdig med något. Under sommaren har vi arbetat med projektet "Rörelse: inom och utom" och det känns som att vi på fyra veckor hunnit ungefär lika mycket aktiviteter och dokumentation och lärdomar som man i normala fall skulle hinna på fyra terminer. Och så hinner man förbereda sig inför kommande termin, dessutom.

Allt detta får mig att fundera på hur jag normalt fördelar min tid. Jag har insett att jag sällan delegerar uppgifter till andra än mig själv. På sommaren går det utmärkt att göra så, under terminerna kanske det inte håller på samma sätt. Man måste prioritera. Ibland är det nästan en slump vad som råkade bli viktigast just då. "Nej jag hann inte skriva någon kortreflektion om dagens aktivitet, det tog 20 minuter att städa färg i ateljén och sedan skulle vi äta och sedan måste jag torka bord och så behövdes hjälp med påklädning..."

 
Hade jag kunnat delegera penseltvätt till någon annan? Kanske. Gör jag det? Nej. Frågan är om jag ens vill göra det. Jag vill faktiskt stå en stund och tvätta penslar, för det rensar ur hjärnan ett ögonblick. Jag måste få tänka på ingenting en stund. Jag skulle kunna låta vem som helst torka bord, men det är nästan en lyxstund att få göra det själv. Ibland är det skönt att koppla bort alla tankar och bara torka.

För ett par år sedan läste jag en kurs som hette Stresshantering och arbetsbelastning för lärare. Där lärde jag mig hur viktigt det är att kunna delegera "icke-kvalificerade" arbetsuppgifter för att orka med allt det andra. Men frågan blir då, hur ska jag orka med, om jag inte får tvätta penslar ibland?

Min egen förskola...

Om jag någonsin får vara med och öppna helt ny förskola, då är jag redo med namnet nu. (Ja, jag älskar att sätta namn på saker, bäbisnamn, filmmanuskript, förskolor, you name it.)

Min förskola skulle heta Förskolan Sagoskogen, av två anledningar. Det visar hur viktigt både språk/litteratur och natur/miljö är för mig. Plus att de tre avdelningarna skulle få namn som är kickass:

Småbarn på avdelning Sjumilaskogen. Mellan-avdelningen Sherwoodskogen. Och de största barnen bor i Mörkmårdsskogen. Samtliga med lämpliga litterära referenser i avdelningens dekoration.

Och själv skulle jag såklart jobba på mellan, för då har jag belägg för att cirka tusen gånger per dag utropa MOT SHERWOODSKOOOGEN! xD

Makt och fullvärdighet

Jag har alltid kännt att jag inte riktigt "hörde hemma" i min omgivning. Jag har haft svårt att identifiera mig med det jag uppfattat som majoriteten av samhället. Men på senare tid har dett skett något märkligt. Radiopratare känns intressantare. Bloggare känns uthärdliga. Ny musik börjar bli bättre och ny forskning relevant. De populäraste hemsidorna, produkterna, tidningarna, podcasterna - allt verkar mer intressant. Jag kan identifiera mig mer och oftare. Jag vet inte om jag på rätt sätt kan beskriva den märkliga känsla jag upplevt på senaste.

Då inser jag något. För det finns en skillnad inte bara med mig, utan med samhället om man jämför nutid med dåtid. Just nu finns det fler människor i närheten av min egen ålder som skapar, som arbetar, som bestämmer, som influerar, än någonsin förut. Min generation har blivit vuxen - och vunnit ökat makt.

Jag känner lycka över detta. Jag känner även sorg över det allt mer bekräftade faktum att barn saknar makt, saknar demokrati, saknar influens över sin omvärld. Det är inte önskvärt att vara barn, och det är inte önskvärt för vuxna att lyssna på barn. Barn skapar inte media. Det är vuxna som skapar "barnmedia". De får inte sin kultur och sina tankar uppmärksammade alls på det sätt som jag just nu börjar erfara.

Jag märkte det redan kring sex års ålder. Jag gick i sexårsverksamhet och hade "slutat leka" för jag tyckte att det var "barnsligt". Att vara barn och vara barnslig var icke strävansvärt. Man skulle vara stor, man skulle vara vuxen. Samtidigt uppmanade de vuxna ständigt, "ni vet inte hur bra ni har det, passa på att leka och vara barn medan ni kan!". Jag begrep aldrig vad det var jag skulle passa på med. Jag var alldeles för upptagen med att försöka växa upp så fort som möjligt och bli en fullvärdig människa.

