Nu har jag även jobbat en hel arbetsvecka med min "rätta" åldersgrupp, de äldsta barnen i förskolan. Visserligen är vi ute mycket och alla åldrar blandas på gården, men man kan fokusera på annat om man inte har huvudansvar för minstingarnas rutiner och behov. Vi har utflyktat, ritat, läst, pysslat, lekt, grävt och allt annat som barnen vill. Det är spännande att ha tid att locka och inspirera med miljön, istället för att planera massor av pass som alla måste göra (som i skolan). Vilken kick när man tar med en bok eller ett material och ser hur barnen själva hittar, väljer, provar, frågar, önskar, utforskar och samspelar. Nu har det varit få barn ett tag och nästa vecka blir vi ännu färre. Då ska vi slå ihop verksamheten med flera andra förskolor, så det blir mycket nytt och många barn! Knappt hinner man vänja sig vid något innan allt ändras, så är det nog både med verksamheter och med barn i allmänhet. So, bring on new challenges!
Nu bor jag på ny ort, har en ny app för att blogga med telefonen, en ny kategori "Introduktionsåret" och har en ny arbetsplats där jag nu avklarat mina sex första arbetsdagar som examinerad, behörig pedagog. Kollegorna har som tur är mjukstartat mig och jag lär mig steg för steg rutiner, namn, tecken som stöd, hur man öppnar, stänger, förbereder frukost, larmar, byter blöjor, hittar material, använder likabehandlingsplanen och så vidare.I höst ska jag arbeta med barn i åldern 4-5, men just nu är det personalbrist på småbarnsavdelningen, så jag hjälper till där. Visst har jag arbetat med de minsta förut på VFU, men endast i blandad grupp. Jag fascineras allt mer av barnens kompetens och den miljö som pedagogerna ordnat på deras höjd, på så vis får de chansen att klara av själva och växa som handlingskraftiga individer. På bussen dit och hem skriver jag dagbok om dagens händelser, man glömmer så snabbt om man inte dokumenterar. Jag känner även redan suget efter att läsa mer och reflektera. Hittills har jag läst "Balanskonster för nya lärare" (en gåva från min senaste VFU-handledare) och är mitt i "Filosofi: 100 stora tänkare" (födelsedagspresent från min bror). Med de små barnen tänker jag mest på språk, matematik och naturkunskap, de bildar ständigt nya begrepp, utökar sin taluppfattning och betraktar naturen och omgivningen med intresse. Att hitta en humla på gården kan bli dagens höjdpunkt. Det är så spännande att de betydelsen av närmaste utvecklingszon med de små, med vår hjälp tar de sig vidare: 1) har aldrig åkt kana, 2) kan åka om en vuxen sitter bakom, 3) kan åka om en vuxen håller handen och huvudet, 4) kan åka om en vuxen knappt nuddar huvudet, 5) kan åka om vuxen fångar, 6) kan åka själv, 7) kan hjälpa andra. Även teorier om anknytning har redan visat sig användbara, det är så spännande att se teori och praktik flyta ihop. Dags för långhelg, och så ska jag krya på mig från första bacillinvationen. Längtar tills jag är mer resistent! Trevlig Midsommar!
Nu har det varit få barn ett tag och nästa vecka blir vi ännu färre. Då ska vi slå ihop verksamheten med flera andra förskolor, så det blir mycket nytt och många barn! Knappt hinner man vänja sig vid något innan allt ändras, så är det nog både med verksamheter och med barn i allmänhet. So, bring on new challenges!
Med de små barnen tänker jag mest på språk, matematik och naturkunskap, de bildar ständigt nya begrepp, utökar sin taluppfattning och betraktar naturen och omgivningen med intresse. Att hitta en humla på gården kan bli dagens höjdpunkt. Det är så spännande att de betydelsen av närmaste utvecklingszon med de små, med vår hjälp tar de sig vidare: 1) har aldrig åkt kana, 2) kan åka om en vuxen sitter bakom, 3) kan åka om en vuxen håller handen och huvudet, 4) kan åka om en vuxen knappt nuddar huvudet, 5) kan åka om vuxen fångar, 6) kan åka själv, 7) kan hjälpa andra. Även teorier om anknytning har redan visat sig användbara, det är så spännande att se teori och praktik flyta ihop. Dags för långhelg, och så ska jag krya på mig från första bacillinvationen. Längtar tills jag är mer resistent! Trevlig Midsommar!
