Svar på kommentar från Hanna
Kommentar på aldrig säga aldrig:
Hej! Pluggar också till lärare (även om du inte börjat än) och börjar till hösten mitt andra år. Satt å kikade efter lite andra bloggar inom ämnet och hittade dig, trevligt :) Nu ska jag kika vidare, men jag återkommer säkerligen.
Och du, det där med att inte läsa det som står i parentesen, det har jag lärt mig också. Att jag nu på u-tetet lärt mig att man inte ens ska skriva parenteser helst, mer komma, förklarar ju vfr de ses överflödiga :)
Ha en bra dag
/Hanna
---------------------------
Hej själv! Tackar för medhåll, och roligt att du hittat hit! Man undrar ju varför paranteser uppfanns, om man inte ska få använda dem? (Vi gör ju det ändå, båda två.) Men man får väl vara glad, för utan slutparanteser skulle vi ju inte ha några glada smileys på nätet, eller hur? :)
Tips till alla andra, Hannas blogg är mycket trevlig så ni borde klicka er dit.
Beskrivningen lyder: "Jag är... HANNA. 21 årig kvinna som studerar till lärare på distans mot Karlstads Universitet. Jag har höga ambitioner och strävar alltid efter nya mål. I bloggen kommer jag att skriva om livet och studierna, medgång-motgång, glädje-sorg. Ja allt som kan möta en lärarstudent på väg mot drömmen, att få undervisa!"
Hej! Pluggar också till lärare (även om du inte börjat än) och börjar till hösten mitt andra år. Satt å kikade efter lite andra bloggar inom ämnet och hittade dig, trevligt :) Nu ska jag kika vidare, men jag återkommer säkerligen.
Och du, det där med att inte läsa det som står i parentesen, det har jag lärt mig också. Att jag nu på u-tetet lärt mig att man inte ens ska skriva parenteser helst, mer komma, förklarar ju vfr de ses överflödiga :)
Ha en bra dag
/Hanna
---------------------------
Hej själv! Tackar för medhåll, och roligt att du hittat hit! Man undrar ju varför paranteser uppfanns, om man inte ska få använda dem? (Vi gör ju det ändå, båda två.) Men man får väl vara glad, för utan slutparanteser skulle vi ju inte ha några glada smileys på nätet, eller hur? :)
Tips till alla andra, Hannas blogg är mycket trevlig så ni borde klicka er dit.
Beskrivningen lyder: "Jag är... HANNA. 21 årig kvinna som studerar till lärare på distans mot Karlstads Universitet. Jag har höga ambitioner och strävar alltid efter nya mål. I bloggen kommer jag att skriva om livet och studierna, medgång-motgång, glädje-sorg. Ja allt som kan möta en lärarstudent på väg mot drömmen, att få undervisa!"
Hej, godmorgon, jag ser dig.
Min lågstadieklass var den sista som vår lärare hade innan hon gick i pension. Hon var på samma gång modern och gammaldags i sitt arbetssätt, och jag tänker ofta på de taktiker hon använde dagligen som var annorlunda mot vad jag sett i andra lärare. Hon var till exempel den enda på skolan som insisterade att behålla bänkar med lock till eleverna i sin klass, istället för att gå över till bord att sitta vid, med materialet förvarat i lådor längst bak.
När jag läser kurslitteraturen om hur lärare känner att det är svårt att "se alla" under dagen, att det inte finns tid att säga godmorgon till varenda elev, då tänker jag på en regel som min första lärare höll stenhårt på. Varje morgon till första lektionen skulle man ställa upp på led utanför klassrummet innan läraren kom. När hon var där öppnade hon inte dörren innan alla var tysta, och släppte sedan in oss långsamt på led och skakade hand och sa godmorgon till alla, en i taget, tills alla var inne i tagit sin plats i bänkarna.
Jag tror det gjorde en väldig skillnad att välkomna oss på det sättet. På samma gång som hon visade auktoritet och att det skulle vara ordning och reda när vi skulle in, så visade hon oss ändå en väldig respekt tillbaka. Att skaka hand med sin lärare och se henne i ögonen varje morgon tog bara ett kort ögonblick, men gav en väldigt fin ömsesidig relation och trevlig start på dagen.
Så vill jag att mina elever ska känna inför mig.
