Vecka 24 (VT11)
(Copy-paste från min internlogg för kursdeltagare, innehållet kan därför vara smått förvirrande för utomstående. Har dock ingen tid att skriva om, så hoppas det ändå ger någon insight.)
Efter en intensiv vecka förra veckan var det skönt med tre hela dagar för skrivande och läsning. Trodde det skulle bli svårt med så kort tid att skriva, men det löste sig till slut, som vanligt fick jag utrymmesproblem och kunde inte förstå varför jag bara att påbörjat mina resonemang och redan fyllde hälften av utrymmet. ^^
Alla tolkade nog skrivuppgiften lite olika och det ska bli intressant att se hur omdömet blir när det kommer tillbaka. Man vill ju berätta så mycket om det förflutna, men det riktigt svåra är ju nutid och framtid! Sedan läste jag "tio år efter förskolereformen" på onsdagen och önskade genast att det varit med i skrivuppgiften, då hade det varit lite lättare med det nutida perspektivet.
Tyckte verkligen om föreläsningen med Maria Hedefalk, särskilt intressant om man verkligen läst artiklarna ordentligt. Underbara exempel om barnens kompetens och drivkraft - tänk att vi är så dåliga på att låta dem utnyttja deras förmågor! Säger även något om ämnet när det finns så lite forskning om "utbildning för HU". Man blir nästan sugen med C-uppsatsen, bara man är försiktig och inte väljer för stor omfattning.
Som vanligt lyckas Stefan vidga mina perspektiv. Många verkade ha det svårt med den "negativa" inledningen, men jag blir bara inspirerad och imponerad när man lyckas tänka på högre nivåer och på helt nya sätt. Våra tankegångar blir så små och oviktiga ibland! Faktiskt så är vi ju inte mer än "en fjärt i universum", jag tror det är ett viktigt perspektiv som man inte måste bli livrädd för. Våga tänka nytt!
Jag har reflekterat lite om hur HU-frågor fungerar i det mänsliga medvetandet, och drar paralleller med de fem faser man pratar om inom medicin - de fem faser som en döende patient går igenom efter att de får nyheten att de inte kommer överleva.
1. DENIAL (förnekelse)
2. ANGER (ilska)
3. BARGANING (förhandlande)
4. DEPRESSION
5. ACCEPTANCE
För många människor blir nog dessa problem så stora att de fortfarande sitter fast i förnekelsefasen. Andra hänger upp sig på fas två och blir arga och militanta. Jag tror inte att vi kan göra något konstruktivt tillsammans innan vi nått den sista fasen och därifrån kan arbeta oss vidare med vad vi ska göra åt våra problem.
Mycket tankar, som sagt skingras de nog snart för vinden!
Trevlig helg!
Efter en intensiv vecka förra veckan var det skönt med tre hela dagar för skrivande och läsning. Trodde det skulle bli svårt med så kort tid att skriva, men det löste sig till slut, som vanligt fick jag utrymmesproblem och kunde inte förstå varför jag bara att påbörjat mina resonemang och redan fyllde hälften av utrymmet. ^^
Alla tolkade nog skrivuppgiften lite olika och det ska bli intressant att se hur omdömet blir när det kommer tillbaka. Man vill ju berätta så mycket om det förflutna, men det riktigt svåra är ju nutid och framtid! Sedan läste jag "tio år efter förskolereformen" på onsdagen och önskade genast att det varit med i skrivuppgiften, då hade det varit lite lättare med det nutida perspektivet.
Tyckte verkligen om föreläsningen med Maria Hedefalk, särskilt intressant om man verkligen läst artiklarna ordentligt. Underbara exempel om barnens kompetens och drivkraft - tänk att vi är så dåliga på att låta dem utnyttja deras förmågor! Säger även något om ämnet när det finns så lite forskning om "utbildning för HU". Man blir nästan sugen med C-uppsatsen, bara man är försiktig och inte väljer för stor omfattning.
Som vanligt lyckas Stefan vidga mina perspektiv. Många verkade ha det svårt med den "negativa" inledningen, men jag blir bara inspirerad och imponerad när man lyckas tänka på högre nivåer och på helt nya sätt. Våra tankegångar blir så små och oviktiga ibland! Faktiskt så är vi ju inte mer än "en fjärt i universum", jag tror det är ett viktigt perspektiv som man inte måste bli livrädd för. Våga tänka nytt!
Jag har reflekterat lite om hur HU-frågor fungerar i det mänsliga medvetandet, och drar paralleller med de fem faser man pratar om inom medicin - de fem faser som en döende patient går igenom efter att de får nyheten att de inte kommer överleva.
1. DENIAL (förnekelse)
2. ANGER (ilska)
3. BARGANING (förhandlande)
4. DEPRESSION
5. ACCEPTANCE
För många människor blir nog dessa problem så stora att de fortfarande sitter fast i förnekelsefasen. Andra hänger upp sig på fas två och blir arga och militanta. Jag tror inte att vi kan göra något konstruktivt tillsammans innan vi nått den sista fasen och därifrån kan arbeta oss vidare med vad vi ska göra åt våra problem.
Mycket tankar, som sagt skingras de nog snart för vinden!
Trevlig helg!
Kommentarer
Trackback
