"Jag kunde!"
Tillfällen att observera spontana lärtillfällen får man inte bara i förskolan, utan de dyker förstås upp överallt där det finns barn. Häromdagen stog jag i kö i affären bakom en ca 2-årig flicka och hennes mormor.
Den dagen hade jag precis läst Det tidiga språkbadet och kunde inte låta bli att spana in hur duktig mormor var på att benämna alla matvaror och se till att flickan blev intresserad och deltog. Hon jämförde stora lökar med små lökar och flickan visade hela tiden att hon förstod vad som menades när hon tog rätt matvara för att lägga upp på bandet. Tänk så kloka de är!
Först var flickan lite blyg för att gå så nära mannen som satt i kassan och få ögonkontakt när hon lade upp varor. Då förklarade mormor så bra att alla är blyga ibland men mannen i kassan vill bara säga hej och så ska han ta betalt för våra varor... Snart var blygheten borta och det hela gick som en dans.
Innan jag försvann med min egen matkasse såg jag flickan vända sig mot mormor med ett leende så stort att nappen trillade ur: "Jag kunde, momo!"
Sån kompetensglädje gör mig varm i själen.
Den dagen hade jag precis läst Det tidiga språkbadet och kunde inte låta bli att spana in hur duktig mormor var på att benämna alla matvaror och se till att flickan blev intresserad och deltog. Hon jämförde stora lökar med små lökar och flickan visade hela tiden att hon förstod vad som menades när hon tog rätt matvara för att lägga upp på bandet. Tänk så kloka de är!
Först var flickan lite blyg för att gå så nära mannen som satt i kassan och få ögonkontakt när hon lade upp varor. Då förklarade mormor så bra att alla är blyga ibland men mannen i kassan vill bara säga hej och så ska han ta betalt för våra varor... Snart var blygheten borta och det hela gick som en dans.
Innan jag försvann med min egen matkasse såg jag flickan vända sig mot mormor med ett leende så stort att nappen trillade ur: "Jag kunde, momo!"
Sån kompetensglädje gör mig varm i själen.
Kommentarer
Trackback