Aldrig säga aldrig
Man måste vara försiktig med hur man svarar på barns frågor. Svaren tolkas ofta bokstavligt och tros gälla i alla situationer.
Jag läste mycket böcker tidigt och måste ha stött på min första parantes, för jag minns att jag frågade en förälder vad den betydde och fick svaret att "man måste inte läsa det som står innanför bågarna om man inte vill". Genast hoppade jag över alla paranteser. Jag kom inte till rätta med det förrän långt senare, då jag fick en tillsägelse när jag läste högt inför klassen och hoppade över en hel mening.
Jag minns också att jag i grammatiken lärde mig att man aldrig sklle stava ett ord med N-G-N. Det var väl förmodligen för att vi inte skulle stava fel på ord som regn och lugn, men aldrig är ett starkt ord. Det blev lite argumentation senare, med mellanstadiemajjen som skulle lära mig stava vissa böjda ord, som uppsjungning t ex. Jag ville inte ge mig, för fröken hade faktiskt sagt att man aldrig skulle göra så!
Och fröken har ju aldrig fel, eller...?
Jag läste mycket böcker tidigt och måste ha stött på min första parantes, för jag minns att jag frågade en förälder vad den betydde och fick svaret att "man måste inte läsa det som står innanför bågarna om man inte vill". Genast hoppade jag över alla paranteser. Jag kom inte till rätta med det förrän långt senare, då jag fick en tillsägelse när jag läste högt inför klassen och hoppade över en hel mening.
Jag minns också att jag i grammatiken lärde mig att man aldrig sklle stava ett ord med N-G-N. Det var väl förmodligen för att vi inte skulle stava fel på ord som regn och lugn, men aldrig är ett starkt ord. Det blev lite argumentation senare, med mellanstadiemajjen som skulle lära mig stava vissa böjda ord, som uppsjungning t ex. Jag ville inte ge mig, för fröken hade faktiskt sagt att man aldrig skulle göra så!
Och fröken har ju aldrig fel, eller...?
Samhällsklasser
Jag har knappt varit ute i "arbetslivet" i två veckor när jag får en plötslig insikt om samhällsklasser. Förut har jag knappast tänkt mig tillhöra någon särskild klass i hierarkin, förutom att jag är ung och andra som är äldre står över mig. Jag tänkte inte mycket på det alls och förstod nog inte riktigt när man pratade om klyftan mellan klasserna. "Sånt är väl ändå inte en stor grej i dagens Sverige", var ungefär min uppfattning.
Min insikt kom i måndags. Jag hade jobbat som städare på mitt ena jobb hela helgen, och återvände på måndagen till kontorsjobbet. Bäst när jag satt där på kontoret och knapprade på datorn, kom företagets städare in, en medelålders kvinna. Jag såg upp, och hon gav mig ett ursäktande leende innan hon började dammtorka de ytor hon kunde utan att vidröra mina papper.
Någonting i kroppsspråket sa bara PANG i mig. Som om hon måste ursäkta sin existens, att hon tyvärr måste in på mitt kontor för att sköta sitt jobb, att städa upp efter mig. Alla andra på företaget hälsar godmorgon till varandra, och man har behandlat mig som sommarjobbare på samma vis som alla äldre, fast anställda. Men mellan städaren och mig var det inte tal om att skaka hand och presentera sig. Hon skulle vara osynlig bara. Jag undrar om någon vet vad hon heter ens, fastän hon förmodligen jobbat där hur länge som helst.
Hur kan det komma sig, att jag plötsligt ligger högre i rang än henne? Vad har jag gjort som förtjänar bättre bemötande än denna hårt arbetande kvinna? Jag gör varken ett svårare eller mer ansträngande jobb än vad hon gör, jag har säkert lägre lön till och med, men ändå tillhör jag kontoret på ett sätt som hon inte gör.
Visst finns det klasstänkande i dagens Sverige, inget snack om saken. Jag känner mig helt överrumplad i denna upptäckt. Behöver liksom lite tid att smälta, tror jag.
Just nu känner jag mest något som liknar skam. Jag vill nästan be att få städa mitt eget kontor i fortsättningen.
Meriter registrerade
Gah äntligen, skönt. Nu syns meriterna på studera.nu, alltså har skolan skickat in mina betyg, posten har inte tappat bort dem, allt är klart och jag kan andas ut.
