Alla förlorar på ojämställdhet
Att se könsrelaterade makstrukturer brukar beskrivas som förmågan att se världen genom ett par genusglasögon. Det som då studeras är återkommande fenomen eller regelbundenheter inom och mellan individer, som är knutna till kön.
Det är dock viktigt att hålla i minne att könsmönster i sig själva inte är problematiska. Det är inte automatiskt fel att vara en typisk pojke/man eller flicka/kvinna i enlighet med de traditionella stereotyperna. Problem uppstår först när man finner beteendemönster som av något skäl medför olika makt och möjligheter för individerna. Att en pojke väsnas och tar plats är inget problem. Att en flicka sitter tyst och knappt syns är inget problem. Men om en pojke väsnas och tar plats så att konsekvenser blir att en flicka tystnar och knappt syns - då har vi ett jämställdhetsproblem, liksom om det omvända vore fallet.
-----------------------------
Jag har läst första kapitlet i boken Allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan, från vilken citatet ovan är hämtat.
Tyvärr är det ju alltför sant, det som sägs i inledningen, att de som allra helst borde läsa den här boken, de kommer aldrig komma sig för att göra det. Det finns många som inte tror jämställdhet är något problem här i "världens mest jämställda land" och att de enda som tycker annorlunda är arga feminister som vill skylla världens problem på männen.
Bara efter ett kapitel har jag lärt mig hur mycket vi alla förlorar på att vi har genusbaserade maktstrukturer! Det är inte bara tjejer som får ta skiten, det får ju alla killar också. Om småtjejer förväntas vara på ett sätt och killar på ett annat är inte det särskilt kul för någon.
Det är nästan värre för killar ibland, för tänk på det här:
- En tjej som vill vara lite "killig" och t ex ta för sig, säga ifrån och ta plats, hon uppmuntras av omgivningen. Tänk va bra att tjejen vet vad hon vill! Hon är minsann inte som alla andra tjejer.
- En kille som däremot vill vara lite "tjejig" och t ex leka med "tjejleksaker", sitta tyst och läsa eller tar mindre plats, honom ser man skeptiskt på. Vad är det för fel? Lillkillen är riktigt mesig! Han är ju inte alls som andra killar...
Ska man inte få vara hur man vill, och leka med vad man vill? Ha på sig vad man vill? Ska inte alla få det, här i "världens mest jämställda land"?
Det är dock viktigt att hålla i minne att könsmönster i sig själva inte är problematiska. Det är inte automatiskt fel att vara en typisk pojke/man eller flicka/kvinna i enlighet med de traditionella stereotyperna. Problem uppstår först när man finner beteendemönster som av något skäl medför olika makt och möjligheter för individerna. Att en pojke väsnas och tar plats är inget problem. Att en flicka sitter tyst och knappt syns är inget problem. Men om en pojke väsnas och tar plats så att konsekvenser blir att en flicka tystnar och knappt syns - då har vi ett jämställdhetsproblem, liksom om det omvända vore fallet.
-----------------------------
Jag har läst första kapitlet i boken Allt du behöver veta innan du börjar arbeta med jämställdhet i skolan, från vilken citatet ovan är hämtat.
Tyvärr är det ju alltför sant, det som sägs i inledningen, att de som allra helst borde läsa den här boken, de kommer aldrig komma sig för att göra det. Det finns många som inte tror jämställdhet är något problem här i "världens mest jämställda land" och att de enda som tycker annorlunda är arga feminister som vill skylla världens problem på männen.
Bara efter ett kapitel har jag lärt mig hur mycket vi alla förlorar på att vi har genusbaserade maktstrukturer! Det är inte bara tjejer som får ta skiten, det får ju alla killar också. Om småtjejer förväntas vara på ett sätt och killar på ett annat är inte det särskilt kul för någon.
Det är nästan värre för killar ibland, för tänk på det här:
- En tjej som vill vara lite "killig" och t ex ta för sig, säga ifrån och ta plats, hon uppmuntras av omgivningen. Tänk va bra att tjejen vet vad hon vill! Hon är minsann inte som alla andra tjejer.
- En kille som däremot vill vara lite "tjejig" och t ex leka med "tjejleksaker", sitta tyst och läsa eller tar mindre plats, honom ser man skeptiskt på. Vad är det för fel? Lillkillen är riktigt mesig! Han är ju inte alls som andra killar...
Ska man inte få vara hur man vill, och leka med vad man vill? Ha på sig vad man vill? Ska inte alla få det, här i "världens mest jämställda land"?
Kommentarer
Trackback