Jag undrar när höjdpunkten av min generations influens inträffar. Nu är vi ännu en minoritet på arbetsmarknad och i media. Når vi en punkt då vi befodrats och vunnit tillit tillräckligt att bli en majoritet? Går det därefter utför, ett oundvikligt fall mot ålderdom då den nya generationen tar över makten?

Jag undrar hur det blir. Jag undrar vad vi gör med makten och kulturen medan vi har den. Tänker vi hålla fast hårt i vår egen lilla bit av historien, eller tänker vi släppa in alla människor att delta i kultur och samhällsskapande? Oavsett ålder. Är det möjligt?




Gott Nytt 2014!

Hejsan pedagoger och bloggläsare!
 
Hoppas att ni alla haft många fina helgdagar och lugna stunder om ni haft lov och semester. Till mina fd studiekamrater som nyligen skrivit klart en hög med examensarbeten - ett stort GRATTIS och lycka till med framtiden!
 
Ni har kanske märkt att jag varit ganska inaktiv med det pedagogiska bloggandet. Jag har varit tjänstledig en tid av familjeskäl. Nu ser jag dock fram emot planeringsdag med kollegorna på tisdag, och sedan att få träffa alla barn igen på onsdag. Härligt!
 
Styrka och lycka till er alla detta nya år!

Barnperspektiv

Har ni någonsin undrat hur barnen ser er som pedagoger? Kanske tittar de uppåt och får syn på detta:


Bilden ovan är tagen av ett barn på min förskola. De kanske känner sig lite uttittade när vi kommer där, ständigt kikande, bedömande, utvärderande och observerande! ;)

Skämt åsido så är det väldigt spännande att titta igenom vilka bilder som finns i kameran när barngruppen har sprungit runt med den på gården en hel dag. Där finns bilder av kamrater, ibland prydligt uppställda för fotografering, ibland avslappnat naturliga och fulla av personlighet. Där finns bilder av föremål som barnen tycker är spännande: småkryp, löv, träd, cyklarna, sandleksaker, sandslott, gropar, samtliga olika hål i klätterställningen...

Det finns suddiga bilder tagna i förbifarten. Det finns genomtänkta kompositioner som är riktigt vackra att titta på. Tänk vilken skatt jag sitter på nu, hundratals bilder och miljoner pixlar - från barnens perspektiv.

Om observation

Att observera, dokumentera och dra slutsatser är inte lätt! Det märkte jag redan när vi arbetade med vårt examensarbete i våras, vi hade valt en metod som innebar nogranna studier av omfattande videomaterial. Men det är också fantastisk roligt och spännande om man genom observation kan upptäcka något om hur barnen tänker eller få insikt om något man missuppfattat.

På vår arbetsplats har vi ett observationsschema med kolumnerna Barnen gör, Barnen säger, Reflektioner och Kopplingar till läroplan. Det gäller att verkligen skilja på vad barnen konkret gör och vad vi omedvetet tolkar att de gör. Idag såg jag till exempel en liten flicka på gården som plockade upp grus med handen och långsamt släppte ner i flaket på en plastig traktor. Det var vad hon konkret gjorde. Men vad undersökte hon egentligen? Mängder? Volym? Tyngdkraften? Vikt? Ljudet av grus mot plast? Det vet jag inte. Men jag påminner mig ännu en gång om allt som finns att se och tolka och upptäcka i barnens lek.

Framåt mot nya upptäckter i det pedagogiska arbetet!




Det är härligt när det händer...

... att snacket vid mellanmålet, på barnens initiativ, sprängfylls med diskussioner om addition, tians multiplikationstabell och storheten hos talet hundra. Mer än en halvtimme satt vi, vissa aktivt frågande och svarande, andra ivrigt lyssnande, och räknade på fingrarna och hittade på matematiska problem. Hur många fingrar har vi om du håller upp åtta och jag håller upp åtta? Hur ska vi göra för att det ska bli nitton istället? Hur många blir det om ALLA barn håller upp åtta fingrar? Hur många fingrar är hundra?

Ingen var tvingad att delta. Ingen behövde göra ett prov och inga kunskapskrav pickade mig i bakhuvudet. Barnen bestämde samtalsämne enligt eget intresse, det är otroligt vilken skillnad det gör för motivationen. När samtalet till sist kunde avslutas med en definition av vad matematik egentligen är, och en flicka glatt utropade "matematik är roligt!" kunde jag känna mig riktigt nöjd. Detta ögonblick var värt alla tidiga morgnar och långa pendlar. Jag är så glad att jag är förskollärare.