Dessutom har jag högre meritvärde än jag förväntade mig. Mina betyg ger värdet 19,8, plus mitt meritpoäng på 0,5 för kursen Mediekommunikation. Men jag måste tydligen ha fått merit värda 1,0 från andra kurser också... vilka begriper jag inte, men inte gör det mig något!
Äsch, det står ju preliminär meritvärdering. Förr eller senare räknar de väl på riktigt och inser att jag inte är hur bra som helst.
Dessutom har jag högre meritvärde än jag förväntade mig. Mina betyg ger värdet 19,8, plus mitt meritpoäng på 0,5 för kursen Mediekommunikation. Men jag måste tydligen ha fått merit värda 1,0 från andra kurser också... vilka begriper jag inte, men inte gör det mig något!
Äsch, det står ju preliminär meritvärdering. Förr eller senare räknar de väl på riktigt och inser att jag inte är hur bra som helst.
Fyra gånger tre...
Citat ur Den dolda läroplanen, sidan 95-96.
"Låt oss tjuvlyssna till ett autentiskt replikskifte under en matematiklektion. Läraren försöker hjälpa en elev som fastnat på problemet att multiplicera fyra med tre:
Få se hur det går för dig.
- Det går bra.
Men du har inte gjort uträkningen här.
- Mm.
Hur börjar du?
- Börjar med fyra gånger tre.
Mm, som blir?
- Å...åtta!
Nej, vad blir det?
- Låt mig tänka.
Fyra gånger tre. Vad är två gånger fyra?
- Det är åtta.
Mm, tre gånger fyra?
- Tretton. Nä, det är fjorton.
Nej tänk nu, du har åtta plus fyra, vad blir det? Jobbar du ordentligt? Ja, vad blir det?
- Åtta plus fyra?
Mm!
- Åtta plus fyra blir ä... ä... nie, tie, elva, tolv.
Vad blir då tre gånger fyra?
- Det vet jag inte.
Det blir alltså tolv, eller hur?
- Ja, just det.
Exemplet illustrerar en viktig undervisningsprincip som Ulf P. Lundgren givit namnet lotsning. Elevens problem är alltså att multiplicera fyra med tre. Lärarens metod att hjälpa eleven tillrätta är att förenkla problemet genom att successivt bryta ned det till allt enklare delfrågor, som här till slut blir så enkla att vem som helst kan svara på dem utan att ha en aning om vad multiplikation går ut på. Eleven ställs slutligen inför problemet att svara på frågan Det blir alltså tolv, eller hur? Den frågan klarar han galant.
"Låt oss tjuvlyssna till ett autentiskt replikskifte under en matematiklektion. Läraren försöker hjälpa en elev som fastnat på problemet att multiplicera fyra med tre:
Få se hur det går för dig.
- Det går bra.
Men du har inte gjort uträkningen här.
- Mm.
Hur börjar du?
- Börjar med fyra gånger tre.
Mm, som blir?
- Å...åtta!
Nej, vad blir det?
- Låt mig tänka.
Fyra gånger tre. Vad är två gånger fyra?
- Det är åtta.
Mm, tre gånger fyra?
- Tretton. Nä, det är fjorton.
Nej tänk nu, du har åtta plus fyra, vad blir det? Jobbar du ordentligt? Ja, vad blir det?
- Åtta plus fyra?
Mm!
- Åtta plus fyra blir ä... ä... nie, tie, elva, tolv.
Vad blir då tre gånger fyra?
- Det vet jag inte.
Det blir alltså tolv, eller hur?
- Ja, just det.
Exemplet illustrerar en viktig undervisningsprincip som Ulf P. Lundgren givit namnet lotsning. Elevens problem är alltså att multiplicera fyra med tre. Lärarens metod att hjälpa eleven tillrätta är att förenkla problemet genom att successivt bryta ned det till allt enklare delfrågor, som här till slut blir så enkla att vem som helst kan svara på dem utan att ha en aning om vad multiplikation går ut på. Eleven ställs slutligen inför problemet att svara på frågan Det blir alltså tolv, eller hur? Den frågan klarar han galant.
