Litteratursammanfattning: Ett sociokulturellt perspektiv
(Ett exempel på en kort skriftlig uppgift denna termin.)
Boken Förskolebarns gemensamma lekar (Löfdahl 2004) inleds med ett kapitel om kommunikation ur ett sociokulturellt perspektiv, där man betonar relationen mellan individ och omgivning. Kulturen är barnens gemensamma ram och inom den är individen tillåten att leka och utforska. Förskolan är barnens omgivning och utgör en kontext, ett sammanhang. Barn använder sig av olika redskap, till exempel fysiska artefakter och det talade språket, för att kommunicera budskap. Att hantera verkligheten med hjälp av dessa redskap kallas mediering.
Barnen skapar i leken gemensam mening för ord, symboler och föremål och skapar därmed en intersubjektivitet, ett delvis gemensamt medvetande. Barn är skickliga på att känna igen olika lekars diskurser, de har alla olika regler och subkulturer som man kan hitta tillbaka till genom att referera till rätt diskurs. Författaren ger ett exempel med uttrycket ”Jag väljer dig!” som barnen i en grupp känner igen som Pokémonlek med ett visst innehåll och vissa handlingar.
Språket är ett kognitivt redskap som både förmedlar och förändrar innehåll, aktörerna och deras omgivning påverkar varandra. Enligt Vygotskij skapas lärande först mellan människor (intersubjektivitet) och blir sedan en del av ”mig” när barnet gör den nya kunskapen till sin egen (internalisering).
Lisa Swahn, 2011-08-31
Boken Förskolebarns gemensamma lekar (Löfdahl 2004) inleds med ett kapitel om kommunikation ur ett sociokulturellt perspektiv, där man betonar relationen mellan individ och omgivning. Kulturen är barnens gemensamma ram och inom den är individen tillåten att leka och utforska. Förskolan är barnens omgivning och utgör en kontext, ett sammanhang. Barn använder sig av olika redskap, till exempel fysiska artefakter och det talade språket, för att kommunicera budskap. Att hantera verkligheten med hjälp av dessa redskap kallas mediering.
Barnen skapar i leken gemensam mening för ord, symboler och föremål och skapar därmed en intersubjektivitet, ett delvis gemensamt medvetande. Barn är skickliga på att känna igen olika lekars diskurser, de har alla olika regler och subkulturer som man kan hitta tillbaka till genom att referera till rätt diskurs. Författaren ger ett exempel med uttrycket ”Jag väljer dig!” som barnen i en grupp känner igen som Pokémonlek med ett visst innehåll och vissa handlingar.
Språket är ett kognitivt redskap som både förmedlar och förändrar innehåll, aktörerna och deras omgivning påverkar varandra. Enligt Vygotskij skapas lärande först mellan människor (intersubjektivitet) och blir sedan en del av ”mig” när barnet gör den nya kunskapen till sin egen (internalisering).
Lisa Swahn, 2011-08-31
Kommentarer
Trackback