Praktisk erfarenhet

Det är sommar i förskolan. Barnen är få och planeringen tunn. Jag utnyttjar spontana tillfällen för lärande och badar barnen i språk och omsorg. Ibland får jag en vag tanke, "man kanske skulle hålla ett pass drama eller något...?", men det passerar snabbt. Barnen njuter av att leka fritt och stora åldersskillnader gör det svårt att skapa ledd aktivitet på lagom nivå.

En bra sak med detta är att jag får möjlighet att fokusera på praktisk erfarenhet. Ett av mina utvecklingsområden har att göra med att sätta gränser, följa rutiner och vara tydlig och konsekvent. Detta, samt uppdraget att garantera säkerhet och främja trygghet, är något jag kan träna under sommaren. Mindre pedagogik och mer omsorg blir det, just nu. Jag har mycket praktiskt att lära från de som jobbat länge.

Jag får ursäkta dålig uppdatering på bloggen, vilket delvis beror på att jag bloggar via en dålig app. Jag kan inte spara utkast, ändra kategori, lägga till taggar, radera eller ändra i publicerade inlägg. Flera gånger har jag knappat fram långa texter i telefonen som aldrig publicerats utan bara försvunnit. Irriterande. Hoppas att jag kan fixa en bättre lösning på detta.

Ha en fortsatt trevlig sommar, både ni som jobbar och ni som semestrar!

Sommar med variation

Nu har jag även jobbat en hel arbetsvecka med min "rätta" åldersgrupp, de äldsta barnen i förskolan. Visserligen är vi ute mycket och alla åldrar blandas på gården, men man kan fokusera på annat om man inte har huvudansvar för minstingarnas rutiner och behov. Vi har utflyktat, ritat, läst, pysslat, lekt, grävt och allt annat som barnen vill. Det är spännande att ha tid att locka och inspirera med miljön, istället för att planera massor av pass som alla måste göra (som i skolan). Vilken kick när man tar med en bok eller ett material och ser hur barnen själva hittar, väljer, provar, frågar, önskar, utforskar och samspelar.

Nu har det varit få barn ett tag och nästa vecka blir vi ännu färre. Då ska vi slå ihop verksamheten med flera andra förskolor, så det blir mycket nytt och många barn! Knappt hinner man vänja sig vid något innan allt ändras, så är det nog både med verksamheter och med barn i allmänhet. So, bring on new challenges!

Första arbetsplatsen

Nu bor jag på ny ort, har en ny app för att blogga med telefonen, en ny kategori "Introduktionsåret" och har en ny arbetsplats där jag nu avklarat mina sex första arbetsdagar som examinerad, behörig pedagog.

Kollegorna har som tur är mjukstartat mig och jag lär mig steg för steg rutiner, namn, tecken som stöd, hur man öppnar, stänger, förbereder frukost, larmar, byter blöjor, hittar material, använder likabehandlingsplanen och så vidare.

I höst ska jag arbeta med barn i åldern 4-5, men just nu är det personalbrist på småbarnsavdelningen, så jag hjälper till där. Visst har jag arbetat med de minsta förut på VFU, men endast i blandad grupp. Jag fascineras allt mer av barnens kompetens och den miljö som pedagogerna ordnat på deras höjd, på så vis får de chansen att klara av själva och växa som handlingskraftiga individer.

På bussen dit och hem skriver jag dagbok om dagens händelser, man glömmer så snabbt om man inte dokumenterar. Jag känner även redan suget efter att läsa mer och reflektera. Hittills har jag läst "Balanskonster för nya lärare" (en gåva från min senaste VFU-handledare) och är mitt i "Filosofi: 100 stora tänkare" (födelsedagspresent från min bror).



Med de små barnen tänker jag mest på språk, matematik och naturkunskap, de bildar ständigt nya begrepp, utökar sin taluppfattning och betraktar naturen och
omgivningen med intresse. Att hitta en humla på gården kan bli dagens höjdpunkt. Det är så spännande att de betydelsen av närmaste utvecklingszon med de små, med vår hjälp tar de sig vidare: 1) har aldrig åkt kana, 2) kan åka om en vuxen sitter bakom, 3) kan åka om en vuxen håller handen och huvudet, 4) kan åka om en vuxen knappt nuddar huvudet, 5) kan åka om vuxen fångar, 6) kan åka själv, 7) kan hjälpa andra. Även teorier om anknytning har redan visat sig användbara, det är så spännande att se teori och praktik flyta ihop.

Dags för långhelg, och så ska jag krya på mig från första bacillinvationen. Längtar tills jag är mer resistent!

Trevlig Midsommar!


bloglovin

bloglovin

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Vetenskap bloggar

RSS 2.0