Tydligen behärskar eleven hjälpligt konsten att addera små tal men har inte fattat principen för multiplikation. Och inte lär han sig den genom att lotsas förbi problemen. Ändå vore det fel att säga att eleven inte lär sig något i en situation som denna. Förmodligen lär han sig åtskilligt men inte just multiplikation. Kanske lär han sig att en sån som jag kan inte lära sig matte; han lär sig något om sin egen förmåga att lära. Sådan inlärning som gäller den egna förmågan att lära har Lundgren kallat metainlärning och detta torde tillhöra de mest genomgripande lärdomar varje elev bibringas i undervisningen och bär med sig ut i livet: att han eller hon är dum och inte ska sträva efter mer framskjutna positioner senare i livet, eller klyftig med rätt att göra anspråk på en priviligierad position."
Kontrolluppgifter
Nu har det skickats ut mejl från Antagningen om att kontrollera sina uppgifter och meriter i ansökan, så att allt stämmer. Jag blev lite nervös när det stod att mina betyg borde finnas under "mina meriter" på studera.nu, och jag kollade och läste att inga meriter var registrerade.
Efter en kort panik kontaktades Antagningen som säger att det kan ta några dagar innan meriterna som min skola skickat in registreras på hemsidan. Lite klumpigt kan jag tycka. Visserligen ska min skola ha skickat in mina betyg automatiskt, men tänk om det blivit fel någonstans? Vad är det för mening att ha kontrolluppgifter om jag ändå inte ser om allt kommit in eller inte?
Tiden för att skicka in betyget själv går ut vilken dag som helst, och jag kan bara hoppas att allt fungerat som det ska. Det skulle kännas lite bättre om de där meriterna synts till innan tiden går ut.
Ta det lugnt Lisa, andas. Det gäller bara hela din framtid.
Efter en kort panik kontaktades Antagningen som säger att det kan ta några dagar innan meriterna som min skola skickat in registreras på hemsidan. Lite klumpigt kan jag tycka. Visserligen ska min skola ha skickat in mina betyg automatiskt, men tänk om det blivit fel någonstans? Vad är det för mening att ha kontrolluppgifter om jag ändå inte ser om allt kommit in eller inte?
Tiden för att skicka in betyget själv går ut vilken dag som helst, och jag kan bara hoppas att allt fungerat som det ska. Det skulle kännas lite bättre om de där meriterna synts till innan tiden går ut.
Ta det lugnt Lisa, andas. Det gäller bara hela din framtid.
"Den dolda läroplanen"
Författare: Donald Broady
ISBN: 91-7696-022-6
Ingår i kurs: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Artikeln "den dolda läroplanen",
ur KRUT 16, december 1980 - sidan 48-139.
Donald Broady talar om uttrycket "den dolda läroplanen", som ungefär betyder det som eleven lär sig i skolan utan att läraren och skolledning nödvändigtvis är medveta om att det lärts ut. Till exempel lär sig en elev som har läs och skrivsvårigheter att han eller hon alltid måste ha extra hjälp, att hon är mindre värd än de andra och därför inte borde ha så höga ambitioner i livet. Detta är inget läraren medvetet försöker lära henne förstås, men i hur hon behandlar eleverna så sker det ändå.
Broady menar att denna "läroplan" inte alltid varit dold, utan blev det i och med progressivismen. Innan dess var man mer medveten om att skolan skulle fostra och lära ut en hel massa saker förutom att läsa, skriva och räkna, särskilt när det gällde arbetarklassens barn. På senare tid är man mindre medveten om att detta sker, och Broady menar att den dolda läroplanen visserligen inte går att avskaffa, men att man kan lyfta fram den i ljuset och göra den mindre dold. Detta skulle hjälpa lärare att vara medveta om vad som faktiskt undervisas.
Boken tar upp svåra ämnen men Broady skriver på ett relativt lättläst sätt och tar några bra exempel ur autentiska skoldialoger för att understryka vad han menar. För att citera Nils Schwarts i Göteborgs-Tidningen, "...Eftersom han skriver lättläst och engagerat också om komplicerade sammanhang - en föredömlig pedagog - kan han läsas med behållning även av föräldrar. Och elever."
Nya sommarjobbet, och om arbetsvillkor för unga
Jag fick två sommarjobb till slut, och nu har jag börjat komma igång på mitt första.
