Musiken & Pedagogiken

I lördags kväll stod till sist Conchita Wurst från Österrike som årets vinnare av Eurovision Song Contest. Majoriteten av de åsikter jag hört flyga sedan dess verkar vara nöjda med resultatet. Ändå är det något som ligger och gnager. Man verkar nöjd med att hon vågar vara sig själv och har vid det här laget så gott som accepterat att alla inte följer de stereotyper länkade till det kön man är född med. Grattis världen, det tog ganska lång tid (och alla är inte där ännu).

Men ändå verkar det lite jobbigt detta, att Conchita inte heller håller sig till EN av de så kallade "motpolerna" som är vår föreställning av kön. Jag har hört kommentarer som att "man får väl bestämma sig för om man tänker vara man eller kvinna" och "nu är det dags att raka sig". Varför? Jag bara undrar, varför varför varför? Om det är ok att "byta" kön, varför i hela friden är det inte ok att stanna någonstans mitt i mellan? Vad spelar det för roll för DIG hur JAG ser ut och vilken stil jag gillar?

Vojne vojne, vi har mycket genusarbete kvar i denna värld känner jag.