Musiken & Pedagogiken

Det kom en tid i mitt liv, någon gång mot slutet av gymnasiet, när jag konstaterade den trista sanningen. Egentligen hade jag väl vetat det länge - det var ganska föga troligt att jag skulle bli framgångsrik som rockstjärna eller deltagare i Idol. Inte heller hade jag någon särskild chans som konsertpianist, tonsättare, producent, trubadur eller operasångerska på Dramaten. Det var dags att inse faktum. Dags att välja en vettig utbildning som skulle leda till jobb och göra mig till en redig människa. Jag sökte till Lärarprogrammet.

 

Och nu står jag här. Med ett gyllene tillfälle att få jobba inom musik (-undervisning) och önskar att jag samlat på mig lite fler högskolepoäng i ämnet, egentligen. Tänk att jag alltid ska lida av min beslutsångest. ;)

 

Nej men ärligt talat kan det väl ännu sluta lyckligt, eftersom jag ännu studerar så har jag valt in kurser i musik, så kan jag bygga vidare på den teoribas jag fick i Uppsala Musikklasser och Mediaprogrammet genom grund/gymnasieskola. På så vis hoppas jag utöka min lärarbehörighet till att inkludera musik åk 1-6, allt som en del i min pågående masterexamen i pedagogik. Leve valfriheten!

 

Slutet gott, men det har fått mig att fundera kring varför jag valde som jag gjorde. Jag har ju alltid älskat musik och fått all uppmuntran från vuxna och lärare. Ändå valde jag bort det, och jag tror att det var av rädsla. När jämnåriga sökte till musikhögskolor rös jag och undrade om de inte var riktigt kloka. Och jag tror att det beror på ett tankefel jag gjorde - att den enda möjligheten att arbeta med musik vore om man blev "kändis". Vilket ganska få blir. Det gjorde mig nervös, jag trodde att jag riskerade att hamna i en återvändsgränd.

 

Som tur är (!) så finns det ju många som är som mig (fast helst lite modigare). Som älskar musik. Som bär på en hunger som gör att man tar varje tillfälle att få sjunga i duschen, gå med i kören, skriva en sång till födelsedagsbarnet eller ställa upp i någon lokal musikalproduktion. Som tycker att det är viktigt att alla barn ska få studera musik i skolan. Som hittar på initiativ och stödjer lokal kultur och som gör det möjligt för oss andra att ta del av det härliga. Som hittar sina egna sätt att syssla med musik, på jobbet eller på fritiden.

 

Det tackar jag er för, ni som är modiga. Nu får jag en andra chans. Nu får jag sjunga och spela och skapa musik tillsammans med unga människor varje dag. Det är ett privilegium att få arbeta som musiklärare. Hoppas bara att eleverna har lika kul!