Långsamt börjar jag inse hur det är att arbeta på att företag där majoriteten av arbetskraften inte är 16-22 år. En timme lunch och två kafferaster om dagen är standard, hur viktiga arbetsuppgifter som än blir ogjorda säger de äldre "jooo kom nu Lisa, de har ju köpt frallor, det får du ju inte missa!". I fikarummet finns kostnadsfri automat för te, kaffe och varm choklad och ingen kollar snett på en om man dricker sex koppar per dag. På företaget finns till och med bastu och solarium som anställda får boka och använda.
Jag som är van att jobba på provision och hela tiden försöka prestera för att ens få ihop veckans lönecheck, måste inte längre göra avdrag i plånboken för att datasystemen ligger nere och inget arbete kan utföras under en halvtimme. När chefen visade mig mitt alldeles egna kontor och ursäktade sig med "tyvärr kunde vi ju inte ordna havsutsikt..." var jag säker på att hon skämtade - men jag tror nästan att hon var seriös! Som om det var lite halvtaskigt, eget kontor med utsikt mot baksidan av äkta gotländskt raukfält. Jag har ju havsutsikt i kopiatorrummet.
Allt det här påminner mig mer och mer om det arbetsliv ungdomar med liten erfarenhet möter när de ska ut och söka sina första jobb. Det är lätt att bli så överlycklig när någon vill anställa en att man går med på vilja villkor som helst i gengäld. Alldeles för länge har jag jobbat på arbetsvillkor som inte är riktigt okej. Men vad ska man göra som ungdom, när det inte finns några andra jobb som anställer oerfarna och vars arbetstider matchar när man pluggar samtidigt?
Ni arbetssökande - kom ihåg att inte gå med på vad som helst! Hamnar du i en anställning där du får för lite betalt, för lite raster och vilotider eller andra villkor som inte känns bra, se till att se över era alternativ. Går det att byta jobb? Går det att förändra er arbetsplats? Prata med dina jobbarkompisar, kanske känner de likadant som du. De som leder företaget kanske är villiga att förbättra era villkor om ni vågar säga någonting. Vill de inte det, kan det vara en fråga för facket eller andra högre ansvariga. Ta reda på vad ni har för rättigheter och vilka lagar som gäller. Stå på er! Vi unga är också människor och ska också få bra villkor, även på tillfälliga anställningar och extraknäck. Lycka till!
Långsamt börjar jag inse hur det är att arbeta på att företag där majoriteten av arbetskraften inte är 16-22 år. En timme lunch och två kafferaster om dagen är standard, hur viktiga arbetsuppgifter som än blir ogjorda säger de äldre "jooo kom nu Lisa, de har ju köpt frallor, det får du ju inte missa!". I fikarummet finns kostnadsfri automat för te, kaffe och varm choklad och ingen kollar snett på en om man dricker sex koppar per dag. På företaget finns till och med bastu och solarium som anställda får boka och använda.
Jag som är van att jobba på provision och hela tiden försöka prestera för att ens få ihop veckans lönecheck, måste inte längre göra avdrag i plånboken för att datasystemen ligger nere och inget arbete kan utföras under en halvtimme. När chefen visade mig mitt alldeles egna kontor och ursäktade sig med "tyvärr kunde vi ju inte ordna havsutsikt..." var jag säker på att hon skämtade - men jag tror nästan att hon var seriös! Som om det var lite halvtaskigt, eget kontor med utsikt mot baksidan av äkta gotländskt raukfält. Jag har ju havsutsikt i kopiatorrummet.
Allt det här påminner mig mer och mer om det arbetsliv ungdomar med liten erfarenhet möter när de ska ut och söka sina första jobb. Det är lätt att bli så överlycklig när någon vill anställa en att man går med på vilja villkor som helst i gengäld. Alldeles för länge har jag jobbat på arbetsvillkor som inte är riktigt okej. Men vad ska man göra som ungdom, när det inte finns några andra jobb som anställer oerfarna och vars arbetstider matchar när man pluggar samtidigt?
Ni arbetssökande - kom ihåg att inte gå med på vad som helst! Hamnar du i en anställning där du får för lite betalt, för lite raster och vilotider eller andra villkor som inte känns bra, se till att se över era alternativ. Går det att byta jobb? Går det att förändra er arbetsplats? Prata med dina jobbarkompisar, kanske känner de likadant som du. De som leder företaget kanske är villiga att förbättra era villkor om ni vågar säga någonting. Vill de inte det, kan det vara en fråga för facket eller andra högre ansvariga. Ta reda på vad ni har för rättigheter och vilka lagar som gäller. Stå på er! Vi unga är också människor och ska också få bra villkor, även på tillfälliga anställningar och extraknäck. Lycka till!
