Musiken & Pedagogiken

Vissa människor verkar aldrig ha någon aning om vilket håll deras liv är på väg. Häromdagen hörde jag den där låten från 70-talet... Du, efter plugget, det fixar sig alltid. Du, efter plugget, det löser sig nog.
Den inställningen skrämmer mig. Jag måste ha en plan! Spelar ingen roll om planen i slutändan inte efterföljs utan måste skrivas om drastiskt. Det gör inte så mycket. Till exempel... så här såg min plan ut när jag slutade nian:

• "Jag ska gå tre gymnasieår på International Baccalaureate och få världens bredaste kompetens och komma på vad jag vill göra i livet. Sen ska jag resa utomlands och jobba där och livet kommer vara underbart."

Ojdå... så blev det ju inte alls. När hösten kom bytte jag gymnasium och inriktning och flyttade hemifrån. Så kan det gå. Det var ett par veckor där under plan-bytet då det mentala läget var ren panik, men sen var det bara att hitta ny plan och köra på igen. Halvvägs igenom gymnasiet såg planen ut såhär:

• "Jag ska ta studenten från medieprogrammet och sen ska jag flytta till England. Med min mediekompetens kommer jag in på West Nottinghamshire College för att läsa Interactive Media i två år, och livet kommer vara underbart."

Ja, den planen gick också bort. Mitt livs kärlek i England, som var varför jag valt just Nottinghamshire, bestämde sig för att lämna sitt land bakom sig och flytta till mig i Sverige istället. Vips var vi bofasta i lilla Slite på Gotland! Hej och hå. Det blev bra i slutändan och nu ser planen ut såhär.

• "Jag ska läsa sju terminer vid Högskolan på Gotland för att bli lärare. Sedan ska vi komma på var vi vill bo, flytta dit och så hittar jag fast jobb som lärare på ett lågstadie. Jag jobbar i några år innan vi kan fundera på att skaffa barn (ett eller kanske två) och lever lyckliga i alla våra dagar, amen."

Sen får vi se hur det går med denna nya plan. Om tio år kanske jag jobbar som... bibliotekarie i Berlin som extraknäcker med gitarren på jazzklubb? Vem vet. :)