Musiken & Pedagogiken

Under ett seminarie idag kom ämnet kommunikation i tal och skrift upp till diskussion, om våra digitala samspel. Som med allt annat i livet finns det ju fördelar och nackdelar med allt, och trots alla möjligheter med sociala medier vill man kanske ibland komma bort lite från det digitala livet?

Jag kom att tänka på en vacker låt av Loke om medeltidsveckan i Visby och hur den kan ta oss bort från nutiden en stund. Ett utdrag ur texten går:

Och med magmedicin
och med livstilsmagasin,
snickrar vi på våra luftpalats.
Och trots att var människa har bil,
så är ens facebook-profil,
ens mest frekvent besökta mötesplats.

Dags att runda av kursen Undervisningens villkor och genomförande 15 hp. Sista VFU-tiden var rolig och sorglig, vill stanna kvar! Höll ett härligt matematikpass där alla hade kul och vi inte ens märkte att en hel timme flög iväg. Det passet tar jag med mig till min uppsats och till VFU-föredrag på högskolan.

Sista veckan är examination med uppsatsskrivande och förberedande mån-ons, sedan seminarier tors-fre där vi håller individuella föredrag och även arbetar i par för att hålla en "fiktiv lektion" för åk 3 där övriga studenter får spela 10-åringar. Lite märklig situation, men vad ska man göra för att träna undervisning om man inte har några barn att experimentera på. ;)

Lång vecka med dålig sömn för min del, men den härliga vårsolen hjälper till och sprider energi och glädje i hjärtat. På måndag börjar nästa kurs, 10 veckor kvar till sommar!

Just det, undrar när jag får besked om min sommarkursansökan...

The Love Police är en grupp som ideellt talar i megafon på allmän plats för att sprida ett budskap om att vi är vackra och unika människor, att vi ska älska varandra och att de stora företagen tjänar på att vi läser nyheterna och håller oss skrämda och deprimerade så att vi jobbar övertid för att ha råd att konsumera mer saker vi inte behöver. Oftast dyker polisen eller säkerhetsvakter upp efter ett tag, men inser till sist att gruppen är väl utbildad och vet att de inte kan bli arresterade för att praktisera yttrandefrihet på allmän plats.

Sådana människor gör mig glad. Sådana människor vill jag ha i mitt samhälle. Gör dig själv en tjänst och ge en eller två minuter av ditt liv till videon nedan.

Och kom ihåg: IF YOU'RE NOT CONFUSED YOU'RE NOT LISTENING PROPERLY.
DO NOT TRUST ANYONE NOT EVEN ME.

Jag tycker om när någon rör runt i grytan så att man måste tänka annorlunda en stund. Vad tycker du?

När jag såg titeln Tagga ner! Lagom bra föräldrar är bäst på biblioteket blev jag lite förvånad. Därför lånade jag den, för om något förvånar mig är det säkert ett bra tillfälle att tänka på ett annorlunda sätt. Det var nog bra, för redan första sidan får jag lust att citera:

"Alla vill vi vara bra föräldrar.
Frågan är bara: hur är man då?
En förälder som aldrig gör fel, som alltid är klok och balanserad och som alltid har tålamod?
Nej absolut inte!
En bra förälder är långt ifrån perfekt. En bra förälder är lagom bra.
Med en alltför perfekt förälder lär sig barnet inte hur världen och hur andra människor fungerar. Barnet kommer ut i livet totalt oförberett på hur tufft det kan vara. Det får ingen erfarenhet av hur man kan hantera orättvisor, klara av förhandlingar, misstag och missförstånd, hur olika åsikter kan brytas mot varandra och hur man kan lösa konflikter. Dessutom finns en stor risk att barnet känner sig misslyckat när det jämför sig med en alltför fantastisk, "ofelbar" förälder".
- Tagga ner! av Alfvén och Hofsten 2010

Sådana här böcker behöver jag läsa ibland, som en kontrast till alla pedagogiska böcker som återigen påminner om hur viktigt det är att vara lärare och hur svårt allting är och att vi måste kämpa och hur fel det kan gå med barn som behandlas fel och blaa bla bla. Man blir ju riktigt livrädd inför tanken på att senare i livet kunna vara förälder också - det är ju ännu svårare! Ibland behöver vi komma ihåg att ingen är perfekt och att vi gör vårt bästa och att vi måste vara nöjda med det vi gör bra om vi inte allesammans ska springa huvudstupa rätt in i Väggen.

Så var glad! Det är vår!

Namnen nedan är fingerade.

På min VFU-plats sitter Olle 5 år vid samma lunchbord som Kalle 1 år. Olle dukar för lunch och jag noterar att han häller upp varmt vatten i kannan med dricksvatten till bordet.

Jag: "Men Olle, ska vi inte ha kallt vatten? Det är väl godare?"
Olle: "Nej, jag ska göra en luring mot fröken! Hihi!"
Jag: "Men tänk på Kalle då, tänk om han får lite vatten och tänker dricka och så är det helt varmt och äckligt. Stackars Kalle!"
Olle: ".... okej då, jag tar kallt vatten."

Ville bara dela med mig av denna fina kille som verkligen lärt sig att känna empati med sina yngre kamrater på ett helt nytt sätt. Man kan diskutera fördelar och nackdelar med att äta i åldershomogena eller heterogena grupper, men detta ser jag som en stor fördel i åldersblandade grupper. :)

Förra veckan var schemalagd för att vara hemma och påbörja skrivande av en VFU-relaterad uppsats, eventuellt med bokad tid för handledning på högskolan. Själv valde jag att skriva mån-ons, och sedan vara tillbaka på VFU tors-fre för att kompensera lite för sjuktid.

Uppsatsen består av tre delar. Del 1 ska redovisa och analysera två av de undervisningspass vi haft under VFU-tiden. Del 2 ska redovisa och analysera den pedagogiska verksamheten som råder på VFU-platsen. Del 3 handlar om mina egna visioner som framtida lärare.

Jag har fått diskutera med min handledare om hur svårt det är att objektivt analysera en verksamhet som vi nu blivit så bekanta med. När jag analyserar litteratur kan jag ofta vara kritisk och ifrågasätta författaren, men ute i verkligheten handlar det ju om komplexa situationer, verkliga människor och deras förutsättningar och personligheter. Vilken rätt har jag, som är student och dessutom helt grön i förskolevärlden, att ifrågasätta och analysera vad som pågår här? Varje verksamhet är förstås bättre på vissa saker och kan förbättra andra, så tänk att det ska vara så svårt att vara objektiv helt plötsligt! Man känner sig nästan orättvis och kall. Det är inte lätt att kombinera akademisk saklighet med komplex verklighet.

I övrigt har verksamheten flutit på, jag har fortsatt med mycket högläsning, assisterat vid temaarbetet och även haft egna pass med musik, matematik och provat på lite yoga. Min handledare säger att jag börjar finna var jag kan fylla en funktion i verksamheten. Så nu är det supertråkigt att jag bara får vara ute EN vecka till!

Kommer att sakna allt! <3