Musiken & Pedagogiken

Nu börjar stressen komma ikapp även mig på allvar. Det märks när jag inte ens hinner skriva logg varje vecka, då börjar det bli illa.

Snart är det deadline för terminens första större examinationsuppgift i lekkursen. Två böcker ska läsas nästa vecka. Dessutom ska jag plugga in samtligt innehåll i en tredje bok, för den ska vi ha första skriftliga salstentan på snart. Och med detta i bakhuvudet ska man vara kreativ och glad och produktiv under schemalagd lektionstid.

Sen är det b-arbetet som tickar på också...

Nu vill jag bara vila lite och få någon sorts energi tillbaka.

Jag suckade till att börja med regält inför veckans leksaksbok - jag skummade ett antal under projekt BusBussen förra terminen. Dock blev redovisningsformen mycket givande, det gällde att "föreläsa" för en kamrat i sju minuter och sammanfatta det väsentliga innehållet, med endast sju stödord för minnet. Jag har ett relativt visuellt minne, och när jag väl fått ner sju väl utvalda ord var det lättare att se de givande ämnen som trots allt fanns i texten.

Som vanligt var genuskapitlet intressant, ny lärdom var hur vi uppmuntrar barn att leka med sina leksaker - flickdockor med stora ögon som uppmuntrar interaktion och pojkfigurer med små ögon och redskap som riktas ut mot världen. Och så säger vi att "flickor och pojkar ÄR ju bara si och så" - nehej du, det är vi som skapar dem så! Man lär sig att tycka om sånt som man förväntas tycka om.

Mot slutet av veckan fick vi en välkommen extra studiedag för arbete med naturarbetet. Jag och Anna slutförde vårt mästerverk - "Sagan om Ärtan Berta"! Definitivt skönlitteratur av toppkvalitet. :)

Nu måste jag välja ut en text som är representativ för hur jag skriver på högskolan... hm. Den ska nämligen analyseras språkligt nästa vecka för att se hur jag kan förbättra mitt skrivande. Önska mig lycka till!

(Ett exempel på en kort skriftlig uppgift denna termin.)

Boken Förskolebarns gemensamma lekar (Löfdahl 2004) inleds med ett kapitel om kommunikation ur ett sociokulturellt perspektiv, där man betonar relationen mellan individ och omgivning. Kulturen är barnens gemensamma ram och inom den är individen tillåten att leka och utforska. Förskolan är barnens omgivning och utgör en kontext, ett sammanhang. Barn använder sig av olika redskap, till exempel fysiska artefakter och det talade språket, för att kommunicera budskap. Att hantera verkligheten med hjälp av dessa redskap kallas mediering.

Barnen skapar i leken gemensam mening för ord, symboler och föremål och skapar därmed en intersubjektivitet, ett delvis gemensamt medvetande. Barn är skickliga på att känna igen olika lekars diskurser, de har alla olika regler och subkulturer som man kan hitta tillbaka till genom att referera till rätt diskurs. Författaren ger ett exempel med uttrycket ”Jag väljer dig!” som barnen i en grupp känner igen som Pokémonlek med ett visst innehåll och vissa handlingar.

Språket är ett kognitivt redskap som både förmedlar och förändrar innehåll, aktörerna och deras omgivning påverkar varandra. Enligt Vygotskij skapas lärande först mellan människor (intersubjektivitet) och blir sedan en del av ”mig” när barnet gör den nya kunskapen till sin egen (internalisering).

Lisa Swahn, 2011-08-31

Andra veckan rusar förbi, mycket föreläsningar och massor med litteratur. I naturkursen har vi i par påbörjat ett första litet examinationsarbete, det går bra hittills så det publicerar jag förmodligen här så småningom. :)

I lek-kursen gräver vi djupare i vad lek är och varför den är viktig. Ska barnen släppas lösa i "fri lek"? Vad innebär det? Vad händer när pedagoger deltar? Boken Lekens möjligheter ger massor av roliga exempel och inspiration.

På tal om lek och leksaker går jag faktiskt runt och provar en själv, en mycket smart uppfinning om jag får säga det. På mitt bälte sitter en liten stegräknare som ser ut som en Pokémon-boll med en liten skärm. I den förvarar jag en digital Pokémon från DS-spelet Pokémon HeartGold. När jag är ute och går så är min Pokémon med på promenaden och tränas och blir starkare och samlar fynd på vägen. Tänk vilken smart idé för de riktiga spelnördarna som inte kommer ur huset för att de bara sitter bakom skärmar! Här har ni en leksak som motiverar dem att gå ut och gå istället, man får ju fler poäng och saker ju längre man går. Toppenidé, mer sånt vill vi ha!

Klicka här för att läsa mer om Pokémon Walker.

Sommaren är över och nu börjar TERMIN TRE av min lärarutbildning!

På skolan har vi fått lite tillskott, i året under oss börjar nu de första deltagarna i det nya Förskoleprogrammet. Under veckan har vi fått träffa på dem lite och de verkar vara härliga människor, alla ser fram emot fler samarbeten mellan årskurserna!

Jag vill även säga GRATTIS till min yngre bror som blev intagen på GAME-programmet vid Högskolan på Gotland. Kul att ha brorsan på samma skola igen (sist var år 2000?) och få lite insyn i spelprogramerarna som jag tycker är ascoola. :)

Terminens kurser handlar mycket om lek, lärande och naturvetenskap. Under Wolfgangs ledning har vi lärt oss mer om de basala förutsättningarna för liv, han påstår att vi kommer förstå alla svåra globala frågor om vi kan ha fullständig och djup förståelse för en ärtas liv. Låter intressant, vi får se hur detta utvecklas. Känns bra att lära sig lite mer ämnesbaserade kunskaper, för det här är ju sånt som barnen kommer att fråga och som vi måste veta! Hur fungerar det fröken? Varför blir det så fröken?

Första veckan gick superfort och jag återkommer med rapport om nästa vecka!
Njut av den sista sommarsolen!