Musiken & Pedagogiken

Denna vecka var vi ute på fältstudier och intervjuade och observerade förskolebarn angående matematik. En intressant reflektion fick jag själv eftersom jag återvände till en förskola där jag gjort VFU tidigare. Sist jag var där såg jag massor av deras språkarbete och funderade då på varför man inte anordnade några matematiska aktiviteter. Nu när jag var tillbaka, mitt uppe i att läsa matematikkursen, så såg jag plötsligt! Det fanns matematik överallt! Man måste räkna hur många barn som ska till skolrestaurangen, man jämför ålder, man räknar naturföremål som man hittar och jämför deras storlekar... det var antal, färger, lägesord och mönster överallt. Och nu kunde jag se det, för nu hade jag matematikglasögonen på.

En sak vi och många andra upptäcker, är att barn har svårt att svara på frågan "vad tycker du att matematik är?", möjligen om man sa "matte" istället, men då tänkte de på skola och läxor, inte på sina egna kunskaper. Kanske är det så att man arbetar med mycket bra matematiska saker i förskolan, men glömmer bort att berätta för barnen att det är matematik vi håller på med? Det är risk att matematik blir någon svårt, som bara händer i skolan och som inte har någonting med mig och mina kunskaper att göra. Man behöver höra begreppet ofta och i olika situationer, annars blir definitionen för snäv när barnen drar slutsatser: ett barn svarade "matematik är när man sorterar knappar i olika högar". En bra start, men begreppet behöver vara bredare!

Vi hade även workshop på Fenomenalen med tema geometriska former och mönster. Tänk att man lär sig något nytt och konkretiserar på ett nytt sätt varje gång!