Reflektioner om metodkurs
1.
Bibliotekarien berättade hur studenter brukar komma till henne och säga “det verkar så enkelt när ni gör det”. Ungefär så känns det nu. Att lyssna till forskningsexempel är mycket intressant och jag har lätt att förstå hur teoretiska perspektiv hänger ihop med det forskningsobjekt som ska undersökas och varför man valt en viss metod. När det kommer till planering av den egna studien känns det genast mer komplicerat.
Klurigast är det att veta vad som egentligen är en giltig frågeställning, som dessutom är av relevans att studera. Jag fruktar att bli normativ i min utgångspunkt, vilket ledde till redigering av mina huvudfrågor och nu undrar jag istället om jag är för deskriptiv. Det är svårt att veta vad som menas med analytiska frågor och hur jag skall kunna skapa dessa. En annan svår bit är teoretisk utgångspunkt, jag behöver nog få respons på mitt första utkast innan jag kan börja spekulera om detta.
I övrigt kan jag säga att introduktionen till litteratursökning var mycket givande och gjorde att jag nu mer effektivt kan hitta ny litteratur från olika databaser. Att hitta rätt litteratur känns kritiskt för examensarbetet, när jag väl beslutat närmare om frågeställningar och teori ser jag fram emot att få hitta och värdera olika källor.
2.
Nu börjar metoderna och uppsatsens olika delar att falla på plats lite bättre. Efter feedback på TEXT 1 har jag helt tänkt om med mitt syfte och metod, nu tror jag att jag hittat det forskningsobjekt som jag egentligen är intresserad av. Istället för att lägga fokus vid pedagogernas uppfattningar vill jag stå i centrum av det som händer - jag vill observera de lärandesituationer som faktiskt sker i mötet mellan barnet och det digitala spelet. Här kan jag gå djupare i analysen, här finns reella data som känns meningsfulla.
Jag har formulerat min metod inför workshop, men det är fortfarande många delar av metoden som behöver redas ut, många små val att ta ställning till. Här känner jag mig lite kluven eftersom jag gärna vill arbeta med ”stimulated recall”, en specifik metod som del av videoobservation, som faktiskt inte behandlas i varken föreläsningar eller litteratur. Istället har jag sökt egna metodkällor och hoppas att vi tillåts använda den metod vi vill ha när det blir dags för examensarbete. Jag tror även att det blir en viss skillnad på den metod jag måste använda nu, under stor tidspress i pilotstudie, och den fulländade metod som jag hoppas använda i den riktiga studien.
Teoretiska perspektiv är fortfarande klurigt men känns mer spännande nu, det är ju de som erbjuder verktygen för den viktiga analysen. Jag hoppas kunna argumentera för användandet av Gees lärandeprinciper, även om det är en ganska ny ”teori”. Förhoppningsvis kan den dock kombineras med äldre, mer erkända teorier om lärande.
3.
Källkritik är naturligtvis en grundläggande aspekt av forskning. Om källorna är opålitliga eller irrelevanta så faller hela arbetet platt. Som tur är tycker jag att vi talat om detta genomgående under utbildningen, så att vi är väl förberedda. Jag själv gick medieprogrammet på gymnasiet och påbörjade redan då mina reflektioner om källor, texter med underliggande kommersiella motiv och liknande.
I övrigt börjar arbetet att hänga ihop. Jag måste minnas att hela tiden motivera mina val - av källor, av teorier, av metoder, av urval. Det kommande fältarbetet tror jag kommer att bli helt avgörande, jag måste prova mina analysredskap. När man provat i liten skala får man säkert tänka om lite, men jag hoppas att det blir lättare att se hur metoder och urval behöver redigeras för att fungera på bästa sätt.
4.
Att sätta sig in i olika paradigm och olika perspektiv på samhällsvetenskapen är utmanande men absolut en del av allmänbildningen inom vår typ av studier. Det känns logiskt att studenterna i Norge läser Gilje & Grimens bok i början av sin utbildning. Å andra sidan vet jag inte hur mycket jag skulle ha begripigt av denna litteratur för tre år sedan, det är lite Catch 22 - jag hade velat veta allt detta tidigare men vet inte om jag skulle förstå allt detta tidigare.
Samma situation uppstår med PM-skrivande i denna kurs. Vi ska skriva planer för forskning samtidigt som vi lär oss hur vi ska planera forskning. Man måste lära sig allt samtidigt men på samma gång måste man börja någonstans. Det liknar den hermeneutiska cirkeln lite grann, från helhet till del till helhet till del till helhet.
Nu är kursen nästan slut och meningen med forskningsrapportens olika delar och hur de hör ihop känns allt klarare. Snart är det dags att påbörja den egna forskningen på allvar - spännande!