"Unga demokrater"
Författare: Myndigheten för skolutveckling
ISBN: 91-85128-04-X
Ingår i kurs: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Sidan 1-42.
I denna bok ska man för kursen läsa den första av bokens tre delar. Här sammanfattar man hur skolväsendet ser på demokrati och hur man använder sig av och undervisar om demokratin i skolan. En kort historik berättar om hur skolan ändrat sin syn på vad undervisningen ska åstadkomma. Vad är meningen med att bilda det svenska folket? Vad är viktigast; att fylla eleverna med faktakunskap, att uppmuntra deras personliga utveckling och värdegrund, eller producera kvalificerad arbetskraft?
Man berättar om att samhällsvetare har forskat förvånadsvärt lite om demokratin i skolan. Numera står det i våra läroplaner att den demokratiska värdegrunden ska "genomsyra" all undervisning. Men vad betyder det egentligen, och vet verkligen enskilda lärare hur man konkret ska genomföra detta?
Studenten 2010
Nu är studenten över och vi ska släppas ut i världen! Till och med jag, som varken lagt ner massor av planering eller spenderat fickpengarna, har haft otroligt roligt. Jag har undvikit de värsta suparfesterna och istället haft massor av tid att träffa min familj, som bor så långt bort och som jag inte vill missa att umgås med när de är här.
Tack till alla som har gratulerat, det har varit en underbar vecka.
Tack till alla lärare och elever, det har varit tre underbara år!
Almedalsbiblioteket
Lisa Swahn © 2010
www.flickr.com/lisaswahn
Solidaritet - en bristvara?
Nästa kurslitteraturbok jag påbörjat handlar om Solidaritet, om sammanhållning med "den egna gruppen" - samhället, nationen, samhällsklassen eller kulturen. Den kan tyckas lite allmän, verklighetsavlägsen och flummig, men efter del ett fick jag faktiskt en plötslig blixt av självinsikt.
Jag kom på att jag aldrig har haft något sammanhållning med en stor grupp. Jag tycker inte om sport och förstår inte konceptet "kärleken till laget" överhuvudtaget. (Vadå, det är ju bara nåt lag...?) Jag ryser när jag hör ordet patriotisk och har aldrig sjungit nationalsången med stolthet. Till och med nu, när det är dags för studenten och klasskamraterna skuttar upp och ner med glädje och iver att få sjunga för vi har tagit studenten, så kan jag knappast förmå mig att tänka något annat än "jaha, och...?"
Med andra ord, jag känner ingen solidaritet. I alla fall inte på någon större nivå än den närmaste familjen, eller en mycket liten bekantskapskrets. Ord som nation, klass eller lag har ingen emotionell betydelse för mig. Känner jag mig så annorlunda världen kring mig att jag helt förlorat känslan av sammanhållning? Vad beror det på? Plötsligt kan jag länka denna upptäckt till en hel massa situationer i mitt förflutna. Jag tykte aldrig om klassfester eller klassresor, de där som skulle "främja sammanhållningen i klassen"...
Nu måste jag bara komma på om det här är ett problem som jag behöver ta itu med, eller om det är relativt normalt. Kan du skriva mig ett recept på 400mg Solidaritet, doktorn?
Jag kom på att jag aldrig har haft något sammanhållning med en stor grupp. Jag tycker inte om sport och förstår inte konceptet "kärleken till laget" överhuvudtaget. (Vadå, det är ju bara nåt lag...?) Jag ryser när jag hör ordet patriotisk och har aldrig sjungit nationalsången med stolthet. Till och med nu, när det är dags för studenten och klasskamraterna skuttar upp och ner med glädje och iver att få sjunga för vi har tagit studenten, så kan jag knappast förmå mig att tänka något annat än "jaha, och...?"
Med andra ord, jag känner ingen solidaritet. I alla fall inte på någon större nivå än den närmaste familjen, eller en mycket liten bekantskapskrets. Ord som nation, klass eller lag har ingen emotionell betydelse för mig. Känner jag mig så annorlunda världen kring mig att jag helt förlorat känslan av sammanhållning? Vad beror det på? Plötsligt kan jag länka denna upptäckt till en hel massa situationer i mitt förflutna. Jag tykte aldrig om klassfester eller klassresor, de där som skulle "främja sammanhållningen i klassen"...
Nu måste jag bara komma på om det här är ett problem som jag behöver ta itu med, eller om det är relativt normalt. Kan du skriva mig ett recept på 400mg Solidaritet, doktorn?
"Sveriges nationella minoriteter"
Författare: Skolverket
ISBN: 91-85009-42-3
Ingår i kurs: Allmänt utbildningsområde I,
Förskolans och skolans samhällsuppdrag (7,5 hp)
Att läsa: Hela häftet, 60 sidor text.
Detta kortare häfte tar upp de erkända nationella minoriteterna i Sverige och hur man kan uppmärksamma och upprätthålla deras språk, kultur och traditioner i skolan. Rapporten tar upp exempel från olika skolor där det finns elever som tillhör minoriteter, och hur man på skolorna har anpassat utbildningen för att allas behov och kulturer ska gå ihop. Man informerar även om vilka skyldigheter kommuner och skolor faktiskt har enligt lag, när det gäller att erbjuda undervisning i modersmål och stödja minoritetskulturer.
Det kan inte vara lätt att försöka hålla ett språk vid liv när antalet som talar aktivt hela tiden minskar. Ibland är varken eleverna eller föräldrarna själva särskilt motiverade, ibland är föräldrarna istället väldigt bestämda om hur de vill ha det. Allt handlar om förståelse, kompromiss och att använda skolans resurser rätt.
Eftersom det är Skolverket som ger ut denna text, finns den lättillgänglig både i tryck och i digital form. Hela texten kan laddas ner som PDF på Skolverkets hemsida, klicka här.
Facit
Igår diskuterade jag lärarutbildning med min mentor från gymnasietiden, som från början är utbildad lärare för årskurs 4-9. Jag berättade lite om kurslitteratur jag börjat läsa och om bloggare jag redan fått bra tips och insight från.
Min mentor berättade då om en vanlig missuppfattning på lärarutbildningen. Många av de som läste samtidigt som honom verkade tro att man skulle få någon typ av "facit-bok", en handbok där allt man kan råka ut för som lärare finns med och som tar upp hur man ska göra för att lösa varje problem. De verkade mycket förvånade när en sådan kurs aldrig dök upp. (Men... när kommer den praktiska kursen då, om hur man ska göra?)
Han sa att jag måste komma ihåg det, att utbildningen är till för att ge bakgrund så att vi själva kan fatta de viktiga besluten. Det finns inget facit. Under högskole tiden måste vi utvecklas som personer och anpassa vårt tankesätt så att det blir möjligt för oss att lösa våra egna problem.
Det låter lurigt, men är förmodligen mycket sant.
I övrigt skulle jag vilja tipsa om en mycket bra krönika om matematikundervisning som jag stötte på igår. Den går att läsa här.
Min mentor berättade då om en vanlig missuppfattning på lärarutbildningen. Många av de som läste samtidigt som honom verkade tro att man skulle få någon typ av "facit-bok", en handbok där allt man kan råka ut för som lärare finns med och som tar upp hur man ska göra för att lösa varje problem. De verkade mycket förvånade när en sådan kurs aldrig dök upp. (Men... när kommer den praktiska kursen då, om hur man ska göra?)
Han sa att jag måste komma ihåg det, att utbildningen är till för att ge bakgrund så att vi själva kan fatta de viktiga besluten. Det finns inget facit. Under högskole tiden måste vi utvecklas som personer och anpassa vårt tankesätt så att det blir möjligt för oss att lösa våra egna problem.
Det låter lurigt, men är förmodligen mycket sant.
I övrigt skulle jag vilja tipsa om en mycket bra krönika om matematikundervisning som jag stötte på igår. Den går att läsa här.
Länkar uppdaterade
Har gjort en liten rensning bland länkarna, nere till vänster på framsidan. Tog bort några som var en aning orelevanta eller dåligt uppdaterade, för att spara tid för er. La även till flera nya bloggar från andra som skriver om pedagogik, och som har mer erfarenhet än jag. Har hittat många bra bloggar nyligen, väldigt roligt! De står långt upp i listan, märkta med "Blogg:".
